Mikropolitik och segmenteringar 19

Uppdelningar av samhället, rummet, kulturen. Gränsdragningar och tankar vi och dem, inne och ute, vän eller fiende. Det är djupt mänskligt att tänka så, men det är inhumant (i den betydelse man brukar lägga i begreppet mänsklig) att agera i enlighet med tankarna och känslorna som finns där inne. Samhället blir till och förändras i dynamiken som uppstår mellan människor, och människor agerar antingen utifrån intellektet eller på affekter. Alla är olika, men det som skiljer dem åt är inte antingen eller utan mer eller mindre av både och. Det krävs kunskap och förståelse samt tålamod att agera med utgångspunkt i intellekt, medan den som agerar utifrån affekt bara behöver känna efter i magen. Här finns en av samhällets allra största utmaningar: Hur balansera affekt och intellekt.

Populistiska politiker spelar på affekter. Minns Jimmie Åkessons ord från Almedalen: Det är känslan som räknas! Är det verkligen så? Är det inte i själva verket så att den dagen då politiken utgår enbart från känslan är vi alla utlämnade till ett pöbelvälde som INGEN kan kontrollera. Känslor har en förmåga att fortplanta sig mellan människor. När känslan av rädsla, avsky eller glädje för den delen väckts går det inte riktigt att heja sig, och när många människor känner på samma sätt kopplas intellektet ut och massan sätts i rörelse.

Därför är skolan så oerhört viktig. Därför är befolkningens bildningsnivå den grund som allt annat vilar på. Bildning har inget med intelligens att göra, det handlar om kunskap och lärande. Alla kan alltid lära sig mer och bli bättre på att tänka. Bildning är inget man blir färdig med, och det handlar inte om att plugga in en lista eller om att bara läsa klassiker eller lyssna på musik av mästare. Bildning handlar om att tillägna sig och utveckla de mänskliga egenskaperna. Bildning handlar om att lära sig hantera och kontrollera känslorna. Det gäller samma på individnivå som på samhällsnivå. Ett bildat samhälle agerar analytiskt och balanserar olika känslor mot olika kunskaper, det vill säga hanterar komplexiteten som uppstår överallt, i alla samhällen.

This way of presenting things still has the disadvantage of making it seem as though primitive societies came first. In truth, codes are never separable from the movement of decoding, nor are territories from the vectors of deterritorialization traversing them. And overcoding and reterritorialization do not come after. It would be more accurate to say that there is a space in which the three kinds of closely intermingled lines coexist, tribes, empires, and war machines.

Segmenteringar är sätt att dela upp och göra skillnad, ordna och reglera. Liksom det mesta som rör människor görs få framsteg. Mänskligheten rör sig inte från mörker till ljus, det blir inte bättre och bättre dag för dag. Allt finns och samverkar, samtidigt. Linjära, cirkulära och mer abstrakta segmenteringar samexisterar, sida vid sida och beroende på kontext. Klansamhällen, imperier och IT-samhällen avlöser inte varandra, de samproduceras och påverkas ömsesidigt. Det handlar om hur man delar upp, drar gränser och gör skillnad, och det handlar om relationen mellan affekt och intellekt.  

We could also put it this way: lines of flight are primary, or the already-rigid segments are, and supple segmentations swing between the two. Take a proposition like the following one by the historian Pirenne about barbarian tribes: "The Barbarians did not spontaneously hurl themselves upon the Empire. They were pushed forward by the flood of the Hunnish advance, which in this way caused the whole series of invasions." On one side, we have the rigid segmentarity of the Roman Empire, with its center of resonance and periphery, its State, its pax romana, its geometry, its camps, its limes (boundary lines). Then, on the horizon, there is an entirely different kind of line, the line of the nomads who come in off the steppes, venture a fluid and active escape, sow deterritorialization everywhere, launch flows whose quanta heat up and are swept along by a Stateless war machine.

En historisk ögonblicksbild. Mötet mellan det romerska imperiet och barbarerna. Vad var det som möttes och hur hanterades situationen. Om det var så att antingen eller var en möjlig lösning på mellanmänskliga problem skulle en sida avgå med den fullständiga segern, men så är det aldrig. Ingen sida VINNER ett krig, alla förlorar. Barbarerna integrerades i imperiet och en ny samhällsordning uppstod, en mer rörlig och flexibel ordning som banade väg för nya, mäktigare, större och mer rörligare sammanslutningar. Mellan den romerska arméns ordning och nomadernas friare organisering uppstår krigsmaskinen, som ingen kan kontrollera, som lever sitt eget liv.  

The migrant barbarians are indeed between the two: they come and go, cross and recross frontiers, pillage and ransom, but also integrate themselves and reterritorialize. At times they will subside into the empire, assigning themselves a segment of it, becoming mercenaries or confederates, settling down, occupying land or carving out their own State (the wise Visigoths). At other times, they will go over to the nomads, allying with them, becoming indiscernible (the brilliant Ostrogoths).

Det handlar inte om grupper som möts utan om ordningar som uppstår genom olika kombinationer av sätt att dra gränser och organiseringstyper. Jag och du är individer, och det är som finns mellan påverkar oss båda, men på olika sätt. Om jag är en känslomänniska och du en intellektuell ser vi olika på och agerar olika i relation till kulturen uppstår mellan oss och som vi både påverkar och påverkas av. Samhället består dock inte bara av dig och mig, samhället är alltid fler än några få men färre än alla. Något slags uppdelning måste utföras, och det finns ett begränsat antal olika sätt att dela upp och ordna. Vad som kommer att känneteckna just vårt samhälle är relationen och dynamiken som uppstår mellan just oss som lever just här, just nu. Styrs kulturen som finns här av intellekt eller affekt? Det bestämmer ingen enskild, det är något som händer mellan. Spelet mellan territorialisering och deterritorialisering, sammanhållning och kontroll samt upplösning och oordning pågår överallt. Segmenteringar skapas och utmanas, överkodas och förändras. Ingen kontrollerar förändringsprocessen, i alla fall inte fullt ut och definitivt inte över tid.  

Perhaps because they were constantly being defeated by the Huns and Visigoths, the Vandals ("zone-two Goths") drew a line of flight that made them as strong as their masters; they were the only band or mass to cross the Mediterranean. But they were also the ones who produced the most startling reterritorialization: an empire in Africa.

Vissa ordningar och sätt att organisera visar sig mer livs- och motståndskraftiga än andra. Vad som fungerar, var det fungerar och hur länge det fungerar går aldrig att veta eller räkna på och än mindre kontrollera. Ibland är kontroll och sammanhållning framgångsrikt, ibland frihet och upplösning. Det handlar aldrig om antingen eller utan alltid om mer eller mindre av både och. Dock kan man se att samhällen där det råder balans mellan affekt och intellekt förändras långsammare, kan hantera komplexitet och mångfald bättre samt blir mer hållbara. Genom att makten är spridd och verkar mellan medvetna människor som reflekterar innan de agerar, som samtalar och försöker förstå helheten istället för att fokusera på att vinna just den debatt de för tillfället är indragen i, blir samhället mer hållbart. Samhällen där affekter styr är snabbrörliga och föränderliga. Mycket kan hända på kort tid, men inget varar. Hitler drömde om ett tusenårigt rike, men makten och organisationen som gjorde honom till fürer byggde på ohållbara principer. Det tredje riket flammade upp och brann intensivt, som känslor tenderar att göra, men slocknade lika snabbt och lämnade bara aska efter sig. Tusenåriga riken kan aldrig planeras för, de uppstår mellan människor som samverkar, som ser varandra och som lyssnar och lär tillsammans. Människor som förstår att det krävs en viss ordning och att gränser är bra, men bara om de inte är rigida.

Thus it seems that the three lines do not only coexist, but transform themselves into one another, cross over into one another. Again, we have taken a summary example in which the lines are illustrated by different groups. What we have said applies all the more to cases in which all of the lines are in a single group, a single individual.

Individer, grupper, samhällen, länder, imperier ... Vad som är vad och hur det fungerar bestämmer ingen över, det avgörs mellan och beror på hur man ser på och hantera flyktlinjerna som uppstår som ett resultat av slumpen. Jag kan välja att utveckla och försöka utgå från intellektet när beslut tas och handlingar utförs, men jag kan inte kontrollera hur du gör. Samhället uppstår och förändras dynamiskt mellan dig och mig och alla andra. Vi bestämmer tillsammans vilket samhälle vi ska ha. Just nu vinner känslorna oftare än intellektet, men vad som händer imorgon står skrivet i stjärnorna.