En text om tänkande och skrivande

På tåget. Tid för tankar. Fick en bok. En bok om skrivande, vars titel är Skrivande om skrivande. Började läsa, fångades och ägnar hemresan åt tankar om detta angelägna ämne, som vi borde ägna enormt mycket mer intresse åt än vad vi gör. Där, i skrivandet, finns nyckeln till tänkandet, det kritiskt analytiska tänkandet, och till självständigheten som jag efterlyste i den förra bloggposten. All tid och möda som läggs på skrivandet har man igen i tänkandet, och vice versa. Alla som skriver vet att det är så. Tyvärr vet och förstår alldeles för många som inte skriver att dessa saker hänger ihop, och för varje år som går blir de fel. När antalet som inte förstår kopplingen mellan skrivande och tänkande ökar, minskar förmågan i samhället att inse värdet av välskrivna texter. Det är en ond cirkel, som tyvärr inte blir mindre ond av ökande krav på effektivitet, minskande marginaler och allt mindre tid att göra det som göras ska.

Tänker på skolan, på utbildning och på synen på kunskap. Många röster höjs och krav på åtgärder reses. Uppfinningsrikedomen ifråga om reformer är enorm. Tyvärr leder detta till att allt mer uppmärksamhet riktas mot åtgärderna och till att politiker och andra tävlar i att presentera reformer, och därför leds uppmärksamheten bort från det som faktiskt fungerar: Tid att läsa, hjälp att skriva och möjlighet att tänka. Det är vad som behövs för att främja kunskapsutvecklingen. Problemen i skolan som fortplantar sig i utbildningssystemet är inte svåra att lösa, men så länge tiden inte finns och så länge allt för få förstår vari problemet består ser det svårt ut, och svårare blir det när allt fler ägnar sig allt mindre åt skrivande och när det inte finns tid för att läsa texter som kräver något av läsaren för att bli förstådda.

Så mycket klokt sägs i boken, som är en fröjd att läsa. Tyvärr finns en uppenbar risk att om jag sätter den i händerna på mina studenter kommer de inte att låta sig inspireras av innehållet i boken och tyvärr tror jag väldigt många läser den i jakt på instruktioner. Det är ingen sådan bok jag fått. Skrivande om skrivande är en klokbok att inspireras av, att förlora sig i och hämta kraft ifrån. Det är en kärleksbok till språket och tänkandet, till intellektuell utveckling och stimulerande utmaningar. Det är en bok att leva med och läsa långsamt. Tyvärr finns en risk att det blir en bok för de redan frälsta, och det är jag så klart tacksam för, när det borde vara en bok för att frälsa alla dem som inte förstår värdet av ett fungerande språk. Men hur skulle en sådan bok se ut? Jag har ingen aning och kämpar med känslan av uppgivenhet. Skrivandets moment 22 är plågsamt att konfronteras med.

Förklara exakt hur du menar när du säger att skrivande är viktigt. Jag hör frågorna redan innan jag öppnat munnen, känner frustrationen i rummet innan jag tagit till orda för att försvara skrivande, språkvård och kopplingen mellan tänkande och textproduktion. Verkligt skrivande alltså, inte bara ord som staplas på ord och sätts samman till meningar och stycken. I mitt arbete tvingas jag läsa alldeles för många texter som jag är den förste att läsa. Och när jag säger att jag inte förstår möts jag av ilska. Vad menar du? Ingen har klagat på mitt språk tidigare! Jag betraktas som problemet, istället för en del av lösningen. Hur länge orkar jag? Lite längre orkar jag nu när jag hittat en bra bok om skrivande, men tyvärr orkar jag inte tillräckligt för att vända trenden på egen hand. Skrivande är en kollektiv verksamhet som bara påverkas marginellt av enskilda punktinsatser. Den onda cirkeln måste först brytas, sedan tar det tid, och först senare kan frukterna skördas.

Det tar tid. Tid som inte finns för att tid är pengar som ska sparas på. Att bristen på tid kostar pengar är det ingen som tänker på, eller att kostnaderna ökar för varje dag och kommer att fortsätta öka länge än även om den onda cirkeln bryts idag. Sjunkande skrivförmåga har liksom klimatförändringarna en plågsam eftersläpning som spelar dem som inte vill förstå i händerna. Skrivande är en del av mänsklighetens immateriella kulturarv och skadorna är lika omfattande som skadorna som IS tillfogat ovärderliga konstskatter i mellanöstern. Som tur är kan skrivförmågan återupprättas, men det tar tid och det kostar pengar. Tid och pengar som inte finns idag.

Hittar ett citat, från Alexander Styre, som skrivit följande om skrivande:

A world unknown to us is examined and explored and not until all has been said and done can we know for sure what it is we have learnt before trying to convey this learning to our readers. "Working backwards" is, thus, nothing shameful, it is the way research work unfolds.

Det är så, genom omskrivning, på omskrivning, kritisk läsning arbete med texten som kunskapen liksom hamras fram ur ett stycke med slagg som för varje slag, varje mödosam bearbetning med muskelkraft av ämnet, blir allt renare, vackrare och mer värdefullt. Mina bloggtexter skapas inte så, för det är en annan typ av text, ett annat slags skrivande som jag ägnar mig åt här. Men när texter som först såg dagens ljus här på Flyktlinjer omvandlas till böcker är det just så som jag jobbar. Jag läser och ändrar, läser och ändrar. Sakta förädlas texten och innehållet framträder allt tydligare. Och när jag är klar, så klar jag kan bli på egen hand låter jag andra läsa. Sedan ändrar jag och läser igen. Nästa led i kedjan är redaktören på förlaget, som om boken vinner bifall lämnar över till en som redigerar texten och som ger mig korrektur att läsa. Två omgångar korrektur är praxis. Ändå vet alla som jobbar med skrivande att det inte finns några felfria texter.

Klart vi har problem i skolan när allt färre förstår skrivandets vedermödor och som därför inte uppskattar välskrivna texter. När allt fler konsumerar allt mer taffligt producerade texter på nätet, i hast och för att så snabbt som möjligt komma till poängen. När tiden saknas och orken tryter är det lätt att välja den enkla vägen. Visst förstår jag det, men jag kommer aldrig att förstå hur ansvariga politiker kan agera som de gör när det nu krävs så lite för att vända trenden. Lite mer tid, lite större marginaler och ett ökat ansvar hos den som ska lära sig skriva och tänka. Det är en billig investering som betalar sig mångfalt igen.