Äntligen är jag klar med den första boken i en serie om tre. Förhoppningen var att få den utgiven på ett förlag. Jag värnar som bekant pappersboken och den tryckta upplagan av morgontidningen. Det finns ett värde där som nätet saknar, och jag är övertygad om att det är en dålig idé att överge det gamla bara för att det kommer nya medier. Tron på att det nya alltid och bara är bättre är lika illa som rädslan för det nya. Jag är för mångfald i alla dess former. Likriktning och monokulturer må vara effektiva, men det innebär också stora risker. Framtiden är en öppen fråga och för att stå väl rustad behövs många olika möjligheter. Tyvärr blev det inte som jag hoppades. Jag fick boken antagen på ett förlag, men villkoren var urusla. Författare erbjuds idag, skamlöst rena slavkontrakt. Enligt offerten skulle jag, som gjort allt arbete med texten, betala 83000:- för en liten upplaga, där ingen försäljningsbaserad ersättning skulle utgå. Förlaget skulle stå för lagerhållning, marknadsföring och layout. Jag skulle med andra ord dels utföra allt arbete, dels betala för kalaset, utan att få ett öre i ersättning. Förlaget tog ingen som helt risk, men skulle exklusivt få del av alla inkomster. Självklart beror detta på att böcker inte betingar ett värde på marknaden. Det köps kanske inte färre böcker, men texter med intellektuellt och bildningsfrämjande innehåll ratas av kunderna. Jag sökte stipendier och hörde mig för hos min arbetsgivare, men det gick inget vidare. Idag är möjligheterna att söka och få tryckbidrag små. Först blev jag besviken. Så nära, men ändå så långt bort. Nu känner jag mig lättad. Min dotter hjälper mig att utforma manuset till ett format som fungerar att läsa både på nätet, på olika plattformar, och som utskrift. Chansen att nå ut till fler läsare ökar så klart om jag publicerar texten på nätet, och jag skulle ju ändå inte få någon ersättning. Inom kort ska allt vara klart, men som ett slags teaser, eller smakprov publicerar jag här under dagen förordet till alla tre böckerna, i en serie bloggposter. Detta är den första.
Förslag till kunskapsteori för ett hållbart samhälle, är undertiteln till tre böcker om hållbarhet. Denna bok är en av de tre. Det finns ingen inbördes ordning mellan böckerna. Jag ser dem som en tredelad helhet, eller tre ingångar till samma problem. Ingen av böckerna är överordnad den andre och det går att börja med vilken som, lite beroende på vad man är intresserad av. Var och en av böckerna utgår från ett begrepp hämtat från den tänkandets verktygslåda som de franska filosoferna Gilles Deleuze och Félix Guattari lämnade efter sig: Samtal, Rhizom och Nomadologi. Tre begrepp som ytterst handlar om hållbarhet, eller som i alla fall kan användas för att förstå förutsättningarna för ett hållbart hållbarhetsarbete. Böckerna är skrivna mer för att väcka tankar, än för att överföra information. Jag vill inte undervisa, tänker snarare högt för att förmedla förståelse. Vill inte förklara hur det är, för det vet ingen med säkerhet. Och det är också poängen med böckerna, att visa just det. Utgångspunkten är att det inte finns ett enda giltigt svar på frågan om hur samhället blir hållbart, vad som måste göras eller vad som är den bästa vägen fram. Böckerna riktar blicken mot det som är potentiellt betydelsefullt, och bjuder in till dialog. Hållbarhet är en fråga som rör alla och det är avgörande att många engagerar sig i arbetet. Böckerna innehåller därför massor av olika uppslag och exempel att tänka med. Ambitionen har varit att resonera, snarare än argumentera. För att knyta samman böckerna skulle man kunna säga att mina ”samtal” med Deleuze och Guattari är tänkt att locka till andra samtal, samtal om kunskap och kultur, om ordning och struktur samt förändring och tillblivelse. Det som händer mellan är betydelsefullt, resultatet av kommunikation och vardagligt handlande. Det är där som både problemet med och lösningen på frågan om hållbarhet finns, mellan dig och mig och alla andra, på gott och ont.
Hållbarhet är inte en fråga som kommer att lösas av experter, för det är först när många människor tänker och agerar tillsammans på sätt som är långsiktigt hållbara som samhället blir hållbart. Det är aldrig någon annans problem, och ansvaret för hur det blir är inte politikernas. Hållbarhetsfrågan ägs av oss alla tillsammans, och svaret på frågan skapas av oss, oavsett hur det ser ut. Samma sak gäller för kulturen och kunskapen. Böckerna handlar inte bara om hållbarhet, utan om förutsättningarna för ett annat samhälle och en annan syn på kunskap och organisering. Böckernas innehåll är resultatet av många års forskning och studier, snarare än en redovisning av forskningsresultat. Efter att jag blev docent 2011 tycker jag att jag både har mandat och skyldighet att göra något som jag tror på, där jag inte kompromissar, och resultatet av det arbetet presenteras här.
Med åren har det blivit allt tydligare vad som är den röda tråden i min forskning; dels sätt att se på och hantera komplexitet, dels förutsättningar för förändring. Båda temana har med hållbarhet att göra. Hållbarhet är ett komplext problem utan enkel och entydig lösning, och för att samhället ska bli hållbart krävs något slags förändring, oklart på förhand vilken. Därför behövs samtal. Sökande, lyssnande och nyfikna samtal, vars mål är ömsesidigt utbyte av kunskap och fördjupad förståelse. Och det behövs även insikt i hur man kan studera förändring samtidigt som man är i rörelse. Utan regler finns bara kaos, så det behövs även förståelse för hur man kan tänka ordning utan hierarki och struktur utan centrum. Därför är Förslag till kunskapsteori för ett hållbart samhälle, uppdelad i tre delar. En där kultur och samtal diskuteras som två sidor av samma sak. En där nomaden fungerar som modell för en annan typ av vetenskap, anpassad för studier av förändring. Och en där rhizom fungerar som inspiration för att skapa mer flexibla ordningsprinciper som bygger mer på självorganiserande än styrning. Mellan böckerna finns dock inga vattentäta skott, resonemangen går in i och ut ur varandra och trådar som lämnas i en bok tas upp i en annan. Förslag till kunskapsteori för ett hållbart samhälle ser jag som en helhet, även om böckerna kan läsas fristående och i vilken ordning man vill. Anledningen till att jag valt att skriva på detta sätt är att kultur ser ut och fungerar på det sättet. Jag är kulturvetare och böckerna är mitt kulturvetenskapliga bidrag till hållbarhetsarbetet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar