onsdag 18 april 2012

Exakthet, överblickbarhet och kulturell komplexitet som ingen kommer undan

Hur kan det komma sig att exakthet konsekvent föredras framför inexakthet? Vad är det som gör att klara, entydiga besked alltid vinner över dunkla svar? Varför är det bättre att vara precis? Jag menar, om världen vi lever i, vår vardag, inte är logiskt konsistent och helt igenom överblickbar, vad vinner vi då på att välja det klara framför det dunkla? Ingenting, tvärt om förlorar vi något oerhört viktigt. Illusionen om klarhet och överblickbarhet tar död på kreativitet och nytänkande. Utveckling är aldrig linjär. Det är när slumpen fått råda som mänskligheten tagit sina steg fram, ut, upp. Detta vet vi. Ändå väljer vi konsekvent att bortse från detta, och arbetar aktivt för att utrota alla arenor där dunkelhet råder.

Ett slags "inomkulturellt "naturligt" urval tvingar fram dessa föreställningar och resultatet blir att klarheten vinner mark och dunkelheten trängs undan. Fast bara i teorin, aldrig i realiteten. För oavsett vilken kultur vi lever i och med kommer rådande föreställningar aldrig att förändra det faktum att världen och samhället är komplexa och många gånger motsägelsefulla samt icke-linjära processer av tillblivelse.

Kultur utgör tveklöst en enorm kraft med fantastisk förmåga att omforma. Världens högsta hus är ett teknologiskt mästerverk, men lika mycket är det ett resultat av kulturens kraft. Samma gäller för månresor, smittkoppsvaccin och ett sådant system som internet. Det är artefakter konstruerade av ingenjörer och naturvetare, men utan kulturens förmåga att frambringa och kanalisera agens händer inget. Tekniskt kunnande i sig leder ingen vart, men kopplas det samman med kultur finns ingen absolut gräns för vad som är möjligt. Mänskligheten är fantastisk på det sättet. Tillsammans och med gemensamma ansträngningar har människan på kort tid förändrat jorden på ett fundamentalt sätt.

Paradoxalt nog, men just för att kraften som finns i kulturen är oerhörd, är det just detta som är problemet. Undergången ligger hela tiden och lurar bakom hörnet. Världens samlade kärnvapenaresenal, som också är ett resultat av kulturella övervägande, kan till exempel på ett ögonblick utrota allt liv på jorden. Och det enda skydd vi har mot detta är samma kraft som frambringat vapnen som hotar vår existens. Kultur är ett tveeggat vapen. Ju mer positiv kraft den laddats med, desto större blir dess destruktiva förmåga.

Orsaken är att ondska och godhet är relativa begrepp. Frihetskrigaren hyllas i en kontext och fördöms som ondskefull terrorist i en annan. Och det handlar om exakt samma person och händelse. Wittgenstein intresserade sig för denna kulturens paradoxala egenskap. Hans berömda ankhare visar hur något som otvetydigt är ett och det samma kan bära på väsensskild information, beroende på hur man betraktar det. Och den ena uppfattningen utesluter den andra, ser man haren finns inte ankan, och vise versa. Det är ett pedagogiskt exempel som kan användas för att visa att kulturell information aldrig kan definieras med större precision än: fler än en, färre än många.

Tron är stark och kan flytta berg, men den kan aldrig förändra det faktum att slumpen spelar en avgörande roll för världens blivande. Hur mycket vi än idealiserar och strävar efter exakthet. Hur hett vi än trånar efter tydlighet och överblickbarhet är och kommer det att vara en omöjlighet. Det är en utopi helt utan verklighetsförankring. Mycket går uppenbart att räkna på, i naturen och annorstädes. Men kultur går inte att förutsäga. Det är omöjligt.

Men ... Kanske någon tänker. Det blev ju som den eller den sa. Ja, jo, det går internatet förneka, men eftersom kultur är en icke-linjär process kan realiserade förutsägelser lika gärna skrivas på slumpens konto (hur många var det till exempel som anmälde avvikande åsikt? Det är lätt att i efterhand säga, vad var det jag sa.). Och väldigt mycket av det som ser linjärt ut handlar om en akt av vilja, av kulturella överenskommelser och strävan efter konformitet. Vardagen ser överblickbar ut, oftast och under långa perioder. Men så plötsligt mördas stadsministern, eller så flyger det in två plan i två betydelsefulla byggnader, ett virus muterar och sprider sin förödande verkan över jorden, en långhårig popgrupp börjar sälja hejdlöst med skivor. Sådant går inte att räkna på, bara anpassa sig efter. Det är exempel på oväntat oväntade händelser som är regel, inte undantag. Livet och människans värld är inte exakt. Det vet vi. Varför inte anpassa oss efter det?

Säger man det som jag sagt här offentligt möts man med tystnad. Blickar som vänds inåt eller upp i taket, ignorans, frustration, ilska eller rent av förakt. Alla dessa uttryck har jag mött, och jag är kanske galen som inte faller in i ledet och anpassar mig? Kanske har jag någon defekt som gör att jag inte förmår smälta in? Men om jag inte är sann mot mig själv, om jag inte lever i enlighet med den kunskap jag med möda skaffat mig under livet och genom åren av studier och forskning, vad skulle jag vara sann mot då? Makten, karriären? Nej, tack. Jag väljer att vara konsekvent, och jag lever i enlighet med vad min forskning och erfarenhet visar. Och jag skriver om det. Något annat är jag inte intresserad av.

Övertyga mig gärna om att jag har fel. Jag är idel öra, lyssnar uppmärksamt på alla som möter mina tankar med kritisk respekt. Att ha rätt är inte ett självändamål, jag vill förstå och är intresserad av förutsättningarna för människans levda verklighet. Blir jag uppmärksammad på felaktigheter, luckor i resonemang eller brister i underlaget då ändrar jag åsikt. Jag är sann bara mot kunskapen, inte mot kulturellt gångbara och kollektivt upprätthållna föreställningar som reglerar makt och inflytande i samhället. Jag studerar kultur och förutsättningar för förändring, för att det är viktigt och nödvändigt. Kunskapen är viktigare än jag.

Det går att lägga ner ämnet kulturvetenskap, för att det inte levererar den kunskap som var beställd. För att ämnet inte faller in i den kör som sjunger exakthetens lov, eller för att resultaten är konsekvent diffusa, komplexa och motsägelsefulla. Men det förändrar aldrig det faktum att världen är som den är, på gott och på ont. Om världen och kulturen vi alla lever i och med inte är exakt, hur skulle vetenskapen om världen och kulturen då kunna vara det?

Inga kommentarer: