fredag 25 mars 2016

Kunskap är konsekvensen av viljan att veta

Viljan att veta är en mänsklig urkraft som inte känner några gränser. Viljan att veta går inte att kontrollera, för den kommer inifrån. Ett sätt att leva och vara vid liv. Kanske är viljan att veta det som gör människan till människa samtidigt som kraften håller hen vid liv. Det är samtidigt en kraft som spelar människor spratt, för när det man vill veta något om saknar svar eller om svaret ligger bortom räckhåll är det lätt att jakten på det där svaret man så oerhört gärna vill ha tar över. Svaret tenderar ibland att bli viktigare än att det som förs fram som svar är korrekt. Ibland förväxlas jakten på svar med önskan att nå ett avslut.

Idag har jag dock lite svårt att komma loss med tankeverksamheten. Trött efter en intensiv vecka, och i uppladdningfasen för nästa veckas skrivande, befinner jag mig idag i ett slags mellanrum där allt går trögt. Tänker att det måste få vara så och att inget finns att göra. Jag låter andra tala, och låter en artikel hämtad från SvD belysa vad viljan att veta kan leda till.
Paolo Macchiarini, gästforskare vid Karolinska institutet (KI), blev för några år sedan känd och hyllad för sina transplantationer av konstgjorda luftstrupar, bland annat efter operationer i Sverige.

Den historiska första operationen i Sverige fick stort genomslag i världen, bland annat i internationella medier som New York Times, BBC och The Lancet. Överallt beskrevs metoden som en stor framgång, patienters liv kunde räddas genom att använda syntetiska luftstrupar.

Det handlar om ett avancerat ingrepp där flera centimeter av luftstrupen skärs bort och ersätts med en syntetisk motsvarighet. Innan den konstgjorda luftstrupen sys fast bekläs den med stamceller från patientens benmärg, syftet är att den nya luftstrupen ska läka ihop med kroppen.
Är bara viljan att veta tillräckligt stark står människan vidöppen och blir sårbar. Macchiarini kom som en räddande ängel och hans budskap var precis så bra som man kunde hoppas. Fast så fungerar sällan verkligheten, och här fick det fruktansvärda konsekvenser. Framförallt för patienterna som dog, men även för många andra.
Granskningen visade också att stora summor hade betalats ut av Vetenskapsrådet till Macchairini.
Förtroendet för vetenskapen har skadats, och det är en långt allvarligare risk än att människor tar skada eller dör, för slutar vi lita på vetenskapen kan viljan att veta mycket väl vara vad som leder oss in i fördärvet.
SvD:s granskade fallet i ett flertal artiklar under förra året och visade bland annat att Macchiarini hade en bisyssla med koppling till ett bolag i USA, dit KI-kirurgen hade gett ett patent koppla till syntetiska luftstrupar. Granskningen visade också att stora summor hade betalats ut av Vetenskapsrådet (VR), till Macchiarini, pengar som snart kom att stoppas. Ansökningarna till VR hade baserats på forskning som kunde ifrågasättas. Macchiarini var vid tiden anmäld för oredlighet i forskning av läkare och forskarkollegor som tidigt larmade om felaktigheter.

En formell anmälan om misstänkt forskningsfusk gjordes av fyra läkare i augusti 2014. Sent samma år tog KI upp utredningen med hjälp av den externe utredaren, professor Bengt Gerdin. Våren 2015 kom hans slutsats – Macchiarini med kollegor hade sysslat med oredlighet i forskning, alltså forskningsfusk.

När KI ändå friade Macchiarini i augusti i fjol riktades kritik, då bedömare menade att det varit felaktigheter i KI:s granskning. Bengt Gerdin, professor i kirurgi på Uppsala universitet, sa till SvD att KI aldrig granskade den nytillkomna information som hade friat Macchiarini på samma sätt, i en oberoende granskning.

En av de avgörande vändpunkterna i historien om KI-kirurgen kom från amerikanskt håll i januari. Tidningen Vanity Fair rapporterade då om en affär mellan kvinnlig journalist och Macchiarini. Enligt henne hade KI-kirurgen lurat henne att han var nära vän med påven och privat läkare åt presidentparet Obama. Då uppdagades även felaktigheter i Macciarinis CV, som alltså aldrig hade haft titeln professor. Den kvinnliga journalisten arbetade med en dokumentär för NBC under tiden de hade en affär.

Men fallet är inte över: åklagare i Sverige utreder nu bland annat grovt vållande till annans död och har bett Socialstyrelsen att sammankalla ett rättsligt råd till åklagarens hjälp.
Hur vet vi det vi vet? Om den frågan inte får ställas eller om den som försöker förstå vad vetenskap är misstänkliggörs som kunskapsrelativist öppnas fältet upp för charlataner och con män som Macchiarini. Viljan att veta är liksom pengar en kraft som uppstår inom och mellan människor. Dessa krafter har enorm förmåga till agens, men är också förenade med risker. Förstår vi det och om vi kan balansera viljan att veta med ödmjukhet kan en annan vetenskap, en annan akademi växa fram. En akademi som ser värdet med mångfald. En akademi som förmår uppskatta bildning, grundforskning och som inser vetandets begränsningar.

2 kommentarer:

Björn Nilsson sa...

Finns det inte fler aspekter? Tänk på fallet Lysenko: han var ingen nolla, han var en skicklig växtförädlare, men han drev sina idéer för långt med stöd från hög politisk nivå. Det orsakade vetenskapen svåra skador. Grundtanken att förvärvade egenskaper kan bli ärftliga är inte helt fel, men Lysenko gick långt över vad vetenskapen på hans tid kunde hantera.

Den där kirurgen måste ha en del kunskaper och idéer, och på sikt är det inte otroligt att man faktiskt kan transplantera luftstrupar med metoder som liknar hans. Men han tog genvägar och fuskade, lurade andra och kanske intalade sig själv att han hade rätt, och då sprack det.

Eddy sa...

Visst finns det fler aspekter. Fastnade lite i tanken, som jag säkert återkommer till. Viljan att veta intresserar mig. Lysenko är ett mycket intressant exempel, som visar att viljan att veta ofta utmanat kunspapens gränser.

Ingen vet vilka kunskaper och möjligheter som kan komma att realiseras i framtiden, men det vet vi, att begäret efter säker kunskap är starkt och måste balanseras mot förnuft och verkliga förhållanden för att bli hållbar.