En kropp utan organ 2

Fortsätter tänka högt kring begreppet kropp utan organ. Fortsätter samtala med texten, "6. November 28, 1947: How Do You Make Yourself a Body without Organs?", skriven av Deleuze och Guattari, i boken A Thousand Plateaus. Capitalism and Schizophrenia. Kroppen utan organ är, om man förenklar, det som håller samman. Fast det är inte så enkelt, för om det var det hade vi inte behövt begreppet att tänka med. Begrepp som tankeredskap handlar inte om att förenkla, utan om att öppna upp och lägga till, om att fördjupa förståelsen för det man till vardags tar för givet. På det sättet är (denna typ av) filosofiska begrepp själva motsatsen till matematiska begrepp som handlar om att på enklast möjliga sätt fånga så mycket mening som möjligt. E = MC2 rymmer ett helt universitet av kunskap och insikt och ger därför den som är insatt rysningar. Ett matematiskt begrepp eller en formel kan vara vacker och det ger den som skapar dem ryktbarhet. Kroppen utan organ är ett helt annat begrepp, som bygger på ett helt annat sätt att tänka kring kunskap. Kroppen utan organ är skapat för helt andra syften än Einsteins begrepp.

Kroppen utan organ, liksom övriga begrepp i den tankens verktygslåda som Deleuze och Guattari lämnat efter sig, är inte bevis för något, har inget med sanningen (i alla fall inte i någon absolut mening) att göra. Tankeredskap är verktyg att tänka med, sådana begrepp syftar inte till att ersätta tänkandet eller till att förenkla. Kroppen utan organ syftar till att aktivera läsaren och handlar om att ge struktur åt tankarna, i akt och mening att skapa en bättre förståelse för kultur och liv, så som det levs. Kroppen utan organ är värdelöst om det inte används. Och inget sätt att använda begreppet på är per definition bättre eller sämre än något annat, det är viktigt. Betydelsen av begreppet förändras därför i och genom användningen av det, liksom det begreppet försöker främja förståelse för.

The BwO: it is already under way the moment the body has had enough of organs and wants to slough them off, or loses them. A long procession. The hypochondriac body: the organs are destroyed, the damage has already been done, nothing happens anymore. "Miss X claims that she no longer has a brain or nerves or chest or stomach or guts. All she has left is the skin and bones of a disorganized body. These are her own words."

Här handlar det om mänskliga kroppar, betraktade utifrån den sjukes uppfattning om sig själv, om sin egen kropp. Kroppen utan organ är det som finns kvar när allt utom det absolut nödvändiga plockats bort. Och det kan skilja sig från individ till individ, och över tid samt från en kontext till en annan. Om jag tvingas amputera ett ben utgör de återstående delarna fortfarande jag, och det gäller även om jag också blir av med en arm. Jag har ingen blindtarm, men det gör inte min till mindre av jag. Jag kan även i vissa fall vara tvungen att lägga till saker för att kunna fortsätta vara jag. Synen har blivit sämre så utan glasögon är det, inte helt men nästan, omöjligt att skriva och läsa, vilket är viktigt för mig. Tänker man så blir kroppen utan organ en påminnelse om att jag är ett högst föränderligt begrepp som består både av det som håller samman och det som hålls samman. Kroppen utan organ finns någonstans där emellan.

The paranoid body: the organs are continually under attack by outside forces, but are also restored by outside energies. ("He lived for a long time without a stomach, without intestines, almost without lungs, with a torn oesophagus, without a bladder, and with shattered ribs, he used sometimes to swallow part of his own larynx with his food, etc. But divine miracles ('rays') always restored what had been destroyed.")

Vanföreställningar påverkar kroppsuppfattningen, men de kommer inifrån kroppen och är en del av den kropp som inte längre känns igen. Den som lider av anorexia har en självbild som ingen utifrån ser, men den är ändå verklig, för den som har den. Där visar sig kroppen utan organ kanske allra tydligast, för den är osynlig men påverkar ändå. Kroppen utan organ styrs inte av viljan och den går inte att kontrollera, den är en effekt av helheten, den uppstår på insidan, i samma tillblivelseprocess som delarnas inbördes interaktion.

The schizo body, waging its own active internal struggle against the organs, at the price of catatonia. Then the drugged body, the experimental schizo: "The human body is scandalously inefficient. Instead of a mouth and an anus to get out of order why not have one all-purpose hole to eat and eliminate? We could seal up nose and mouth, fill in the stomach, make an air hole direct into the lungs where it should have been in the first place."

Den paranoida kroppen är en kropp som präglas av kontroll och strikt sammanhållning, medan den schizofrena kroppen är en kropp präglad av upplösning, och den som är som folk är mest (även om det är en högst diffus beskrivning) kan placeras in någonstans mellan dessa båda ytterligheter, vilket är en återkommande tankefigur hos Deleuze och Guattari. Kroppen utan organ kan vara starkare eller svagare, kan dra och hålla samman fler eller färre organ/delar. Därför är den inte något, den blir till och förändras genom sammanhangen den ingår i.

The masochist body: it is poorly understood in terms of pain; it is fundamentally a question of the BwO. It has its sadist or whore sew it up; the eyes, anus, urethra, breasts, and nose are sewn shut. It has itself strung up to stop the organs from working; flayed, as if the organs clung to the skin; sodomized, smothered, to make sure everything is sealed tight.

Det finns många olika sätt att vara människa på, många olika kroppar som alla fungerar på olika sätt. En sak förenar dem alla och det är att djupt där inne finns en kropp UTAN organ som kanske skulle kunna sägas vara synonym med livet, för att återknyta till immanensen och den föregående bloggposten i serien. Kroppen utan organ är det moment som ger kroppen liv och varifrån rörelsen och förändringen emanerar.

Känner du din kropp utan organ? Fundera på det. Jag återkommer med fler tankar inom kort.