Refränger 11

Då jag fram till för en vecka sedan arbetat intensivt med läsning och redigering av nästa (och sista) delen i serien böcker med undertiteln Förslag till kunskapsteori för ett hållbart samhälle, och därför varit uppslukad av rhizombegreppet har tankarna om refränger fått anstå. Nu ett tag framöver här ska jag skriva på två artiklar och en ansökan så förhoppningsvis ska det inte dröja lika länge till nästa post i denna serien. Samtidigt kan jag aldrig lova. Här skriver jag bara det jag vill; vad, när och så länge det känns meningsfullt.

Refräng handlar det om här. Vad är det och hur kan man tänka? Det handlar om sammanhållande och avskiljande, om gränsdragning. Refrängen är dock aldrig absolut, den är ingen mur utan något tillfälligt. Det som hålls samman är en helhet bara så länge refrängen sjungs; så fort musiken tystnar eller något annat upprepas stället skingras delarna och det relativa skydd mot omgivningen som refrängen erbjudit existerar inte längre.

What is this objective movement? What does a matter do as a matter of expression? It is first of all a poster or placard, but that is not all it is. It merely takes that route. The signature becomes style. In effect, expressive qualities or matters of expression enter shifting relations with one another that "express" the relation of the territory they draw to the interior milieu of impulses and exterior milieu of circumstances.

Uttryck handlar det om, och dess koppling till geografi. Tänker på MC-gäng och deras ryggsköldar, till exempel. Musik är ett exempel på ett slags refräng, men det är bara en illustration till den grundläggande tanken. Ryggsköldar som markerar gängtillhörighet är ett materiellt exempel på sammanhållning, gränsdragning och symbol för trygghet. Emblemet på ryggen är ett uttryck som laddats med mening av alla de handlingar och föreställningar som kan kopplas till tecknen och när bäraren rör sig i rummet tillsammans med andra som bär samma märke följer territoriet med.

To express is not to depend upon; there is an autonomy of expression. On the one hand, expressive qualities entertain internal relations with one another that constitute territorial motifs; sometimes these motifs loom above the internal impulses, sometimes they are superposed upon them, sometimes they ground one impulse in another, sometimes they pass and cause a passage from one impulse to another, sometimes they insert themselves between them—but they are not themselves "pulsed."

Ryggsköldar markerar gängets territorium, men det är bara delvis situerat i geografin. Territoriet blir till genom att uttryckas och hävdas, genom att bäraren av märket rör sig i rummet markerar sin närvaro. Territoriet är inte beroende av märket och märket är inte beroende av territoriet; båda samskapas och får sin mening genom att bäraren tar på sig västen. Bäraren använder inte västen för att markera territoriet; agensen finns inte i någon av delarna utan i helheten. Kopplingarna mellan är lösa och existerar bara när de uttrycks.

Sometimes these nonpulsed motifs arise in a fixed form, or seem to arise that way, but at other times the same ones, or others, take on variable speed and articulation; it is as much their variability as their fixity that makes them independent of the drives they combine or neutralize. "We know that our dogs go through motions of smelling, seeking, chasing, biting, and shaking to death with equal enthusiasm whether they are hungry or not."

Samma sak kan uttryckas på olika sätt och olika saker kan uttryckas på samma sätt. Mening kan (och är ofta) men måste inte vara fixerad. Refräng som analytiskt begrepp handlar om att uppmärksamma denna kvalitet som är inneboende i verkligheten som blir till och förändras, som inte är evig och en gång för alla given.

Another example is the dance of the stickleback. Its zigzag is a motif in which the zig is tied to an aggressive drive toward the partner, and the zag to a sexual drive toward the nest; yet the zig and the zag are accented, or even oriented, differently. On the other hand, expressive qualities also entertain other internal relations that produce territorial counterpoints: this refers to the manner in which they constitute points in the territory that place the circumstances of the external milieu in counterpoint.

Centrum är en föränderlig plats som uppstår i spänningsfältet mellan olika krafter som antingen tar ut eller förstärker varandra. Centrum finns inte, det skapas i spelet mellan upplösning och sammanhållning. Samma gäller för periferin. Det handlar om relationer och det som händer mellan.

For example, an enemy approaches or suddenly appears, or rain starts to fall, the sun rises, the sun sets... Here again, the points or counterpoints are autonomous in their fixity or variability in relation to the circumstances of the exterior milieu whose relation to the territory they express.

Kanske kan klimatförändringarna fungera som exempel på platsens relativa öppenhet. När havsnivån höjs spelar det ingen roll att den med mänskliga mått mätt mäktiga stadens makt är stor, för havets mäktiga kraft rår inte människan på. Samma med världspolitiken vars kraft vida överstiger enskilda människors, hur mäktiga de än är. Förutsättningarna kan förändras snabbt, även bakom välbyggda murar. Även om stadsbyggande som idé är mäktig och har byggt imperier finns inga garanter för evig framgång. För några år sedan passerade jag Stegeborgs slottsruin, som en gång i Sveriges historia var en strategiskt viktig och inflytelserik plats. Striderna om makten över borgen var många, bittra och pågick länge. Ända tills kartan ritades om, maktförhållandena förändrades och platsen i ett slag blev ointressant. Centrum blev periferi utan att platsen förändrats. Det finns många sådana platser och liknande exempel på samma sak. Refräng är ett tankeverktyg skapat för att förstå den här typen av relationella förändringar.

For this relation can be given without the circumstances being given, just as the relation to the impulses can be given without the impulse being given. And even when the impulses and circumstances are given, the relation is prior to what it places in relation.

Dynamiken mellan måste tas med i beräkningen om man vill förstå förutsättningar för förändring. Framtiden, kunskapen, mening och platser blir till i handling och uppstår mellan. Inget kan definieras närmare än så här: Fler än en, men färre än många. Det beror på och är aldrig givet.

Relations between matters of expression express relations of the territory to internal impulses and external circumstances: they have an autonomy within this very expression. In truth, territorial motifs and counterpoints explore potentialities of the interior or exterior milieu. Ethologists have grouped these phenomena under the concept of "ritualization" and have demonstrated the link between animal rituals and territory.

Ritualer markerar gränser i tid, rum, plats och social miljö. Ritualer kan sjungas, berättas och dansas. Sverige har en gräns, en nationalsång och massor av traditioner. Sverige är situerat geografiskt men nationen är inte beroende av platsen; tänk på judarna innan Israel, eller kurderna, assyrierna. Folk kan existera utan land och gränser kan markeras på olika sätt, mer eller mindre tydligt. Det viktiga är att de upprepas, känns igen och erkänt av andra.

But this word is not necessarily appropriate for these nonpulsed motifs and nonlocalized counterpoints, since it accounts for neither their variability nor their fixity. It is not one or the other, fixity or variability; certain motifs or points are fixed only if others are variable, or else they are fixed on one occasion and variable on another.

Centrum är ingenting i sig själv, det blir ett centrum genom att andra delar av helheten relaterar till just den platsen. Det är inte centrumet som drar till sig allt och alla, det är allt och alla som söker sig till centrumet. Manlighet är norm i samhället och mannen befinner sig (än så länge) i centrum, men manlighet är ingenting i sig själv, brukar man säga; manlighet är en lång lista över saker den INTE är (feminin, mjuk, medgörlig och så vidare). Refrängen fungerar på samma sätt, tagen för sig själv är den meningslös; den får sin mening genom att upprepas och i relation till versernas varierande innehåll.