Vad betyder något egetligen? Vad är viktigt?

Vad är viktigt, egentligen, på riktigt? Ställer den fråga utan att ha något egentligt svar. För att den typen av frågor, frågor som saknar tydliga svar, frågor som inte går att besvara en gång för alla, fortfarande är lika viktiga att ställa idag. Fast sådana frågor allt oftare och mer ihärdigt bortträngs från det allmänna vetandet. Varför? Det är också en fråga utan tydligt svar. Det är så och insikt om detta sakernas tillstånd kan alla som har ögon att se med och öron att höra med skaffa sig enkelt. Det krävs inte forskning för att förstå ATT det är så, men för att förstå VARFÖR, och vilka konsekvenser rådande kulturella normaltillstånd leder till krävs forskarkompetens. Inte bara forskare kan nämligen forska, på samma sätt som alla forskare inte kan forska. Det finns överhuvudtaget inga garantier, för något, det är egentligen det jag vill säga.

Vad vill vi med politiken, skolan, vårt lands högre utbildning? Vad vill vi med livet, vårt eget och det vi delar med resten av befolkningen i Sverige, Norden, Europa och med resten av världen? Det är frågor som allt färre ställer. Och när ingen ställer dem längre är det ingen som bryr sig om att försöka besvara dem heller. Det leder till att inte bara insikten om att frågorna fortfarande är i högsta grad aktuella och relevanta, utan även kompetensen som behövs för att besvara frågorna (det vill säga jobba med svaren, vända och vrida på dem och väga det ena mot det andra. Att besvara den typen av frågor handlat inte om att leverera något definitivt svar. Något sådant svar finns ju inte, som sagt) utarmas. Och när den inte finns längre finns snart inga människor längre, bara biologiska varelser med mänskligt DNA som likt robotar inordnar sig i ett ekonomiskt system som kräver linjära, eller helst exponentiella tillväxtkurvor.

Att vara människa handlar om att leva med och om att försöka hantera frågor, komplexa frågor utan givna svar. Försöka hantera, är nyckelorden här. Försöka, försöka och försöka igen, att hitta svar som fungerar för stunden. Lika viktigt är det att överge svaren när nya och bättre svar skapas. Att vara människa handlar om att vara i rörelse, tillsammans, i okänd terräng. Mänsklighetens storhet står i direkt relation till förmågan att uppfinna både svar och vägar fram, upp, ut och in i det okända. Men lika mycket om att fortsätta vara ödmjuk inför världens och livets komplexitet. Därför är det viktigt att ställa frågan: Vad är viktigt, egentligen? Vad betyder något, på riktigt?

Så här i det vakuum som uppstått efter den intensiva valrörelsen är dessa frågor och dessa insikter, den kompetensen, viktigare att värna än någonsin. Förutsatt att vi även fortsättningsvis vill att Sverige ska vara en kunskapsnation fylld av levande, riktiga människor. Människor som bryr sig om varandra, som tar ansvar för det gemensamma och som tänker på det och på dem som kommer sedan. Tyvärr syns ytterst få tecken på insikt. Däremot syns massor av tecken på motsatsen. Svar finns i överflöd. Tvärsäkra svar, ibland på frågor som inte ens ställts. Svar är alltid bättre om inga svar allt, verkar det som man resonerar. Och den som inte är tvärsäker, den som tvekar inför svaret (oavsett vilken fråga som ställts) försvinner i bruset av röster som påkallar uppmärksamhet med löften om säkra svar.

Det ringer på telefonen. Jag får ett svar, eller får reda på att jag har problem och att det finns en lösning. Det ringer på telefonen även om jag inte bett om det. Och när jag läser tidningen på nätet är det hart när omöjligt, för på senare tid har reklamen allt mer tagit över. Reklam ger svar, och skyr frågor och komplexitet som elden. Enkelt, snabbt, effektivt, billigt, är orden för dagen. Även inom vetenskapen, för alla är del av samma kultur. Ingen kommer undan, alla påverkas. För det är så människan fungerar, hen säger en sak med lever inte alltid upp till sina ideal. Det är lätt att lova, men svårt att leva upp till löften. Det läses idag genom att bara ge löften som ser ut som löften, men som sedan när löftena inte infrias kan bortförklaras på olika sätt. Det lovade vi aldrig, sägs det allt som oftast. Löften kan dessutom ibland ger retroaktivt, som när någon tar åt sig äran för något utan att vara upphov till det. När man vet hur det gått är det frestande att säga att detta, det lovade vi och titta, nu har vi infriat det löftet. Och eftersom alla är upptagna med sitt. Eftersom vardagen och samhället surrar av ett informationsflöde och pockanden på uppmärksamhet är det ingen som reagerar, alternativt ingen som bryr sig, effekten blir den samma.

Vad betyder något, egentligen? Vad är viktigt, på riktigt? Jag vet inte, men så mycket vet jag att om vi inte ägnar oss åt dessa frågor kommer vi ändå att få svar på dem. Svar som vi kanske inte vill hantera konsekvenserna av. Sverigedemokraterna har svar: Det är utlänningarnas fel. Alliansen har svar: Det är pengar och ekonomin som är det centrala. Jag håller inte med om några sådana svar, för jag vet inte vilka frågor svaren besvarar. Och jag är heller inte så intresserad av svar. Jag är mer intresserad av frågor. Vad är det vi undrar över? I den frågan finns massor av svar, även om frågan inte har ett svar. Svaren i den typen av frågor kräver av oss att vi jobbar med och förstår komplexiteten. Kräver av oss att vi bryr oss om varandra och livet som pågår där ute medan vi är fullt upptagna med att fundera över vad som hände i valet och vems felet är.