Mikropolitik och segmenteringar 5

Hur är samhället möjligt, eller är det kanske inte det? Ingen kan veta, för svaret finns i framtiden och framtiden existerar först när den realiserats, för när och där och då. Föreställningar om framtiden finns det gott om, liksom mer eller mindre underbyggda prognoser om vad som kommer att hända och hur det ska bli. Ingen kan dock veta, och enda sättet av avgöra kvaliteten i prognoserna är att vänta och se. Det kommer att visa sig, förr eller senare. Idag vet dock ingen, så alla debatter på temat framtiden handlar om kamp om makt och inflytande.

En annan viktig aspekt av framtiden är att den delvis bestäms av våra handlingar idag, av människor drömmar och önskningar. Vill man så kan man, brukar man säga. Och världen blir delvis till genom att drömmar formuleras och distribueras. När många vill samma sak kommer fler att agera för att drömmen ska bli verklighet. Ingen mur i världen kan stå emot kraften av en enad befolkning som inte ställer upp på det muren står för och som inte accepterar det hinder i tillvaron den utgör.

Över mitt liv och min framtid har jag större inflytande än över samhället som helhet, men jag är del av och påverkar båda. Samma gäller för alla. Vi blir till i samma process som kulturen och samhället, och vi har alla mer eller mindre del i tillblivelsen. Världen är ett slags flöde, som delvis kan regeras. Kulturen är ett slags anordning som kanaliserar flödet, som utgör hinder för vissa rörelser och underlättar andra. Tillvaron är inte möjlig utan reglering av flödet, men regleringen får inte blir för hård för då stoppas processen, och helt utan reglering riskerar flödet att upplösas i intet. Ett sätt att ordna flödet är segmenteringarna som Deleuze och Guattari skriver om, som kan vara linjära, binära och cirkulära. Ute -- inne, före -- efter, och nära -- fjärran. Och samhällen kan analyseras utifrån sina segmenteringar. Det ser olika ut i olika sammanhang.

[Instead of setting up an opposition between the segmentary and the centralized, we should make a distinction between two types of segmentarity, one "primitive" and supple, the other "modern" and rigid. This distinction reframes each of the figures previously discussed.]

Segmenteringar finns överallt. Därför är det olyckligt att utgå från att det handlar om mer eller mindre segmentering. Ett annat sätt att se på saken är att betrakta det som en fråga om typer av segmenteringar, och Deleuze och Guattari urskiljer två tydliga sådana, en modern och en förmodern.

2. Similarly, we may note that in primitive societies circular segmentarity does not necessarily imply that the circles are concentric, or have the same center. In a supple regime, centers already act as so many knots, eyes, or black holes; but they do not all resonate together, they do not fall on the same point, they do not converge in the same black hole. There is a multiplicity of animist eyes, each of which is assigned, for example, a particular animal spirit (snake-spirit, woodpecker-spirit, cayman-spirit ...). Each black hole is occupied by a different animal eye.

I de förmoderna samhällena finns många olika centrum varifrån segmenteringar accentueras. Det handlar där mer än i moderna samhällen om cirkulära segmenteringar, beroende på rådande tidsuppfattning som är ett resultat av sammanhanget som helhet och den samlade kraften i rådande behov och förutsättningar. Det som skiljer moderna och förmoderna samhällen är graden av samordning av segmenteringarna. I förmoderna samhällen handlar det, förenklat om personliga, tillfälliga och platsbundna segmenteringar, medan det i moderna samhällen handlar om samordnande och överindividuella rörelser. Segmenteringarna är dock de samma, linjära (före -- efter), binära (inne -- ute, med -- mot) och cirkulära (jag -- du, vi -- dem). Skillnaden handlar om magnitud och konsekvenser. Våra västerländska samhällen är lika segmenterade som samhällena i Amazonas (snabbt försvinnande) djungler. Och det handlar om tydligheten och styrkan i kontrollen av segmenteringarna, centralisering innebär rigidisering (om det nu finns ett sådant ord).

Doubtless, we see operations of rigidification and centralization take shape here and there: all of the centers must collect on a single circle, which itself has a single center. The shaman draws lines between all the points or spirits, outlines a constellation, a radiating set of roots tied to a central tree. This is the birth of a centralized power with an arborescent system to discipline the outgrowths of the primitive rhizome.

Förmoderna, nomadsamhällen är rizomatiskt organiserade, och moderna samhällen är centraliserade och hierarkiskt ordnade. Och processen av rigidisering, rörelsen från en rhizomatisk ordning mot en hierarkisk och centraliserad börjar med att en punkt i helheten utses och accepteras som viktigare än övriga. Det handlar aldrig om antingen eller, utan om både och, om relationen mellan. Inget samhälle är helt centraliserat, lika lite som det finns uteslutande rhizomatiska ordningar. Mer eller mindre av antingen eller är vad vi har att göra med, här, där, nu och då, överallt och hela tiden.

Here, the tree simultaneously plays the role of a principle of dichotomy or binarity, and an axis of rotation. But the power of the shaman is still entirely localized, strictly dependent upon a particular segment, contingent upon drugs, and each point continues to emit independent sequences.

Huvudsakligen rhizomatiskt, eller centraliserat, alltså. Inte antingen eller. Utan dynamik mellan uppstår ingen rörelse, inget liv. Total kontroll är lika förödande som fullkomlig individuell frihet. Balans mellan krafterna är vad som krävs och gör processen hållbar. Det är olyckligt att idealisera det ena eller andra, båda aspekterna behövs för att balans ska uppstå. Och om man inte inser det, eller om man tänker sig att det handlar om antingen eller uppstår problem. Som jag läser och använder tankarna i detta kapitel handlar det om just detta, om samhällens inneboende drift mot (framförallt) terriotorialisering och dess risker. Samhällsordningen är aldrig given, den uppstår inifrån, underifrån och mellan delarna som helheten består av.

The same cannot be said of modern societies, or even of States. Of course, the centralized is not opposed to the segmentary, and the circles remain distinct. But they become concentric, definitively arborified. The segmentarity becomes rigid, to the extent that all centers resonate in, and all black holes fall on, a single point of accumulation that is like a point of intersection somewhere behind the eyes. The face of the father, teacher, colonel, boss, enter into redundancy, refer back to a center of signifiance that moves across the various circles and passes back over all of the segments.

Ekonomi är ett slags svart hål, är ett slags singularitet som riskerar att ta över och bli sitt eget syfte. Ett slags center som tenderar att främja utvecklingen av centralitet och rigiditet. En eller ett, den eller det bästa. När den tanken betraktas som enda vägen fram och när effektivitet till varje pris, överallt och hela tiden är mantrat som upprepas, har samhället skiftat från det förmoderna till det moderna. Kraften i rörselsen ökar för varje ny aktör som ansluter sig till samhällsmaskineriet och det finns en punkt varifrån det inte finns någon möjlighet att vända utvecklingen. Liksom ett svart hål i rymden har sin händelsehorisont finns det en gräns för hur rigid och effektiv en samhällsordning kan bli innan den hotar att falla samman under tyngden av sin egen massa och kraften i sammanhållandet av delarna.

The supple microheads with animal facializations are replaced by a macroface whose center is everywhere and circumference nowhere. There are no longer n eyes in the sky, or in becomings-animal and -vegetable, but a central computing eye scanning all of the radii.

Storebror ser dig. Överflödet av valfrihet på nätet är skenbar, för allt som händer där övervakas och kontrolleras. Verklig frihet, i ordets ursprungliga betydelse finns ingenstans i ett modernt samhälle, för samhällsordningen kräver ordning och kontroll för att kunna erbjuda den valfrihet som idag efterfrågas på allt fler områden. Ju mer valfrihet, desto större kontroll. Så lyder lagen, den inneboende lagen om verklighetens realitet. Världen är som den är och fungerar som den gör, inte som vi människor vill. Det är detta vi behöver göra oss medvetna om ifall vi vill uppnå hållbarhet, och det går inte utan kollektiv insikt om att det aldrig handlar om antingen eller, utan alltid om både och.

The central State is constituted not by the abolition of circular segmentarity but by a concentricity of distinct circles, or the organization of a resonance among centers. There are already just as many power centers in primitive societies; or, if one prefers, there are still just as many in State societies. The latter, however, behave as apparatuses of resonance; they organize resonance, whereas the former inhibit it.

Makten och kontrollen uppstår och hämtar kraft genom resonans mellan centren, mellan delarna och aktörerna som helheten består av. Och förmoderna samhällens multipla centrum resonerar inom sig själva, medan moderna samhällen organiserar, reglerar och riktar resonansen. Resultatet blir att förändringskraften och agensen som de olika typerna av samhällen kan härbärgera skiljer sig åt, och skillnaden ger upphov till olika förutsättningar för att härbärgera liv. Därför är kunskap och förståelse för dessa frågor och aspekter viktiga, för hållbarhetens skull.