Nietzsche och skolan 1

Saknar Nietzsche i vardagen. Läsningen av hans samlade verk gav mig verkligen massor tillbaka. Det blev över 130 bloggposter som jag samlat ihop i ett dokument som består av över 400 sidor text. Funderar på att framöver redigera texterna och publicera dem. Jag vet inte. Vi får se. Hans texter fungerade synnerligen väl att tänka med och det gick ofta lätt att hitta kopplingar till samtiden. Nietzsche fungerade under närmare tre år som ett slags prisma genom vilket jag studerade samhället. Kan verkligen rekommendera böckerna. Inte som information, men som inspiration. Nietzsche skrev aforismer och delade med sig av sina kunskaper utan att stänga inne dem. Likt en DNA-sträng bidrog han med hälften och för att strängen ska bli meningsbärande krävs att läsaren bidrar med sina tankar. Därför finns inte bara en Nietzsche, utan många. Lika många som det finns läsare.

Nietzsche behövs i skolan. Därför blev jag glad när jag hittade en artikel i The Guardian där just det är temat. Det är en bokrecension, men den bär på mycken egen klokhet. Tänker att den ska hjälpa mig att få stadga på denna den andra dagen av fyra med skrivande. Jag är i slutfasen av arbetet med den andra boken i en serie om tre, där Deleuze är den röda tråden, och Deleuze och djupt influerad av Nietzsche. Det finns alltså kopplingar. Idag kan jag inte bara skriva, jag måste korrekturläsa också, för att ha något att skriva imorgon och på fredag. Därför delar jag upp artikeln i tre delar, och återkommer troligen under dagen, annars längre fram, med tankar om hur Nietzsche skulle kunna gjuta liv i det svenska utbildningssystemet.

Throughout his life Nietzsche thought of himself as an educator, but the time he spent working in higher education was not long and much of it he found frustrating. Appointed professor in classical philology at the University of Basel in 1869 when he was only 24 years old, he was seen as a prodigy with a brilliant career ahead of him. However, he left academic life in 1878, due to his worsening health and increasing disillusionment with institutionalised scholarship. The writings for which he is most remembered were written in the following decade, which he spent wandering restlessly around Europe. Then, in 1889, he suffered a disastrous mental collapse from which he never recovered.

Frustrationen Nietzsche kände som anställd lärare på Universitetet är det många som delar. Det är instängt, kontrollerat och den som vill söka kunskap utan att ha ett tydligt mål får det svårt. Det anses nämligen inte vara förenligt med synen på vad som är bäst. Finns ingen evidens för att det man vill göra fungerar och har man inget mål, får man inte ens försöka. Det anses vara slöseri. Därför denna kontroll, av landets högst utbildade. Många lärare och forskare använder (allt mer av) sin fritid för att göra det man sökte sig till akademin för, nämligen tänka och skriva fritt. Lyssna och lära utan krav på prestation, av intresse. Allt mer av vardagen som lärare och allt mer av tiden i skolan ägnas åt administration, dokumentation, prov och kontroll. Klart att det går ut över lärandet och kvaliteten. Ingen kvalitetssäkringssystem i världen kan överbrygga dessa problem. Lärare, inte bara på högskolan, är allt mer pressade, från allt fler håll. Läser på Brännpunkt idag en debattartikel på just det temat.

Dokumentation är, har alltid varit och kommer alltid att vara en viktig del av läraruppdraget. Men ­under många år ökade mängden administration och dokumentation och tog allt mer av lärarnas tid i anspråk. När politikerna inte längre kunde blunda för problemet togs en hel del bort igen, till exempel vab-intygen som avskaffades, de individuella utvecklings­planerna som blev färre och åtgärds­programmen vars krav minskade. Det var nödvändigt, men tyvärr upplever lärarna fortfarande att de tvingas lägga för mycket tid på administration.

De nationella proven är ett tydligt exempel på en arbets­uppgift som har kommit att stjäla för mycket tid från undervisningen. I årskurs 3 genomförs sammanlagt 15 delprov och i årskurs 6 är antalet delprov 14 stycken, som ska förberedas, genom­föras och även efterarbetas. I årskurs 9 genomförs 11 delprov i svenska, engelska och matematik och utöver det även prov i NO och SO. Även i gymnasieskolan genomförs ett stort antal prov och delprov i ett flertal ämnen, lite olika för olika program.

Den som söker sig till läraryrket för att hen brinner för kunskapsutveckling och lärande blir grymt besviken när hen inser att det är inte detta som läraryrket handlar om. Och förståelsen för det problemet är obefintlig. Att vara lärare idag är att tvingas se sig reducerad till en utförare av tjänsten utbildning, i ett system där kunden alltid har rätt och där ansvaret för kvaliteten i resultatet helt och hållet vilar på lärarens axlar.

Den höga arbetsbelastningen är näst efter lönen den viktigaste orsaken till att unga väljer bort yrket och att lärare slutar. När utredningen nu presen­teras hoppas jag att det leder till en konstruktiv diskus­sion om hur lärares arbetsbelastning ska ­minska samtidigt som kunskapsutvecklingen kan följas upp på ett bra sätt.

Vi lärare spelar den avgörande rollen för att förbättra skolresultaten. Ge oss förutsättningar att göra vårt jobb och fokusera på elevernas lärande – inte på att testa och mäta. Minska vår arbets­belastning och låt oss använda vår kunskap och kompetens till rätt saker. Då kan vi vända kunskapsutvecklingen.

Att ingen, utom lärarna själva och dess fackliga företrädare, på allvar bryr sig om dessa saker och det faktum att allt fler lämnar läraryrket är inget annat än en katastrof för kunskapen i Sverige. Om vi ska importera kunskap, vad ska vi då exportera? Utan lärare ingen kunskap och utan kunskap inget välstånd. Nietzsches smala lycka var att han hade tillräckligt med pengar för att säga upp sig och lämna den trånga akademin. Det är få förunnat. Därför blir siffrorna över lärare som lämnar yrket än mer alarmerande, för det betyder att många fler är missnöjda men tider i det tysta. Och den som är missnöjd och som inte känner sig uppskattad kan inte göra ett bra arbete. En ond cirkel det där, för det gör att känslan av att det behövs ökade kontroller, fler prov och mer administration växer.

Nietzsches syn på kunskap visar hur hela skolsystemet bygger på en felaktig grundpremiss. Lärande kan bara uppstå i individen. Lärare lär inte, de inspirerar till lärande. Pekar på vägar fram och hjälper till att lösa upp tankeknutar. Elever och studenter lär och det är lärande skolan handlar om, inte kunskapskontroll. Ändå möts problemet med sjuknade kunskaper i Sverige med fler prov, mer kontroll och ökad administration. Ansvaret för kunskapsutvecklingen läggs på lärarna och eleverna betraktas som kunder, vilka genom att agera självständigt på utbildningsmarknaden och tvinga skolorna att konkurrera antas driva upp kvaliteten. Det går sådär, kan vi konstatera. Ändå fortsätter man med mer av samma. Nietzsche skulle kunna ändra det där. Inte för att han har några svar, utan för att han visade vägen och valde kunskapen. Nietzsches pedagogiska storhet ligger i inspirationen hans texter ger och i den förebild han själv utgör.

Hur bräckligt allt som har med kunskap och lärande att göra är visas dock av det som hände med Nietzsches texter efter hans psykiska kollaps, då hans antisemitiska syster fick ansvar för kvarlåtenskapen. Hon manipulerade hans texter och förvrängde innehållet och den nidbild av Nietzsche som hon skapade och som passade som hand i handske för Nazisterna lever fortfarande, tragiskt nog med tanke på vad han skrev, vem han var och hur han såg på kunskap och lärande.

Until his death in 1900 Nietzsche remained a mute invalid under the guardianship of his sister Elisabeth, a repulsive individual with whom he quarrelled bitterly when she married an antisemitic high school teacher, Bernhard Förster, and accompanied him to found an “Aryan” colony, Nueva Germania, in Paraguay. Following the failure of the fly-blown settlement and the suicide of her husband, Elisabeth Förster-Nietzsche continued promoting racist ideas by seizing control of her helpless brother’s writings, establishing a Nietzsche Archive and methodically deleting passages in which he lambasted the “race swindle”. For this service she was duly rewarded. On the basis of a highly selective biography and a heavily redacted compilation of Nietzsche’s writings that she published under the titleThe Will to Power, she was several times nominated by admiring German academics for the Nobel prize in literature. When she died in 1935, Hitler attended her funeral.

Med sådana vänner behöver man inga fiender. Det tog lång tid att återupprätta Nietzsches rykte, i alla fall hos allmänheten. Fortfarande möter jag människor som utan att ha läst en rad "vet" att Nietzsche är en tänkare man ska akta sig för. Dels handlar det om hur Nazisterna läste hans texter (som inte ens var hans utan hans systers), dels om hans sinnessjukdom. Jag fann dock inget av detta i hans samlade verk. Allt är inte oproblematiskt och till exempel hans syn på kvinnor är djupt problematiskt, men det vore synd att låta bli att läsa en så pass fascinerade filosof av det skälet. Han är en tänkare som uppmanar mottagaren att läsa kritiskt, och som sagt, han bestämmer inte hur det är, han ger oss verktyg att tänka själva. Det som inte fungerar kan man utan problem lämna därhän. Nietzsche är inte en filosof vars tankar kommer i ett paket som man måste acceptera eller förkasta i sin helhet. Hans texter kräver något av läsaren för att bli meningsfulla.

By the start of the 20th century Nietzsche was recognised as one of the leading thinkers of the age. His influence was vast, though rarely of a kind of which he would have approved. He despised nationalism and railed at the Prussian cult of the state, ridiculed the faux Darwinism that was emerging as the ruling German ideology, attacked the leading antisemites of his day and preferred the religion of the Old Testament to Christianity. Yet he has been widely seen as an intellectual forerunner of fascism, and even a proto-Nazi – crass misreadings. But if Nietzsche was neither of these things, nor was he any kind of liberal. It is his critique of liberalism that makes him worth reading.

Nietzsche ger oss verktyg att möta tendenserna till nationalism, fanatism, statsapparatens kontrollmakt över medborgarna, stängda gränser, antisemitism och fundamentalism. Nietzsche är en filosof som öppnar upp. Han var nihilist men är inte en filosof som förespråkar laissez faire. Hans nihilism handlade uteslutande om att visa på godtyckligheten i världen, samhället och kulturen. Tillvarons kontingenser ger oss Nietzsche verktyg att se och förstå, och den kunskapen behövs för att arbeta med förändring som leder till något gott. Och det om något är vad den svenska skolan behöver, idag mer än någonsin!