Mikropolitik och segmenteringar 8

Segmenteringarna strukturerar vardagen och livet. De är binära, cirkulära och linjära. Tillvaron delas upp av dem och görs begriplig och hanterbar. Allt och alla påverkas av segmenteringarna, och deras funktion och verkan är resultatet av den abstrakta maskin som reglerar livet i det aktuella sammanhanget. Abstrakta maskiner finns också överallt. Deleuze och Guattari skiljer mellan olika typer av abstrakta maskiner. De opererar på olika sätt i samhällen där segmenteringarna är rigida, hierarkiska och där kontrollen är hårdare, och i samhällen där segmenteringarna är mer rizomatiska, öppna och inte så hierarkiska. Det är en viktig skillnad att lägga märke till, detta att det inte handlar om segmentering eller ej, utan om olika typer av abstrakta maskiner.

It is not enough, therefore, to oppose the centralized to the segmentary. Nor is it enough to oppose two kinds of segmentarity, one supple and primitive, the other modern and rigidified. There is indeed a distinction between the two, but they are inseparable, they overlap, they are entangled. Primitive societies have nuclei of rigidity or arborification that as much anticipate the State as ward it off. Conversely, our societies are still suffused by a supple fabric without which their rigid segments would not hold. Supple segmentarity cannot be restricted to primitive peoples. It is not the vestige of the savage within us but a perfectly contemporary function, inseparable from the other.

Läser en intressant artikel i SvD som jag tror kan fungera som illustration på detta, av Fredrik Svenaeus, som handlar om logiken på nätet. Artikeln handlar om interaktionen mellan människor på nätet och hur den kan förstås. Som jag läser Svenaeus artikel skulle man kunna säga att nätets abstrakta maskin styrs av en kombination av toghandlarlogik och hejarklackslogik. Han skriver.

I en artikel om näthat påpekade Håkan Lindgren nyligen hur romanläsandet kunde utvecklas till en inkännande verksamhet i början av 1800-talet, genom att vår fantasi och förmåga att träda in andra världar stimulerades. Detta bygger just på en fördjupning av den mer direkta empati som uppstår i vardagens möten.

Nätkulturen är inte först och främst en förändrad och, som många nu menar, utarmad variant av läsandets och skrivandets praktiker. Den är istället ett nytt sätt att umgås på det talade språkets vis med de behov av att få uppmärksamhet och dominera andra som finns med oss sedan savannen.

På nätet är det gapande torghandlare som bjuder ut sina varor som tränger igenom bruset och hatet som fyller kommentatorsfälten liknar hejarklackens förenklade världsbild där vi förenas mot dom genom att älska det som är vårt och hata det som är de andras. Nätet menar Svenaeus är inte en skriftspråkskultur, utan en talspråkskultur som använder det skrivna språket för att kommunicera. Eller för att tala med Deleuze och Guattari, en annan abstrakt maskin än den som reglerar vardagen ute i samhället där människor möts ansikte mot ansikte.

I jämförelse med tiotusentals år av prat är skriftspråkskulturen mycket kort. Problemet med de förändringar som det urgamla babblandet och gestikulerandet har genomgått med internet är att de balanserande villkoren för empati och medkännande har försvunnit med teknologin: vi känner inget ansvar för personer utan kropp och ansikte och vi är aldrig ensamma (nedkopplade) så länge att vi kan fördjupa oss i en text där den andra människan får substans genom sin berättelse. Det kan kanske ändras, men det kräver nog i så fall en ny struktur och spelregler för internet som utgår från en analys som inte är bunden vid textens och bildens funktioner IRL (i det verkliga livet) utan tar sin utgångspunkt i just pratet.

Det har länge funnits andra mänskliga sätt att umgås på än att skvallra, skryta och förtala varandra, problemet är att de inte finner tillräcklig plats på nätet idag. Och att de fördelar som läsandet och skrivandet har öppnat vad gäller människans tanke och känsloliv riskerar att marginaliseras i internetkulturen.

Nätet är en del av våra liv, vare sig vi vill det eller ej, liksom segmenteringar och annat. Det finns inga vattentäta skott mellan det ena eller andra, bara olika abstrakta maskiner som fungerar i enlighet med olika logiker, logiker som växer fram inom och mellan delarna som helheten skapas av och håller samman. På nätet går förändringen snabbt och därför är det kanske inte så konstigt om talandets logik styr, för det finns idag allt mindre tid att tänka efter eller gå på djupet. Vardagen IRL håller också på att förändras. Även där går allt snabbare och vi rör oss förfärande snabbt i riktning mot ett mer kontrollerat, strikt och stängt samhälle där händelserna på Karolinska kan sägas illustrera hur etiken förändras av den abstrakta maskin som reglerar samtidens liv, vardag och tänkande. Det handlar inte om moderna eller primitiva samhällen eller sätt att umgås, utan om rigida eller öppna segmenteringar och om olika typer av abstrakta maskiner.

Every society, and every individual, are thus plied by both segmentarities simultaneously: one molar, the other molecular.

Molär och molekylär är ett annat av begreppsparen som Deleuze och Guattari arbetar med. Och det handlar om vad som är samhällets minsta beståndsdelar. Det moderna eller det primitiva, om man väljer en sådan uppdelning, är det en molär ordning och förståelse. Om man däremot väljer att se till vilka olika typer av segmenteringar som präglar respektive samhälle (eller dess abstrakta maskin) är det en molekylär förståelse. Kapitlet Mikromakt och segmenteringar handlar om politik, och även inom det området finns olika sätt att se på och förstå/förklara; 1. Molär, där man utgår från att det politiska landskapet befolkas av politiska partier som lockar till sig väljare. Eller 2. Molekylär, där man ser till vad för slags abstrakt maskin som frambringar olika partier. Jag tror det fungerar som förklaring i alla fall. Mikromakt är en molekylär tankefigur, som vi återkommer till längre fram och som har med segmentering att göra.

If they are distinct, it is because they do not have the same terms or the same relations or the same nature or even the same type of multiplicity. If they are inseparable, it is because they coexist and cross over into each other.

Skillnaden mellan de olika systemen eller abstrakta maskinerna, samhällena eller vad det nu är man är intresserad av är aldrig absolut. Det handlar om formationer med mer eller mindre av det ena eller det andra, om grader av kontroll och öppenhet, närhet och distans och så vidare. Det handlar om både och, aldrig om antingen eller. Det finns inga vattentäta skott mellan samhällen och människor, allt går in i och påverkar vartannat.

The configurations differ, for example, between the primitives and us, but the two segmentarities are always in presupposition. In short, everything is political, but every politics is simultaneously a macropolitics and a micropolitics.

Molär makropolitik eller molekylär mikropolitik är inte två olika politiker, utan två olika sätt att förstå politik. Och vill man som Deleuze och Guattari förstå framväxandet av fascism måste man söka svaren någon annanstans än på den partipolitiska skalnivån. Fascism växer fram underifrån, på molekylär, mikropolitisk nivå. Och därför inleds kapitlet som det gör, genom att förklara den underliggande logiken och de abstrakta maskinernas funktion. 

Take aggregates of the perception or feeling type: their molar organization, their rigid segmentarity, does not preclude the existence of an entire world of unconscious micropercepts, unconscious affects, fine segmentations that grasp or experience different things, are distributed and operate differently.

Molär och molekylär är ett begreppspar hämtat från psykologin där man skiljer mellan sammansatta, molära personligheter bestående av handlingsmönster och komponenter som ofta uppträder tillsammans och som går att ha som utgångspunkt för förståelse för individen. Och en molekylär förståelse som tar sin utgångspunkt i delarna som personligheten och handlingarna håller samman eller består av. Den molekylära förståelsen undersöker inte bara hur människan är, utan hur hen blir, genom att även studera sammanhållandet av delarna. Även människan kan alltså förstås som ett slags abstrakt maskin (men då är det viktigt att uppmärksamma att det är skillnad mellan maskinisk/"öppen" och icke-linjär samt mekanisk/"rigid" och linjär). Fast nu var det politik det skulle handla om.

There is a micropolitics of perception, affection, conversation, and so forth. If we consider the great binary aggregates, such as the sexes or classes, it is evident that they also cross over into molecular assemblages of a different nature, and that there is a double reciprocal dependency between them. For the two sexes imply a multiplicity of molecular combinations bringing into play not only the man in the woman and the woman in the man, but the relation of each to the animal, the plant, etc.: a thousand tiny sexes.

Att reducera människoblivandet till man eller kvinna är en hänsynslös förenkling som kräver att man bortser från underliggande tillblivelseprocesser. Det är en molär förståelse av människan som absolut har visat sig framgångsrik, men som också är behäftad med stora problem. Den synen på människan är ett resultat av en rigid binär segmentering, snarare än ett biologiskt faktum. Som sagt, det handlar för Deleuze och Guattari om att undersöka hur saker och ting blir, inte hur de är.

And social classes themselves imply "masses" that do not have the same kind of movement, distribution, or objectives and do not wage the same kind of struggle. Attempts to distinguish mass from class effectively tend toward this limit: the notion of mass is a molecular notion operating according to a type of segmentation irreducible to the molar segmentarity of class. Yet classes are indeed fashioned from masses; they crystallize them. And masses are constantly flowing or leaking from classes. Their reciprocal presupposition, however, does not preclude a difference in viewpoint, nature, scale, and function (understood in this way, the notion of mass has entirely different connotations than Canetti's "crowd").

Lever vi i ett klassamhälle, eller ett massamhälle? Både och, för klasser består av massor och är resultatet av olika typer av segmenteringar och mer eller rigida ordningar. Klassamhället är en molär beskrivning medan massamhället är en molekylär. vad man ser och hur man förstår det man studerar handlar om vilket perspektiv det studerade fenomenet studeras utifrån och om man intresserar sig för det som är, eller hur det blir.

Återkommer inom kort med mer tankar och fler förklaringar. Nu ska här skrivas bok!