Mikropolitik och segmenteringar 18

Form och innehåll är ett enkelt sätt att dela upp världen. Ett förförande enkelt sätt, och alla fattar. Det finns strukturer som ger form och det finns innehåll som fyller ut och ger liv. Teori och praktik är en liknande dikotomi. Fast att hanteringen av teorier är en praktik, och teori utan praktik är som meningslösa ord utan innehåll. Det är aldrig så enkelt. Världen består inte av antingen eller, utan alltid, mer eller mindre, av både och. Deleuze och Guattari försöker på olika sätt bryta med det dikotomiska tänkandet. Konnektion och konjunktion är ett sätt att tänka på nya sätt kring form och innehållsaspekter.

Deleuze och Guattari visar hur det som uppfattas som form kan lösas upp och hur innehåll kan ordnas på sätt som är formlika. Assemblage (eller anordning, som det översätts med i den svenska översättningen) är ett annat begrepp som också handlar om att försöka fånga detta. Det handlar där om fyra dimensioner: Innehåll och uttryck, å ena sidan, och form och substans å andra. Plötsligt är det inte längre lika enkelt att skilja form från innehåll, för både uttryck (det formlöst immateriella) och innehåll (det fasta, materiella) kan vara mer eller mindre territorialiserat eller deterritorialiserat. Både det materiella och det immateriella består av både enskildheter och helheter. Resultatet är att inget är givet. Verkligheten är komplex och det som var fast kan lösas upp och det lösligt flytande kan formeras. Det handlar då inte om form eller innehåll, utan samspel mellan.

Konnektioner är mer rigida sammanfogningar, där delarna antingen hålls samman eller löses upp. Och konjunktioner är flexibla sammanbindningar som inte lika tydligt kan sägas vara formade eller upplösta. Poängen är att förstå hur ordning snabbt kan övergå i kaos, och vise versa. Berlinmurar kan falla och en oordnad grupp kan formeras på ett ögonblick. Ingen kan veta på förhand vad som är vad eller hur det ska bli. Det som går att veta är dock att det finns formande krafter som kan lösas upp och innehåll som kan formas. Delar och helheter som går in i och ut ur varandra. Kultur uppstår i spelet mellan och den både påverkar och påverkas.

Now we are in a better position to draw a map. If we return to a very general sense of the word "line," we see that there are not just two kinds of lines but three.

Kulturens innehåll kan formas på olika sätt, och dessa sätt kan delas in i tre olika aspekter. Inte för att man ska kunna räkna på eller bestämma hur det är, utan för att få tillgång till analysverktyg som gör det lättare att förstå förutsättningarna för förändring som föreligger vid varje givet tillfälle.

First, a relatively supple line of interlaced codes and territorialities; that is why we started with so-called primitive segmentarity, in which the social space is constituted by territorial and lineal segmentations.

Om detta handlade de första posterna i serien. Den enklaste och mest basala formen av segmentering, uppdelning av världen, är den linjära och konkreta uppdelningen av det fysiska rummet.

Second, a rigid line, which brings about a dualist organization of segments, a concentricity of circles in resonance, and generalized overcoding; here, the social space implies a State apparatus.

Här handlar det om en mer abstrakt uppdelning som inte bara gör skillnad utan även hierarkiserar. Den är lika åtskiljande som den förra, men här tas även hänsyn till centrum och periferi. Båda ordningarna finns och verkar, men på olika nivåer. Den andra ordningen är överkodad den första.

This system is different from the primitive system precisely because overcoding is not a stronger code, but a specific procedure different from that of codes (similarly, reterritorialization is not an added territory, but takes place in a different space than that of territories, namely, overcoded geometrical space).

Tänker på flyktingarna jag mötte igår och som flyttat sig över och passerat en rad landsgränser innan de hamnade på Restad Gård. Varje gränspassage innebär en risk, men när den väl passerats återgår allt till flyktingvardag igen. Väl här i Sverige tvinga människorna från Syren och andra platser att förhålla sig till kulturen som finns här, och den skiljer inte bara på inne och ute, den värderar även individer beroende på ursprung. Ju längre från centrum, det vill säga normen, man befinner sig (trots att man lever inom territoriet Sverige) desto mindre makt och inflytande har man, tyvärr! Det är ett sätt att se på och förstå olika ordningar och sätten de organiseras på, hur de samverkar och lever vidare parallellt. 

Third, one or several lines of flight, marked by quanta and defined by decoding and deterritorialization (there is always something like a war machine functioning on these lines).

På insidan, innanför Sveriges gränser och helt i linje med normen finns och verkar de så kallade Sverigevännerna (som inte alls är några vänner i ordets "verkliga" betydelse). Det handlar om människor som av olika anledningar anser att det är skillnad på folk och folk, och som vill hålla olika grupper isär. Det är egentligen inte en organisation, utan mer ett slags organiserat missnöje eller kollektivt kanaliserad rädsla för det okända, som formerats ur det myller av människor som lever och verkar inom Sverges gränser. De förenas varken av att vara på insidan eller av att de tillhör normen, utan av en gemensam föreställning om att Sverige är något fast och bestämt som måste värnas till varje pris från alla möjliga och omöjliga hot. Kunskap och information som talar mot föreställningen (om Sverige) avfärdas som uttryck för PK-elitens maktanspråk. Det är känslan som räknas, säger Jimmie Åkesson och på Avpixlat är det en dygd att vara oinformerad om vad som händer, rykten och lögner, allt som bekräftar det man redan "vet" tas emot och vårdas. Och denna ordnande princip är ytterligare en överkodning som finns och samverkar med de andra två.

Segmenteringarna kan samverka och förstärka, eller utmana och ta ut varandra. Förändringen från ett tillstånd, på gruppnivå, till ett annat kan gå fruktansvärt fort. En disparat hop kan formeras till en mobb och rikta sin förgörande kraft mot något oönskat i ett ögonblick. Tänk på Kent Ekeroths ord: Snart smäller det! Han och många av SDs anhängare önskar det, att folket, den tysta majoriteten ska göra sin röst hörd och kräva sin rätt till territoriet, till dess centrum (bostäder, jobb, äldrevård och så vidare) samt till föreställningen om svenskhet. Makten finns inte (enbart) i riksdagen, den finns överallt, är utspridd bland medborgarna och dess innehåll kan kan snabbt förmera sig till en ordnad offensiv som riktar sig  mot allt som är annorlunda.