Samhället är som en kamera. Gillar den tankefiguren. Letar ständigt efter exempel, modeller och verktyg att tänka med hjälp av. För att förstå måste man ställa sig lite vid sidan av. Man måste få perspektiv. Och för det krävs hjälp. Tankeverktyg. Det är en av sakerna som humaniora är bra på, att konstruera tankeverktyg. Begrepp är inga sanningar, de är verktyg som saknar egen mening. Genus, till exempel, är inget i sig. Det är ett verktyg för att få syn på socialt upprätthållna aspekter av kön. Viktigt att upprätthålla den skillnaden. Missförstånd är vanligt, både inom och utanför akademin och den egna disciplinen. Begrepp är verktyg att tänka med. Varken mer eller mindre.
Samhället är som en kamera. Det är inget begrepp, men jag har tänkt på detta på senaste tiden. Gillar som sagt tanken, för den hjälper mig att förstå. Kameran består av två (här får gärna den som är mer tekniskt bevandrad än jag komma med invändningar) vitala delar, optiken som leder ljus och huset där intrycken utifrån samlas och bearbetas, antingen analogt (heter det så?) med hjälp av film, eller digitalt i form av pixlar. Men, och det är viktigt, den bästa kameran, brukar man säga, är inte den tekniskt mest fulländade, det är den man faktiskt har med sig. Och för att en bra bild skall kunna tas krävs en duktig fotograf med blick för det som är visuellt intressant.
Om man använder kameraliknelsen för att förstå samhället inser man omgående att det inte räcker att satsa resurser på formalia och teknikaliteter. Lika illa är det att bara se till humankapitalet. Balans mellan helhetens olika delar är vad som krävs för att kunna optimera resultatet. Ett tekniskt fulländat kamerahus är inte värt någonting om optiken inte kan svara upp till möjligheterna som huset erbjuder. Och omvänt. Fantastisk optik är värt noll och inget om det inte finns pixlar nog att registrera intrycken som linsen förmedlar. Viktigast för att få en bra bild är dock att fotografen har vad som krävs för att hitta motiv, vinkel och rätta ljusförhållanden.
Samhället, till vad ska vi ha det? För vem är det skapat? För människan, så klart. Liksom kameran står sig slätt utan någon som kan hantera den är samhället en död och meningslös plats utan människor. Det är lätt att glömma det. Lätt att stirra sig blind på saker som infrastruktur, politiska system, skola och vård. Lätt att man i tider då det råder stark tidspress och när jakten på effektivitet intensifieras fokuserar på formalia. Det är ett sätt att se på och förstå kvalitetssäkringshysterin i samhället idag. Tekniken och ekonomin driver på varandra in i ett olyckligt feed-back system där det ena leder till det andra. Ingen bryr sig i det läget om dem som samhället är till för, människorna.
När det kommer nya och ständigt förbättrade kameror på marknaden är det lätt att tappa huvudet och lägga sina pengar och sin energi på att optimera sina tekniska möjligheter att ta fina bilder. Men utan en väl utvecklad blick för spännande och intressanta motiv blir inga vackra kort tagna. Betänk att en gammal Leica fortfarande fungerar, och tar fantastiska bilder, om fotografen vet vad hen gör.
Vad gör vi med våra kunskaper och kompetenser? Till vad använder vi tekniken idag, och hur disponerar vi profiten som ekonomin genererar? Hur ser vi människorna, på deras roll i ekvationen? Det är frågor som humaniora sysslar med. Det är frågor som humanister är bra på att hantera. Det är frågor som är centrala i bygget av ett hållbart samhälle, fyllt av ett generellt högt välstånd och lyckliga människor.
Gärna en fin kamera, men först och främst en duktig fotograf! Samhället är skapat av människor, för människor. Utan människor är samhället meningslöst. Det förstår man om man ställer sig lite vid sidan av. Om man ser på det man vanligtvis tar för givet med lite andra ögon. Tankeverktyg behövs för att lära sig det, för att lära sig se. Och när man lärt sig se, då behövs förmåga till reflektion. Dessa kompetenser är nödvändiga. Att avveckla dem är lite som att skjuta kon för att kunna äta sig riktigt mätt en gång, när man i själva verket är beroende av mjölken för att klara sig på sikt.
Humaniora är inte bara nyttigt, det är livsnödvändigt! Tänk på det nästa gång ni är ute med kameran.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar