Mikropolitik och segmenteringar 6

Handlar det om det segmenterade, eller det centraliserade? Eller handlar det om positioner och glidningar längs ett kontinuum? För Deleuze och Guattari handlar det aldrig om antingen eller, alltid om mer eller mindre samt både och. Deras filosofi handlar om att skapa verktyg, och verktyg kan användas på bra eller mindre bra sätt. Och det som bestämmer om användandet är bra eller mindre bra är inte någon specifik, auktoriserad expert. Det kan bara avgöras med utgångspunkt i resultatet av arbetet. Klagar man på hammaren för att den är värdelös för att skruva med har man så klart rätt i sin kritik, men hammaren skapades för att göra helt andra saker och bara med hänsyn tagen till det och i den kontexten går det att föra ett konstruktivt samtal om hammarens värde och effekterna av arbetet med den.

[Instead of setting up an opposition between the segmentary and the centralized, we should make a distinction between two types of segmentarity, one "primitive" and supple, the other "modern" and rigid. This distinction reframes each of the figures previously discussed.]

Mer eller mindre alltså, av segmentering och centralisering. En glidande skala där "primitiva" samhällens segmentering kännetecknas av flexibilitet. Och "moderna" samhällen vars segmenteringar är rigida. I USA har man ett valsystem som ger den som får flest röster all makt. I Sverige fördelas makten proportionerligt. Inte ett perfekt exempel, men båda samhällena är moderna, det som skiljer dem åt är graden av rigiditet i det demokratiska systemet.

Binära och linjära segmenteringar har berörts, och så finns det cirkulära segmenteringar. Och segmentering handlar alltså om gränsdragningar, om ordning av världen, livet, kultur och samhälle. Inne -- ute (binär), före -- efter (linjär), eller året i fyra årstider, timmen i sextio sekunder (cirkulär).

3. Finally, in the case of linear segmentarity, we would say that each segment is underscored, rectified, and homogenized in its own right, but also in relation to the others. Not only does each have its own unit of measure, but there is an equivalence and translatability between units.

En timme kännetecknas av vad den fylls med. Den kan vara tråkig, rolig, skräckfylld eller helt neutral. Den kan jämföras med andra timmar, samtidigt som den är sitt eget universum. Kanske året är tydligare som exempel på en linjär segmentering. Tänker på den kinesiska kalendern där åren delas in i en ordning med 12 djur som antas känneteckna respektive år. Segmenteringarna handlar om att skapa ordning och ge struktur till tillvaron, och de kan som sagt vara mer eller mindre flexibla, eller rigida.

The central eye has as its correlate a space through which it moves, but it itself remains invariant in relation to its movements. With the Greek city-state and Cleisthenes' reform, a homogeneous and isotopic space appears that overcodes the lineal segments, at the same time as distinct focal points begin to resonate in a center acting as their common denominator.

Alla enheter har ett centrum som de graviterar kring, en fokuspunkt som ordnar delarna och som avgör deras värde. Ju närmare centrum, desto mer makt och inflytande, och vice versa så klart. Det handlar alltid och dynamik mellan, aldrig om antingen eller. Cirkulär segmentering ordnar inte bara tiden, utan även rummet. När ett territorium väl skapats skapas ett centrum och de olika segmenteringarna strukturerar och distribuerar makten som håller helheten samman på olika sätt. Den äldsta formen är den cirkulära, den lite yngre är den linjära …  

Paul Virilio shows that after the Greek city-state, the Roman Empire imposes a geometrical or linear reason of State including a general outline of camps and fortifications, a universal art of "marking boundaries by lines," a laying-out of territories, a substitution of space for places and territorialities, and a transformation of the world into the city; in short, an increasingly rigid segmentarity.

Linjära segmenteringar kretsar inte kring en plats, ett heligt centrum, utan mer kring gränsdragningar som avgör vad som är inne och vad som är ute. Det handlar där inte så mycket om att vara nära makten, utan mer om att vara på rätt sida gränsen. Och varje segmenteringsordning resulterar i olika samhällen och maktordningar. Suveränen, hen som står närmast gudomen och runt vilken samhället ordas utifrån tanken om centrum och periferi. Lagen, som avgör vem som är inne och ute. Och samtiden där det handlar mer om att vara rätt eller fel, vän eller fiende. Här har segmenteringen så att säga flyttat in i huvudet på människorna och kontrollen har ändrats från extern till intern. Segmenteringar, överallt segmenteringar, fast på olika sätt och med olika grad av intensitet.

The segments, once underscored or overcoded, seem to lose their ability to bud, they seem to lose their dynamic relation to segmentations-in-progress, or in the act of coming together or coming apart.

Samverkan, dynamik, rörelse och förändring. Mer eller mindre av det ena och andra, inte antingen eller. Ingenting är enkelt, allt är komplext och oöverblickbart. Det är utgångspunkten, och det vetenskapliga arbetet i efterföljs av Deleuze och Guattari handlar inte om att tala om hur det är, utan om att försöka förstå förutsättningar för förändring. Det handlar också om ödmjukhet inför allt som inte går att veta.

If there exists a primitive "geometry" (a protogeometry), it is an operative geometry in which figures are never separable from the affectations befalling them, the lines of their becoming, the segments of their segmentation: there is "roundness," but no circle, "alignments," but no straight line, etc. On the contrary, State geometry, or rather the bond between the State and geometry, manifests itself in the primacy of the theorem-element, which substitutes fixed or ideal essences for supple morphological formations, properties for affects, predetermined segments for segmentations-in-progress.

Skillnaden mellan det moderna och det primitiva är ingen värdering, det handlar om ett verktyg för att lära sig se och förstå hur olika samhällen organiseras. Hur samverkar de olika segmenteringarna och hur starka och tvingande är de? Var finns makten och hur verkar den? Förståelse är målet, för ingenting är fixt och färdigt, allt resonerar och förändras i dynamiken som uppstår mellan delarna som helheten består av och som både påverkar och påverkas av varandra.

Geometry and arithmetic take on the power of the scalpel. Private property implies a space that has been overcoded and gridded by surveying. Not only does each line have its segments, but the segments of one line correspond to those of another; for example, the wage regime establishes a correspondence between monetary segments, production segments, and consumable-goods segments.

Allt och alla hänger ihop och är del av samma helhet, samma uppdelade och segmenterade helhet. Olika ordningar uppstår och ordnar olika delar av helheten, men det finns inga vattentäta skott mellan. Det handlar om glidningar, tendenser, grader av öppenhet och sammanhållande. Rörelse och förändring är kulturens konstant. Ingenting är, allt blir. Även segmenteringar.

Där stannar jag upp. Sätter jag punkt. Inte för att jag sagt allt som kan eller behöver sägas, inte ens för att jag anser mig ha klargjort min poäng. För det är inte upp till mig att bestämma, det är en ömsesidig uppfattning. Någon kanske betraktar mig som en lallande tomte, och någon annan kan förhoppningsvis få hjälp av mina tankar att bygga upp sin egen förståelse. Inget är upp till någon, allt handlar om samspel, gränsdragning och makt. Och som sagt, det jag undersöker är förutsättningar för förändring. Allt kan alltid bli bättre.