Effektivt utnyttjade skattemedel, hurdå?

Det talas ofta, mycket och ingående om vikten av att skattemedel måste användas effektivt; men vad betyder det? Ingen tycker att skattemedel ska användas ineffektivt, så frågan om betydelsen av effektivitet kan lämnas därhän. Att tjata om den frågan är allt annat än effektivt användande av skattemedel. Skattemedel är politiskt förvaltade resurser för samhällets förvaltning, alltså gemensamma medel som ska användas tillsammans för att bygga ett hållbart samhälle där människor får sina behov tillfredsställda, sina fri och rättigheter bevakade och där så många som möjligt kan förverkliga så många som möjligt av sina drömmar. Samhället är alla vi tillsammans, och skatten är pengar som vi gemensamt investerar i det vi äger tillsammans.

För att samhället ska bli hållbart går det inte att diskutera storleken på skatteuttaget utan att samtidigt diskutera nivån på samhällets service. Det råder delade uppfattningar om hur stor staten ska vara och man kan så klart tänka olika, men att diskutera innehållet utan att diskutera kostnaderna är som att drömma om en lyxsemester utan att ha pengar på banken. Vi får det vi betalar för och det går inte att först bestämma vilken servicegrad man ska ha och sedan bestämma storleken på skatteuttaget; ändå är det precis vad vi gör idag. Först bestämmer vi att Sverige ska ha världens bästa skola, sedan sänker vi skatten och tvingar Utbildningssverige att med hjälp av effektivitet leva upp till de omöjliga drömmarna. Det är varken klokt, hållbart eller effektivt utnyttjande med samhällets gemensamma resurser. När lärare tvingas effektivisera går det oundvikligen ut över arbetsmiljön och påverkar hälsan, vilket riskerar att ge upphov till ökade kostnader i vården, försäkringskassan och så vidare, som också är skattefinansierade verksamheter. Det går inte att tvinga fram god kvalitet och ökad produktivitet i den här typen av verksamheter med mindre än att man offrar medborgarna. Det går inte att lära sig snabbare och tillfrisknande styrs inte av ekonomiska kalkyler; så vad menas med effektivitet?

Sänka kostnader? Ja, mycket talar för att det är detta man menar. Talet om effektivitet är en konsekvens av beslutet att sänka skatten. Men eftersom alla vet att man får vad man betalar för kan man verkligen fråga sig om det är effektivitet man uppnår; är det inte snarare sänkt kvalitet. Fast det rimmar illa med talet om världens bästa skola och oro för sjunkande resultat i Pisa-undersökningarna. En äkta Picasso kostar mer än en kopia, och samma gäller för kunskap, vård och samhällsförvaltning: vi får vad vi betalar för, inte det vi önskar oss. Det går inte att få den omöjliga ekvationen att gå ihop med hjälp av effektivisering, det enda som ökar i samhället är graden av självbedrägeri.

Jag tänker att effektivt utnyttjande av skattemedel handlar om att se till att skattepengarna stannar i landet och i så hög grad som möjligt håller ekonomins hjul igång genom att hålla efterfrågan uppe. Att låta privata aktörer driva skolor är en sak (äkta valfrihet kräver överproduktion av möjligheter att välja mellan och det kostar mycket mer än ingen valfrihet, så önskan att välja skola är oförenlig med viljan att sänka skatten), men att tillåta ägarna att plocka ut vinst ur verksamheten och flytta pengarna utomlands är ett GIGANTISKT slöseri med skattemedel, oavsett hur låga kostnaderna än är. Pengar som investeras i skolan i form av personal innebär att pengarna stannar i landet och används till konsumtion av varor och tjänster.

Om skatten används för att så effektivt som möjligt utjämna klyftorna i landet och värna mångfalden kommer fler att få större möjlighet att förverkliga sina drömmar, och det leder till ökad generell lycka och kanske också till att folkhälsan förbättras, sjuktalen minskar och därmed kostnaderna för vård och omsorg. Och om kravet på effektivitet (i form av sänkta kostnader) överges kanske lärarna äntligen kan få tid att tänka och faktiskt fokusera på lärande och kunskapsutveckling, och hela den gigantiska och effektivitetshämmande kontrollapparaten kan skrotas.

Slutsatsen är att strävan efter att utnyttja skattemedel effektivt är kontraproduktiv och leder till både ökade kostnader och ineffektivitet. Vi står alltså inför ett vägval, ska vi fortsätta producera tomhet och dumhet, eller ska vi satsa på verklig kvalitet och värna varandra?