SDs kulturpolitik. En reflektion

Vill förstå och lära mig mer. Viljan att veta driver mig, och kunskap finns överallt. Lärande erfarenheter går att göra överallt, alltid och på väldigt många olika sätt. Efter att ha gläntat på dörren till Avpixlats värld och där läst vad anhängare till Sverigedemokraterna skriver, om mig och vad jag står för enligt dem (jag är en fascist och en kommunist, jag borde avskedas från mitt arbete och att jag bedriver jämställdhetsforskning gör mig till en suspekt figur, plus en massa annat osammanhängande på temat idiot) vill jag sätta mig in i var SD står i en fråga som ligger nära mitt forskningsområde, kultur. Vad står det i partiprogrammet?

Kultur skulle kunna definieras som levnadssättet som förenar ett samhälle eller en viss grupp av människor. Som sådant inkluderar det bland annat språk, beteendemönster, seder och högtider, institutioner, konst och musik, klädsel, religion, ritualer, lekar, värderingar och normer för lagar och moraliska system.

Inga problem, på något sätt.

Vi är medvetna om att den nationella kulturen inte är statisk, den förändras över tid. Samtidigt sker djupgående förändringar oftast väldigt långsamt och dessutom utifrån en redan befintlig nationell och kulturell särart.

Kultur förändras långsamt, samtidigt som det finns kontinuitet, visst!

Den djupaste roten till den svenska kulturens särart ligger i vår historia och i den natur och det klimat där den har vuxit fram. Mot denna bakgrund är det inte särskilt förvånande att vår kultur uppvisar stora likheter med våra nordiska grannländers. Genom likheterna i levnadsbetingelser och årtusenden av nära och naturliga relationer mellan befolkningarna har en skandinavisk och nordisk kulturkrets vuxit fram. Denna nordiska kulturgemenskap är något som Sverigedemokraterna vill bejaka och bygga vidare på. I en bredare mening ser vi också Sverige som en del av en nordeuropeisk, europeisk och västerländsk kulturgemenskap.

Detta är en mer problematisk skrivning, för den knyter kulturen till en plats. Det var så man såg på kultur i Etnologins tidiga historia, innan andra världskriget, när man aktivt sökte efter likheter mellan det svenska och det tyska. Kultur blir här något biologiskt, något genetiskt, för det handlar om något platsbundet, något essentiellt. Det är på den grunden det andra vilar. Det är inte så jag ser på kultur. Kultur för mig är en sammansättning av många olika saker och aspekter, både materiella och icke-materiella delar. Ting och tankar, men inte något som går att knyta till en plats. Att kulturen uppstår och relaterar till en plats är något annat. Jag väljer den definitionen för jag menar inte att någon äger kultur. Ingen kan göra anspråk på att kulturen är hens. Kulturen är allas, eller ingens. Kulturen är något i kraft av sig själv och enda sättet att värna den är att arbeta aktivt för det man tror på och de värderingar man står för. Kulturen skapas och förändras i handling. Därför är även Avpixlats kommentatorsfält en del av den kultur som växer fram och förändras i Sverige idag. De som presenterar sig som Sverigevänner där visar vad det är för värderingar som de värnar, och det har mycket lite med röda stugor, en orörd natur och Fridas sommarvisa att göra. Där florerar ord som hora, fascist, idiot och annat som fullt legitima epitet på alla som andas kritik mot SD. Därför blir det oklart VAD SD egentligen värnar, förutom det där luddiga Svenska.

Utländska företeelser kan mycket väl bli en del av den svenska kulturen om det sker naturligt, frivilligt, organiskt och successivt . Kulturimpulser som utan att anpassas till svenska förhållanden inympas i det svenska samhället av makthavare eller grupper som inte själva ser sig som svenska betraktar vi dock inte som en del av den svenska kulturen utan snarare som en form av kulturimperialism. Berikande kulturmöten sker bäst utan tvång eller propåer från överheten.

Vad är det som "inympas", vilka "makthavare" och "grupper" syftar man på? Jag förstår inte vad man vill säga här. Samtidigt öppnar man tydligen för att alla (?) som ser sig själva som svenskar också är svenskar, vilket motsäger den definition på kultur som man inledde texten med. Alla makthavare och grupper som ser sig som svenskar har alltså enligt SD rätt att uttala sig om och vara med att definiera svenskhet. Det låter väldigt hoppfullt, men det är inte riktigt den känslan jag får när jag läser vad som skrivs på, till exempel Avpixlats kommentatorsfält. Här gnisslar bilden av partiets officiella bild och den bild som vissa av deras väljare ger av partiet i medier som inte är "censurerade", vilket företrädare för SD hävdar att public service är. Vilken bild är den rätta?

I sin allra vidaste mening skulle den svenska kulturen kunna definieras som summan av allt som någonsin tänkts, skrivits, sagts, skapats eller gjorts av personer som tillhör den svenska nationen.

Med reservation för orden svensk och nation, som jag inte blir klar över vad man menar med, så är detta en definition av kultur som jag kan skriva under på. Summan av allt som tänkts, skrivits, sagts, skapats och gjorts ... Alltså även kommentarerna på Avpixlat.

Det som vi primärt inriktar oss på att bevara är dock sådant som vi betraktar som tillhörande kärnan i den svenska kulturen. Till denna kärna räknar vi i första hand sådana företeelser som i särskilt hög utsträckning har präglat vår samhällsutveckling, har en djup förankring i den svenska historien, har en stor utbredning bland tidigare och/eller nu levande svenskar, har en stark symbolisk betydelse för den svenska identitet eller på något sätt är unikt för den svenska nationen eller en viss del av den svenska nationen. Det faktum att en viss företeelse är att betrakta som svensk är i sig inte nog för att vi skall anse den vara särskilt skyddsvärd, den måste också vara förenlig med en konstruktiv och demokratisk samhällsutveckling.

Det finns alltså en reservation. ALLT "som någonsin tänkts, skrivits, sagts, skapats eller gjorts av personer som tillhör den svenska nationen" är alltså inte skyddsvärt. Den typen av skrivning finner jag djupt problematiskt. Att först säga något som alla kan hålla med om och sedan införa reservationer som begränsar det man just sagt betydligt är bedrägligt, menar jag. Och man har fortfarande inte redogjort för VAD som är det där svenska som ska värnas. Vad är särskilt skyddsvärt? Det är det som SD anser vara skyddsvärt, vilket återigen gör det relevant att tänka på kommentatorfälten på Avpixlat, Kent Ekeroths uttalanden. Bifogar en länk till Avpixlat där det finns en filmupptagning av vad han sa i Lund, med tillhörande kommentarer, som står i bjärt kontrast till skrivningarna i partiprogrammet. Vad står SD för egentligen?

Kulturarvet har ett egenvärde genom bland annat de skönhetsvärden och den estetik som det står för. Att värna om kulturarvet är också att visa respekt mot tidigare generationer, att minnas vad de har åstadkommit. Den absolut viktigaste aspekten är dock att kulturarvet fungerar som ett sammanhållande kitt. Varje samhälle behöver gemensamma normer och värderingar, kollektiva minnen, gemensamma myter, gemensamma högtider och traditioner, gemensamma seder och bruk för att i förlängningen kunna hålla samman. Särskilt viktigt blir detta i en stat som den svenska med en solidariskt finansierad välfärdsmodell eftersom den solidaritet som håller upp systemet i sin tur baserar sig på identifikation och en stark känsla av gemenskap.

Har jag heller inga problem med. Fast jag ser inte på kultur som något platsbundet eller genetiskt. Kultur är som jag ser på och använder begreppet ett självorganiserande system bestående av allt som finns och görs och tänkt är skapas. Därför bidrar jag, bland annat här på bloggen med mina tankar om vad jag står för och jag är för invandring, mångkultur och solidaritet. Jag ser inte andra människor som ett hot. Jag vill samtala om kultur, förändring och gemensamma visioner med alla. Inte stänga in och begränsa. För mig finns inget unikt svenskt att värna och slå vakt om. Sverige är och blir det vi tillsammans gör det till. Jag ser Avpixlat och liknande företeelser som ett allvarligt hot mot allt jag står för, för där används yttrandefriheten på ett destruktivt sätt.

Sverigedemokraterna är motståndare till både kulturimperialism och kulturrelativism. De unika och olikartade identiteter som mänsklighetens olika folk och folkgrupper uppvisar är betingade av deras respektive kulturer. De skilda kulturerna är mänsklighetens gemensamma arv och bör erkännas och skyddas till allas gagn. Vi accepterar och stödjer att den svenska staten hjälper en inhemsk opposition i andra länder som arbetar för att förändra de aspekter av ett lands kultur som står i direkt strid med demokrati och grundläggande mänskliga rättigheter. Vid sidan av dylika kulturyttringar anser vi dock inte att någon nation eller stat har moralisk rätt medvetet försöka förändra eller avskaffa en annan nations kultur.

Denna skrivning såg annorlunda ut i den version vi analyserade på högskolan. Då fanns det fler tankar kring hur de skilda kulturerna skulle värnas, och det var detta jag tolkade som ett bedrägligt sätt att säga Sverige åt svenskarna. Bra att den skrivningen ändrats, men jag är ändå inte övertygad, särskilt med tanke på hur många olika röster det finns som uttalar sig i partiets namn utan att partiets företrädare tar avstånd från det som sägs. Den otydligheten är det som gör att jag inte känner att jag kan lita på SD och det är den som gör att jag förbehåller mig rätten att vara skeptisk.

Detta ställningstagande för global kulturell mångfald och mot kulturimperialism är dock inte detsamma som att vi anser att alla världens kulturer är precis lika bra. Tvärtom så är vi motståndare till kulturrelativismen. Det är uppenbart så att vissa kulturer är bättre än andra på att slå vakt om grundläggande mänskliga rättigheter, skapa demokrati och materiellt välstånd, god sjukvård, hög utbildningsnivå och likhet inför lagen. Detta gör att dessa kulturer, i våra ögon är bättre än de kulturer som inte vill eller förmår att skapa goda levnadsvillkor för de människor som lever i dem.

Det finns alltså bra och dåliga KULTURER? Det är en inställning jag inte kan ställa upp på. Kulturer möts aldrig, och det går inte att uttala sig kategoriskt om kulturer, därtill är de alldeles för komplexa och motsägelsefulla. Bara människor möts, och om det skapas ett klimat där människor inte kan lyssna och samtala med varandra slits samhället isär och det skapas problem.

Vi vill naturligtvis inte att de kulturer som är dåliga på att skapa drägliga levnadsvillkor helt skall försvinna utan endast att de av egen kraft skall göra sig av med de för mänskligheten destruktiva aspekterna.

Den i vissa länder utbredda seden med kvinnlig könsstympning kan anföras som ett konkret exempel på en sådan destruktiv aspekt. Vi hoppas att de länder som praktiserar denna barbariska sed väljer att avskaffa den och att man gör upp med de kvinnofientliga attityder som ligger till grund för den. Vi hoppas dock samtidigt att dessa länder håller fast vid sina språk, sin konst, sina folkdanser, sina mat- och byggnadstraditioner, sina starka familjeband etc. Att verkställa dessa förändringar ankommer dock inte i första hand på oss svenskar eller på någon annan nation utan på dessa länders egna befolkningar.

Det sista stycket är fullt av motsägelser, så det avhåller jag mig från att kommentera. Jag är också tydligt mot könsstympning, men ser inga kopplingar mellan den företeelsen och det jag menar med kultur.

Efter att ha läst vad SD skriver är jag alltså fortfarande inte klokare. Det är och förblir ett gåtfullt och problematiskt parti enligt min mening, med alldeles för många otydligheter och tveksamma uttalanden för att jag ska känna mig trygg.