Faktaresistens är det allvarligaste hotet

Läser i tidningen Curie vad Helén Lööw skriver (eller säger i en intervju), om synen på kunskap och förnekelse av fakta. Intressant, oroande och därför mycket viktigt! Jag är en forskare som jobbat med och intresserat mig för postmoderna teorier. Tyvärr finns det en utbredd missuppfattning i samhället att postmodernism skulle handla om förnekelse av sanning. Det stämmer inte. Bara för att man undersöker kunskapsproduktion betyder inte att man är ovetenskaplig eller att man bortser från fakta, tvärtom. Visst finns det exempel på uttalanden från forskare som låter mycket märkliga, men att förkasta ett helt fält eller de underliggande teorierna är orättvist och dessutom ovetenskapligt. De verkliga relativisterna finns inte i vetenskapen, de finns ute i samhället. Fox News är ett exempel, och här hemma finns till exempel Nya Tider som oemotsagda fick stå och ljuga i SVT. Ställer man detta i relation till sjunkande kunskaper hos svenska elever framträder en skrämmande bild. Utan en stabil grund av kunskap är demokratin hotad.

Faktaresistens och förnekande av kunskap är något många forskare ofta möter. Basfakta är ofta lika mycket värt som någons känsla, menar forskaren Heléne Lööw.
– Vi lever i känslans tidsperiod, säger hon.

Människor har känslor och är kännande varelser, det är inget problem, det är själva utgångspunkten för humanismen. Problemet uppstår när känslan inte balanseras mot kunskapen, eller när dessa saker förväxlas. Och det gör det allt oftare. Jimmie Åkesson får oemotsagt hävda att det är känslan som räknas, fakta i målet är oväsentliga. Samma inställning har man på Avpixlat och Nya Tider. Man kollar aldrig en bra historia och drar sig inte för att spekulera och dra långtgående slutsatser kring indicier i sin strävan att skapa ett etniskt homogent Sverige. 

Det har aldrig funnits några vetenskapliga belägg för att de vita strimmor vi ibland kan se i luften är något annat än kondens – något som bekräftades i en stor internationell rapport i augusti. Men enligt en spridd konspirationsteori är strimmorna spår efter att någon avsiktligt spridit ämnen för att påverka exempelvis människor.

På liknande sätt har flera studier visat att 97 procent av världens klimatforskare är överens om att jorden värms upp av människans aktiviteter. Ändå finns de som hävdar att det inte finns någon vetenskaplig samstämmighet om uppvärmningen.

Detta är bara ett par exempel på det som brukar kallas faktaresistens – ett av Språkrådets nyord i fjol. Begreppet innebär att man inte låter sig påverkas av fakta som talar emot ens egen uppfattning, som grundas på något annat. Det kan vara konspirationsteorier, politiska eller andra ideologiska skäl.

Det är allvarligt, för hur håller man ihop ett samhälle, tar beslut och skapar regler och standards om man inte har en stabil grund att utgå från? Kunskap är den grunden. Kunskap är inte samma sak som fakta, men världen är som den är och det gäller oss människor också. Kunskap kräver ömsesidig omsorg och allmänt intresse för att grunden som samhället vilar på ska bli stabil. Förnekelse av fakta och den hånfulla inställning till vetenskap som idag faktiskt sprids på en bildningens högborg som Bokmässan är en oroväckande utveckling. Och om resultaten i skolan dessutom sjunker blir det svårare för fler att avgöra vad som är vad och vem man ska lita på. Allt och alla hänger ihop. Ignorerar vi kunskapen eller låter krisen i skolan fortsätta genom att införa mer av samma som försatt oss i den prekära situation vi hamnat i vet ingen vart vi hamnar.

Historien förnekas

Fenomenet i sig är dock inte nytt. Många forskare har lång erfarenhet av att få sina kunskaper ifrågasatta.

– Jag har mött det under hela min tid som forskare men omfattningen blir större idag eftersom det finns sociala medier. Vi konfronteras ständigt med reaktioner och aggressioner, i mejl och i telefonsamtal. Det finns en misstänksamhet mot forskning, ett kunskapsförakt som breder ut sig, säger Heléne Lööw, som forskar vid Uppsala universitet i historia med inriktningen nationalsocialism, fascism, hatbrott med mera.
Hon räknar upp exempel; man förnekar att förintelsen har ägt rum, det armeniska folkmordet, andra folkmord.

– Fakta spelar ingen roll. Forskare avfärdas som lurade eller köpta av en främmande makt.

Jag har fått känna av det där föraktet. Det är i dagarna ett år sedan jag drogs i smutsen i Avpixlats kommentatorsfält, och på sociala medier, trots att jag blockerar och försöker undvika kontakt med rasister och andra kunskapsförnekare, drabbas jag på olika sätt av förakt för att jag är forskare eller för att jag hänvisar till forskning. Det är känslorna som talar och mot känslor biter inga argument. Det som utgår från känslan är stängd, inte bara för kunskap utan även för andra människor, i alla fall från människor som inte delar deras känsla. Det växer fram klyftor i samhället och demokratin löses upp.

Institutioner, universitet och museer

Faktaresistens drabbar inte bara universitet. Också museer möter ibland starka reaktioner när de gestaltar historien.

– Det gäller särskilt vissa teman. Vikingatiden är speciellt känslig, säger Fredrik Svanberg, som är forskningschef vid Historiska museet.

På muséet finns sedan 2002 en permanent vikingautställning. Texter och föremål som ställs ut har ändrats något efter hand, och ibland komplicerat frågor om nationalitet och svenskhet.

Det har exempelvis handlat om att landet Sverige inte fanns på vikingatiden, eller att DNA-analys har visat att utställningens Birkaflicka, som hittades i en grav på en Mälarö för hundra år sedan, inte kommer från Mellansverige. Hon är från en plats utanför det som idag är Sverige.

– Det blev omdiskuterat hur man ska se på och definiera Sverige. Många vill ha kvar sin gamla bild av landets historia och ser vikingatiden som en guldålder.

När känslan räknas mer än kunskapen flyttas gränser och skapas föreställningar, och allt som hotar den bild man anslutit sig framstår som ett hot. Det skapas vi och dem där det tidigare fanns jag och du. Möten mellan människor uteblir och rädsla och hat växer fram i dess ställe. Kunskap om hur det är egentligen skulle kunna lugna och gjuta olja på vågorna, men den förnekar man ju. Känslorna är lättrörliga och saknar bortre gräns. Därför är det så farligt detta.

Avfärdar ny forskning

Vikingautställningen har bland annat diskuterats på nättidningen Avpixlat, där ett inlägg fick över 800 kommentarer. Utställarna kallades PK, kulturmarxister med mera.

– Ny forskning avfärdas lättvindigt med schablonbegrepp som PK, eller att det skulle vara vänster- eller högerinlägg. Då behöver man inte komma med sakargument och det blir en ytligare diskussion. Som forskare anser jag att samhällets utveckling behöver bygga på kunskap och fakta, inte bara tyckande, säger Fredrik Svanberg.

Han får medhåll av Heléne Lööw.

– Det har skett en förskjutning som är intressant att fundera kring. Kunskap och basfakta är lika mycket värda som någons känsla. Vi lever i känslans tidsperiod där det man känner är rätt.

Skolan är en plats och en organisation där utvecklingen skulle kunna vändas, men det räcker inte att förändra skolan, för att samhället ska bli hållbart och demokratin värnas krävs en annan syn på kunskap i HELA samhället. Idag kan man stå på Bokmässan och ljuga och inte ens nyhetsaknaret i Aktuellt reagerar, ställer motfrågor eller helt enkelt bara kallar sakerna vid sina rätta namn: Galenskap! Om kunskapen inte försvaras och om den som far med osanning inte möts av kritik ger vi efter för känslan och gör den lika giltig som kunskapen. Vi har alla ett ansvar att värna bildningen som ett ideal. Skolans uppdrag är att värna kunskapen, inte att producera betyg eller göra vinst. Som sagt, allt och alla hänger ihop. Det är allvar nu.   

Politik, pengar eller ideologi

Bakom faktaresistens och konspirationsteorier finns en blandning av skäl – ideologiska, politiska eller kommersiella.

– I vissa fall finns starka kommersiella intressen bakom idéerna, men en ideologisk bakgrund är svårare att ringa in, säger Dan Larhammar som är professor vid institutionen för neurovetenskap på Uppsala universitet och ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien samt aktiv i föreningen Vetenskap och Folkbildning.

Det finns studier som försöker klarlägga bakgrunden. Bland annat har Gordon Pennycock, som är forskare i kognitiv psykologi vid universitetet i Waterloo i Kanada, gjort en studie som pekar på att vissa människor har lättare att attraheras av fraser som låter bra, men som saknar substans. Enligt undersökningen är det personer som bland annat är mindre reflekterande. Många tror på det övernaturliga, religion och alternativ medicin.

När kunskapen inte står i centrum för skolan och när den högre utbildningen avintellektualiseras fördummas samhället och fältet ligger fritt för den som har pengar att tillskansa sig makt. Ett samhälle som inte satsar på skolan och där pengar är allt kan aldrig klaga på att det dyker upp personer som Donald Trump, för det är så samhällen och kultur fungerar. Det går inte att beställa fram det man vill. Faktaresistens är en sjukdom lika allvarlig som en dödlig pandemin för den riktar sitt hot mot det öppna och demokratiska samhällets själ och hjärta. Vad som kommer sedan vet ingen något om, men i ljuset av historien, det vi vet, är det INTE värt att ta risken!

Ta diskussionen och ge faktaunderlag

Hur bemöter man då myter och faktaresistens? Två forskare i Australien har skrivit en handledning med tips.

Dan Larhammar tycker att det är viktigt att ta diskussionen och ge faktaunderlag till den som förespråkar exempelvis läror som kreationism och homeopati, även om de inbitna troende inte är mottagliga för rationella argument.

– Annars kan våra politiker bli vilseledda att fatta beslut som i värsta fall får ödesdigra konsekvenser för planeten och alla som lever här. Det är exempelvis svårt att intressera någon för att bevara biologisk mångfald om hen inte har förståelse för hur naturen och evolutionen fungerar. Om en patient får vård med homeopati istället för evidensbaserad behandling kan hen dö. När det gäller vacciner är det viktigt att informera om nytta kontra risk, säger han.

Demokratins problem är brist på bildning, och bildningens problem är brist på demokrati. Bådas problem är avsaknad av tid för reflektion och kritisk granskning. Samhällets mest allvarliga brist och samtidens största risk är att vi kollektivt har fastnat i ett slags effektiviseringens trånga järnbur, vilken tar död på dynamiken och det mellanmänskliga utbytet av tankar och idéer. Detta är allvarligt. Och än mer problematiskt blir det när ansvariga inte ser problemet, utan tvärt om försöker lösa det med hjälp av mera av det som försatt oss i rådande situation.

Att se och förstå, men att göra det från en position vid sidan av, är plågsamt. Att tvingas med i den nedåtgående rörelsen, av människor med makt men utan bildning och klokskap känns orättvist. Samtidigt är det så demokratin fungerar. Sådana är spelreglerna. Vill inte ändra dem, även om frustrationen just nu är stor. Och jag kan naturligtvis inte garantera att mina förslag till evig lycka och samhälleligt välstånd leder. Några sådana garantier finns inte, den som gör sådana utfästelser ljuger.

Bildning och tid för samtal, kritisk reflektion och ömsesidigt lyssnande. Respekt för det fria ordet, och för dem som inte håller med. Det är gemensamma resurser som alla har ett ömsesidigt ansvar för. Ingen måste ta debatten, av det enkla skälet att debatt är förkastligt för allt vad kunskapsutveckling och fördjupad insikt heter. Samtal handlar om att ta vara på den tid man har, om att vara, tillsammans. Om att njuta av livet, i dess fulla komplexitet. När jag skrev min bok om samtal, kunskap och kultur njöt jag och jag hoppas att den som läser ska finna inspiration och kunskap, men det är inte upp till mig att avgöra. Att läsa en god bok i solen på ett café är dock en försummad njutning. Om fler gjorde det, om fler tog sig tid att samtala. Om det fanns lite mer marginaler i tillvaron skulle en hel massa av dagens problem försvinna. Demokratin skulle stärkas, liksom hållbarheten och bildningen. På köpet skulle fler få mer att njuta av. Samhället skulle bli bättre. Faktaresistens är ett hot mot allt det goda i livet och inget gott kan komma ur den. Det är på riktigt och läget är allvarligt!