Högskolelagen, en reflektion 5

Svenska Universitet ska vara autonoma i förhållande till statsmakten, det är en viktig del av nuvarande regerings utbildningspolitik. En autonomiutredning har gjorts och jag läser följande på regeringens hemsida.

Nu ökar vi friheten för landets högre lärosäten
Vårt utbildningsväsende står inför stora prövningar. Därför måste universiteten och högskolorna få ökad frihet. Det fordras reformer för att ge universiteten mer makt att forma sin egen framtid. Den central­styrning som fortfarande finns kvar är ett uttryck för en orimlig politisk klåfingrighet. Universitet och högskolor måste till exempel få större möjligheter att utforma sin interna organisation och själva bestämma vilka kategorier lärare de önskar anställa. De statligt reglerade examensmål som finns för ett antal utbildningar måste avskaffas och lärosätena ges utökad ekonomisk valfrihet. Stärkt autonomi leder inte bara till högre kvalitet. I ett upplyst samhälle fungerar lärosätena som samhällets självkritiska spegel.

Frihet talas det om, och vikten av att avskaffa centralstyrning. Vi måste avskaffa "en orimlig politisk klåfingrighet", skriver Tobias Krantz i DN 2010. Universiteten ska få makt att forma sin egen framtid, sägs det också. Paradoxalt nog är min upplevelse, inifrån högskolans värld, att utvecklingen går åt precis motsatt håll. När jag började arbeta som Lektor fanns det få regler och stor frihet, men när politikerna började tala om frihet, då började min vardag som lärare och forskare att regleras allt mer. Och idag finns knappast någon frihet alls. Innan den borgerliga regeringen tog över var universiteten centralstyrda, det vill säga makten låg hos politikerna. Men politikerna som då styrde använde den makten till att ge högskolorna frihet att söka kunskaper och utbilda studenter. Dagens politiker använder talet om ökad frihet som medel för att införa fler regler.

På pappret har friheten ökat, men eftersom ekonomistyrningen ökat dramatiskt blir konsekvensen i praktiken att det finns allt färre möjligheter att bedriva helt fri forskning. Då fick högskolorna tydliga mål, uppifrån, men vägen dit var det ingen som lade sig i. Idag får högskolorna välja vilka mål de vill, om de bara väljer den rätta vägen, som är väldigt detaljreglerad. Vidare är den ekonomiska friheten stor, men den handlar i praktiken om att högskolorna får söka sin finansiering på egen hand samtidigt som anslaget från staten (vilket garanterar en verkligt fri forskning) minskar. Universiteten och Högskolorna håller på att konkurrensutsättas. Friheten som universiteten tilldelats är negativ och tvingande, vilket gör att ju mer fria och autonoma högskolorna blir, desto ofriare blir forskningen. New Public Managment leder till att högskolorna tvingas tänka som företag och sätta ekonomin i fokus, vilket är en dålig grund för fri forskning att att på. Autonomin är frihet från statlig styrning, men med kloka politiker har det aldrig varit något problem, för politikerna har tidigare använt sin makt för att garantera en forskning som står fri från marknadens kortsiktiga krav. Slutsatsen blir att idag är högskolorna visserligen fria från politikernas makt, men mer reglerade än någonsin eftersom beroendet av företagens välvilja att skjuta till pengar har ökat dramatiskt.

Examensmålen som skulle avskaffas finns dessutom fortfarande kvar ...

10 a § Examina skall avläggas på grundnivå, avancerad nivå eller forskarnivå. Regeringen meddelar föreskrifter om vilka examina som får avläggas och på vilken nivå de skall avläggas. Lag (2006:173).

11 § Examina på forskarnivå får utfärdas vid universiteten.

Ett universitet får dock inte utfärda examina på forskarnivå

• 1. om det för sådana examina krävs tillstånd för att utfärda en examen och universitetet saknar tillstånd, eller
• 2. i de fall ett beslut enligt 14 § andra stycket, om att en viss examen inte får utfärdas, gäller för universitetet.

Regeringen får meddela föreskrifter om att det krävs tillstånd för universitet att utfärda examina på forskarnivå. Om sådana föreskrifter har meddelats, beslutar den myndighet som regeringen bestämmer om tillstånd. Lag (2012:490).

11 a § Har upphävts genom lag (2009:764).

12 § Den myndighet som regeringen bestämmer beslutar om tillstånd att utfärda examina

• 1. på forskarnivå för högskolor, som inte är universitet, och
• 2. på grundnivå och avancerad nivå för universitet och högskolor.

Regeringen meddelar föreskrifter om vilka examina som får utfärdas vid Sveriges lantbruksuniversitet och vid Försvarshögskolan. Lag (2012:490).

13 § Ett tillstånd att utfärda examina får lämnas bara om

• 1. utbildningen uppfyller de krav som i detta kapitel ställs på utbildningen och de särskilda krav som finns i förordning, och
• 2. det i ett rikstäckande perspektiv finns ett allmänt intresse av att examina får utfärdas. Lag (2009:764).

Jag har svårt att se några tecken på den frihet som regeringen talar om. Regeringen meddelar, regeringen föreskriver, utser och så vidare. Var finns friheten för landets högst utbildare och mest meriterade att arbeta efter eget huvud? Jag känner mig allt mindre fri för varje år som går, paradoxalt nog som talet om ökad frihet intensifieras. Jag känner mig allt mer som en arbetare på bandet som så effektivt som möjligt ska leverera de kunskaper som beställts och som upphandlats i konkurrens. Högskolan får fritt söka sin finansiering, det är sant, men när upphandlingen är vunnen och kontraktet är påskrivet måste planen för arbetet följas slaviskt. Om man menar allvar med talet om frihet borde man ge oss forskare och lärare tydliga mål, och sedan låta oss jobba fritt för att uppnå dessa mål. Idag är vi i praktiken fria att välja vem som ska styra oss. Det är ingen frihet och det är en politik som hotar den verkligt fria forskningen.

14 § Om kraven i 13 § 1 inte är uppfyllda för en viss examen som ett universitet eller en högskola har tillstånd att utfärda eller som ett universitet får utfärda enligt 11 § första stycket, ska den myndighet som regeringen bestämmer uppmana universitetet eller högskolan att inom viss tid avhjälpa bristerna.

Finns bristerna helt eller till väsentlig del kvar sedan tiden för uppmaningen har gått ut, får den myndighet som regeringen bestämmer besluta att universitetet eller högskolan inte längre får utfärda en sådan examen som bristerna avser.

Även om ett beslut enligt andra stycket om att en viss examen inte längre får utfärdas har fattats, får universitetet eller högskolan utfärda examen för de studenter som har påbörjat sin utbildning vid det universitetet eller den högskolan före beslutet. Detta gäller dock bara om utbildningen omfattar ett program, en kurs eller en del av en utbildning på forskarnivå som kan leda fram till en sådan examen som beslutet avser. Lag (2012:490).

UKÄ-granskningens ande svävar över verksamheten. Det finns oro i lägret, för om det kommer anmärkningar på något hotas utbildningen att dras in och är det en stor utbildning på högskolan hotas ekonomin. På detta sätt förvandlas fria forskare till lydiga lärare som ger systemet vad systemet vill ha, bra siffror. Inom pedagogiken talas det om que seekers, vilket är studenter som bara fokuserar på att klara tentan och som därför inte lär för livet. Nuvarande regelverk gör alla, även lärarna och högskolornas rektorer till que seekers. Vi lär härigenom allt mindre för livet och samhällets långsiktiga hållbarhet och allt mer för att siffrorna ska se bra ut. Kunskap är oändligt mycket mer komplext än vad någon siffra i världen kan visa. Utan en bred medvetenhet om detta kommer verksamhetens innehåll, oavsett vad siffrorna visar, att utarmas. Det finns i alla fall en uppenbar risk att det blir så.

15 § Den myndighet som regeringen bestämmer får besluta att ett beslut enligt 14 § andra stycket inte längre ska gälla i fråga om examina som ett universitet före beslutet haft rätt att utfärda enligt 11 § första stycket.

Ett beslut enligt första stycket får fattas bara om kraven på utbildningen som anges i 13 § 1 är uppfyllda. Lag (2012:490).

16 § Frågor som avses i 14 § andra stycket ska avgöras av regeringen, om de avser Sveriges lantbruksuniversitet eller Försvarshögskolan. Regeringen får då också ta hänsyn till om det i ett rikstäckande perspektiv finns ett allmänt intresse av att examina får utfärdas vid Lantbruksuniversitetet eller Försvarshögskolan. Lag (2009:764).

Var finns friheten? Om det vore så att högskolorna verkligen var autonoma vore dessa skrivningar förkastliga. När jag läser ovanstående paragrafer och reflekterar över innehållet och de praktiska konsekvenserna ser jag bara ökad ofrihet och detaljstyrning av verksamheten. Jag ser även och känner det in på bara skinnet, en växande misstro mot mig som forskare. Den tillit jag kände när jag började arbeta som Lektor, den minskar för vare år som går. Min frihet att lägga upp arbetet i enlighet med mina kunskaper och erfarenheter minskar, paradoxalt nog i takt med regeringens tal om ökad frihet och autonomi. Jag var friare som nybliven och osäker doktor än jag är som erfaren docent. Klart att detta går ut över kunskapens kvalitet och självklart hotar den utvecklingen Sveriges framtida kunskapsförsörjning. 

17 § En högskola som anges i bilagan till denna lag får utfärda en gemensam examen tillsammans med

• 1. en annan högskola,
• 2. en enskild utbildningsanordnare som har tillstånd att utfärda examina enligt lagen (1993:792) om tillstånd att utfärda vissa examina, eller
• 3. ett utländskt lärosäte som inte är en fysisk person.

Med gemensam examen avses examina som får utfärdas av de lärosäten som tillsammans har anordnat en utbildning som kan leda till dessa examina. Utbildningen ska ha anordnats inom ett utbildningssamarbete mellan sådana lärosäten som avses i första stycket.

Regeringen meddelar ytterligare föreskrifter om gemensamma examina. Lag (2009:695).

Var finns friheten och autonomin? Jag ser bara detaljregleringar och en allestädes närvarande marknad, företrädd av regeringen. Konkurrens, har nuvarande makthavare bestämt, leder till ökad kvalitet, överallt, alltid. Även utan stöd från forskning vet makthavarna att det är så det är. Men om kunskapen ska dikteras ovanifrån behövs det inga FORSKARE och ingen FORSKNING, för det handlar om förutsättningslöst sökandet efter bättre vetande. Forskningsresultaten ska ligga till grund för politiska beslut, inte tvärt om. Det är oroväckande att allt fler politiker allt oftare säger att de inte delar den bilden. Vart hamnar vi då, om den som har makt kan ställa sig över kunskapen?

18 § En högskola som avses i 17 § får inom ramen för ett utbildningssamarbete som anges i andra stycket samma paragraf besluta att överlåta förvaltningsuppgifter i fråga om antagning till och tillgodoräknande av utbildning till 1. en annan högskola, 2. en enskild utbildningsanordnare som har tillstånd att utfärda examina enligt lagen (1993:792) om tillstånd att utfärda vissa examina, eller 3. ett utländskt lärosäte som inte är en fysisk person.  De förvaltningsuppgifter som överlåts får bara innebära att 1. en studerande som har antagits till en del av utbildningen av ett annat lärosäte, som anordnar den delen av utbildningen, ska anses vara student som är antagen av högskolan när han eller hon bedriver studier där, och  2. en del av utbildningen som en studerande har gått igenom med godkänt resultat vid ett annat lärosäte ska tillgodoräknas honom eller henne för utbildning vid högskolan utan särskild prövning. Lag (2009:695). Autonomi? Jag är skeptisk. Självklart följer jag reglerna jag åläggs att följa, men som lärare och forskare kommer jag aldrig att kunna sluta värna KUNSKAPEN och det fria sökandet efter insikt och vishet. Där finns min lojalitet, hos vetandet. Jag satsade på en forskarkarriär för att lära och för att jag vill veta, inte för att leverera på förhand beställda produkter så snabbt och billigt som möjligt.