lördag 13 september 2014

Moralens geologi 21


Den värld som skapats av oss, genom vår interaktion med varandra, i vardagen är en allt mer enkelriktad värld, en värld med allt mindre mångfald. Vår värld -- och med vi syftar jag på alla som lever och verkar här på jorden just nu, tillsammans med resten av biosfären och mekanosfären (för att tala med Deleuze och Guattari, som med det begreppet syftar på all teknik och alla tekniska system som människan skapat) -- håller allt mer på att blir en värld där allt och alla går i takt.

Vi ser det inte i vardagen, men utifrån ett större perspektiv och om tidsperspektivet sträcks ut är det uppenbart hur stor makt ekonomin och pengarna har över, inte bara människan, utan även djuren, naturen och tekniken. Vem är det som styr egentligen? Människan, så klart, svarar den som inte tänkt så mycket på saken. Och visst, det är delvis rätt, men bara delvis. Människan har helt klart del i processen, men det är långt ifrån självklart att man kan säga att människan styr och har makten.

Krona för krona. Budget i balans. Fullt ut finansierade reformer. Skatter som sänks eller höjs. Bidrag och avgifter. Under valrörelsen handlar det om pengar. Inget annat. Det talas om lärare, om äldre och om miljö, men språket som politikerna använder är ekonomiska. Alla, utan undantag är ekonomistyrda och allt fler strävar allt mer efter att målsäkra allt fler processer. Detta sammantaget gör att vi och världen vi skapar rör oss i takt, mot ett och samma mål. Vilket mål är det? Faktum är att ingen av oss vet det. Ändå fortsätter vi, i ökande takt dessutom. Som om vi drevs av en längtan. Som om vi visste vart vi är på väg. Som om det bara fanns en väg och som om den måste avverkas på kortast möjliga tid.

Ekonomins makt över världen och livet på jorden gör detta med oss. Vi är underordnade den makten, för vi accepterar den, och många av oss bejakar den dessutom. Därför bryr vi oss mer om hur mycket vi får i plånboken varje månad, än om vad som händer med vårt klimat på sikt. Och vi köper den billigaste kycklingen även om vi vet att den nog stressats och pressats hårt under sitt korta och intensiva liv. Kanske vi till och med tycker att maten är dyr och att den borde kunna bli billigare. Vi reser med det resebolag som erbjuder de billigaste biljetterna, utan en tanke på hur personalen, flygplanen eller vi själva behandlas under resan. Att regnskogen och dess enorma mångfald skövlas för att ge plats åt växande monokulturer, eller att haven fiskas ut är inget som oroar oss. Inte så länge nätet fungerar och vi kan underhålla oss med samma begränsade utbud av Hollywoodproduktioner.

Tar en paus från valrörelsen. Återvänder till Deleuze och Guattari. Reflekterar över hur ekonomins makt påverkar moralen, och varifrån moralen kommer. Efter veckor av enkla och allt mer förenklade budskap behöver jag något att bita i och jag inser att denna bloggserie försummats allt för länge. Moral är ett viktigt ämne, inte minst i en tid där ekonomin ersätter allt mer av det som tidigare löstes på andra sätt. Det påverkar moralen, så klart.
We may now return to the two fundamental contributions of Darwinism and answer the question of why forms or types of forms in the parastrata must be understood in relation to populations, and degrees of development in the epistrata as rates or differential relations. First, parastrata envelop the very codes upon which the forms depend, and these codes necessarily apply to populations. There must already be an entire molecular population to be coded, and the effects of the code, or a change in the code, are evaluated in relation to a more or less molar population, depending on the code's ability to propagate in the milieu or create for itself a new associated milieu within which the modification will be popularizable.
Det handlar om skalnivåer, om emergens. Allt kan alltid förklaras genom att hänvisa till det som hände på en lägre abstraktionsnivå. Men vad är det för svar vi får och hur användbar blir kunskapen om den aldrig handlar om det som är här och nu? Om svaret alltid finns just bortom horisonten, vad gör det med oss? Ett svar på den frågan är att vi tvingar oss att bygga allt större och allt dyrare teknisk utrustning, för att kunna se lite längre, för att få ett lite större perspektiv. Är det svar vi får då, kan man undra, eller är det bara frågans liv som förlängs?

Deleuze och Guattari skriver om geologi och evolution för att i grova drag visa på processen som leder fram till den moral som idag reglerar vad som är ont och gott och önskvärt. Moral är resultatet av en lång rad olika och åtskilda, men ändå samverkande processer som pågår på olika skalnivåer. Viktigt att lägga märke till att deras resonemang om geologi och evolution inte handlar om att leda moralens ursprung i bevis. Det handlar tvärt om, om att visa hur orimligt det är att söka svaret på en plats, den yttersta, den enda. Världen, samhället, livet och moralen fungerar helt enkelt inte på det sättet.
Yes, we must always think in terms of packs and multiplicities: a code does or does not take hold because the coded individual belongs to a certain population, "the population inhabiting test tubes, a flask full of water, or a mammal's intestine." What does it mean to say that new forms and associated milieus potentially result from a change in the code, a modification of the code, or a variation in the parastratum? The change is obviously not due to a passage from one preestablished form to another, in other words, a translation from one code to another. As long as the problem was formulated in that fashion, it remained insoluble, and one would have to agree with Cuvier and Baer that established types of forms are irreducible and therefore do not admit of translation or transformation.
Gäng och multipliciteter är emergenta fenomen, sammanhållna helheter av mindre delar som finns och som verkar i världen och som därför går att fånga analytiskt, som identifierbara enheter med makt och inflytande nog att göra skillnad. Varför inte stanna där och nöja sig med det? Vad spelar det för roll att gruppen EGENTLIGEN består av mindre enheter, som i sin tur består av ännu mindre enheter, och så vidare i oändlighet. Är det inte bättre med ett svar eller en förklaring som fungerar? Vad ska vi med det definitiva svaret till? I boken Liftarens guide till galaxen svarar Universums mäktigaste dator 42, på frågan om vad som är meningen med allt.

Vi är allt för upptagna med svaret, för att se hur många av frågorna som ställs som är relevanta. Ibland är det till och med så att vi väljer ett säker, men meningslöst, svar framför ett osäkert men angeläget. Som jag läser Deleuze och Guattari är det denna typ av feltänk som de vill åtgärda. De vill få oss att förstå att det viktiga är det som sker här och nu. Det centrala är insikten om att frågan och svaret bör adressera och handla om det som sker på samma skalnivå. Ibland kanske det finns ett bra och viktigt svar på en lägre nivå, men långt ifrån alltid. Därför behövs forskning om både ock, men aldrig om antingen eller, vilket kanske kan låta moraliskt försvarbart om ekonomin tillåts styra vetenskapen och sökandet efter kunskap.
But as soon as it is recognized that a code is inseparable from a process of decoding that is inherent to it, the problem receives a new formulation. There is no genetics without "genetic drift." The modern theory of mutations has clearly demonstrated that a code, which necessarily relates to a population, has an essential margin of decoding: not only does every code have supplements capable of free variation, but a single segment may be copied twice, the second copy left free for variation. In addition, fragments of code may be transferred from the cells of one species to those of another, Man and Mouse, Monkey and Cat, by viruses or through other procedures. This involves not translation between codes (viruses are not translators) but a singular phenomenon we call surplus value of code, or side-communication.'
Världen växer och förändras aldrig linjärt. Ingen kod står över eller förblir oförändrad av att avkodas. Ingen och ingenting är isolerat från allt och alla andra. Moralen är en del av livet, som är en del av jorden som är en del av Universum. Allt går in i och ut ur vartannat. Det gäller molekyler och det gäller grupper av molekyler. Det gäller organismer och det gäller djur. Och det gäller människor, liksom kultur. Svaret på frågorna som rör kulturen finns dock aldrig i hjärnan, eller molekylerna, eller de svängande strängarna som ligger precis utanför horisonten för den mänskliga fattningsförmågan. Svaret finns här. Vi skapar det genom att leva våra liv i enlighet med rådande moral.
We will have occasion to discuss this further, for it is essential to all becomings-animal. Every code is affected by a margin of decoding due to these supplements and surplus values—supplements in the order of a multiplicity, surplus values in the order of a rhizome. Forms in the parastrata, the parastrata themselves, far from lying immobile and frozen upon the strata, are part of a machinic interlock: they relate to populations, populations imply codes, and codes fundamentally include phenomena of relative decoding that are all the more usable, composable, and addable by virtue of being relative, always "beside."
Avkodningen av världen, livet och kunskapen påverkar världen, livet och kunskapen. Frågan, hur är det egentligen ser kanske oskyldig ut, men den är inte det. Långt ifrån! Kanske det framstår som att pengar är allt och att allt kan översättas till ekonomiska, men det är farligt att tänka så. För det sättet att tänka är inte det enda sättet som finns att tänka, av det enkla skälet att det aldrig finns bara ett sätt att tänka. Överallt, alltid, går det att tänka annorlunda. Inget är någonsin givet på förhand, det bara verkar så, om man inte tar ett steg tillbaka för att reflektera över saken.

Det borde vi göra oftare. Ta ett steg tillbaka för att reflektera över vad det är vi gör egentligen, mot varandra och mot djuren, naturen och jorden. Vi borde tänka mer och oftare på att jorden är den enda plats i Universum som människan kan leva som människa. Och vi borde tänka mycket mer på att mänskligt liv faktiskt förutsätter allt det där som vi inte tänker på, som geologi och molekyler, till exempel. Men svaret finns inte där, eftersom den avgörande frågan inte handlar om hur det är egentligen, utan om vilka förutsättningar som finns här och nu, för förändring av det som hela tiden blir till.

Inga kommentarer: