onsdag 25 april 2012

Frågor, svar och skillnaden mellan information och kunskap

Utan att fråga, finns ingen chans att få ett svar. Han sjöng så, Kenta, i Melodifestivalen. Något ligger det i det. Vissa saker måste man fråga om för att få svar. Men alla svar kommer inte ur frågor. Vissa svar adresserar frågor man inte ens visste att man hade, och för att kunna tillgodogöra sig den typen av svar krävs istället öppenhet inför det okända och tålamod. Andra svar kan bara nås genom hårt, eget arbete. Vissa frågor är helt nya och ingen nu levande har något svar. Vill man veta svaret måste man skaffa fram det på egen hand.

Nyfikenhet, anses vara en odelat positiv egenskap. Och, visst, nyfikenhet har nog varit en viktig drivkraft i och genom mänsklighetens historia. Men nyfikenhet kan också handla om att lägga näsan i blöt. Om att tillfredsställa en egoistisk önskan om att gotta sig i andras olycka. Alla har inte med allt att göra. Vissa saker är inte öppna för alla att fråga om. Vissa frågor kan också såra, bara genom att ställas, där och då, till den.

Frågor är som allt annat komplext och på inget sätt entydigt gott eller ont. Frågor som ställs av lathet, hur ska vi ställa oss till dem? Frågor som ställs för att man inte orkar leta upp svaret, fast det är enkelt. De är inte bara irriterande att få. Sådana frågor leder dessutom, och det är långt viktigare, till sämre vidhäftning. Lärande och kunskapsinhämtning kan hämmas av lärares, föräldrars och myndighetsrepresentanters allt för lättvindiga och snabba svar på alla typer av frågor.

För att frågandet skall bli meningsfullt och för att man skall kunna säga att frågan och nyfikenheten är positiv krävs kritiskt tänkande och tankemöda från både den som ställer frågan och den som får den. Vissa saker är bättre att jobba med på egen hand, för att bara är jag som vet vad jag inte kan och behöver för att lära. Och då krävs integritet hos den som får frågan, och förmåga att förklara varför svaret uteblir. Utan förståelse från den frågande försvåras detta.

Pedagogens uppgift är aldrig, kan aldrig och får inte vara att svara på allt. Alla frågor är inte berättigade. Väldigt många frågor ställs på grund av (upplevd och faktisk) tidsbrist, eller av lathet. Lätt fånget, lätt förgånget. Alla vet hur det är. Det man får reda på när man bara frågar utan att veta vad man vill egentligen, i farten, det är kunskap med dålig hållbarhet. Det är information. Kunskap är något annat. Kunskap är inte synonym med svar på ett antal frågor.

Deleuze, Foucault, Habermas, Arendt, Nietzsche. Stora filosofer, svåra texter, komplexa juridiska problem, och så vidare. Den typen av problem kräver andra frågor och helt andra svar än frågorna som ställs i program som Jeopardy eller Vem vet mest. Filosofiska frågor måste man lära sig att ställa, och det krävs även av den som är insatt i ämnet en hel del tankemöda innan frågan kan formuleras. Lärande och kunskap får man inte genom att få svar, det får man genom hårt och mödosamt arbete med frågorna.

Snabb behovstillfredställelse och en ökande tidspress, krav på effektivitet. Det är något vi har tvingats vänja oss vid idag. Allt går allt snabbare. Inte konstigt då att många väljer den enkla vägen. Inte alls konstigt att man inte förstår skillnaden mellan kunskap och information. Det är som det är och det måste hanteras. Frågan är dock hur? Ska man till exempel ge efter och svara på allt, och hoppas på det bästa? Eller ska man framhärda i sin övertygelse om att kunskapens värde ökar ifall man inte får alla sina frågor besvarade omgående och på det sätt man själv vill?

Allt fler inom högre utbildning faller till föga för studenternas krav på enkla svar. Det är en konsekvens av det system för lärande som vi byggt upp. Inget talar dock för att det är långsiktigt hållbart. Universitetsutbildningar förmedlar inte information. Högre utbildning handlar om att förmedla verktyg för självständig kunskapsinhämtning. Arbetet med att få svar måste alla som verkligen vill lära göra själva. Det går inte att ersätta. Högre utbildning syftar till att fostra självständiga medborgare med en väl utvecklad förmåga till kritiskt tänkande. Det är inget man snabbt kan informera sig om genom att fråga om allt man undrar över. Vore det inte så kunde universitetet ersättas med Wikipedia.

Världen förändras i en allt snabbare takt. Därför blir information allt snabbare inaktuell. Det är ett annat skäl till att anamma en annan syn på kunskap och lärande. Lärarens uppgift blir av nödvändighet mer att visa hur man skaffar sig svar, söker kunskap och utvärderar resultatet av det arbetet. Svaret på frågorna blir ändå inaktuellt innan utbildningen är avklarad och kunskaperna skall omsättas i arbetslivet.

Maktaspekten sparar jag till sist. Det är det viktigaste skälet till att hålla inne med vissa svar, på vissa frågor. För den som gör sig beroende av någon annans förmåga att svara. Den är och förblir i underläge. Visst är det smickrande att vara den som andra är beroende av, men det är obehagligt också, och den som har många lyssnade anhängare är inte alltid den mest ödmjuke. Det gör något med ens självsyn om man bejakar den typen av, och går in i en sådan, relation till omgivningen. Både läraren och eleven/studenten påverkas, negativt.

Jag vill inte ge svar. Värjer mig för allt för enkla svar och skyr lättsinniga frågor som man enkelt kan hitta svaret på själv. Det är inte av lättja, utan av omsorg om studenterna, och för att jag tror att det är förödande för samhället om man som lärare ger efter allt för enkelt och strör svar på alla frågor omkring sig. Jag vill samtala och och söka svar, tillsammans. Så ser jag på min roll som medmänniska, som förälder, som lärare och som forskare. Tillsammans är nyckelordet.

Utan att fråga får man inga svar, men alla svar kan inte förmedlas på det sättet. Vissa svar, de viktiga och avgörande svaren, måste man skaffa själv, i och genom hårt arbete. Det finns inga genvägar till den bästa kunskapen! Och högskolan är den plats där arbetet med att bygga upp den kunskapsbas som skall hjälpa en att klara sig genom livet inleds. Det man betalat i svett och möda här, får man igen i form av ansvarsfulla, utvecklande och välbetalda arbeten i framtiden.

Inga kommentarer: