Vem har överblick, och varifrån studeras världens blivande?

Överblick, har vi det? Vem har det, i så fall? Vet vi? Frågan är, skulle jag säga, om vi (och här menar jag vi, som i både mänskligheten och vi här i Sverige, men även i andra länder och kontexter också) vill veta. Somliga överlåter frågan om och ansvaret för överblicken till något slags högre makt. En del ger helt enkelt upp och bara kör på. Full fart. Det blir som det blir. Andra gör dygd av nödvändigheten och plockar politiska poänger av bristen på överblick. Man menar att det är så det ska vara, måste vara. Om ingen har kontroll, kontrollerar alla. Det finns också dem som menar att det är möjligt att uppnå full kontroll över samhällsprocessen, och att det är politikens uppgift att sträva dithän. Och aldrig mötas de två. 

Där står vi idag. Tvehågset undrande om den rätta vägen pekats ut av frihetsivrande marknadsliberaler, eller av trygghetsknarkande stadsförespråkare. Världen fortskrider i mellanrummen och utrymmena som ständigt uppenbarar sig. Kampen om vem som har rätt och vem som ska få peka ut riktningen må vara hård, men över världens generellt övergripande blivande spelar den en liten roll. Medan människorna strider, världen bliver. Skulle man kunna säga.

Vart vill jag komma? Jo, jag vill visa hur det fungerar. Vill med mitt bloggande öka medvetenheten om hur världen, samhället och kultur fungerar. Den kunskapen behövs. Inte för att medla mellan politiska läger, utan för att skapa förutsättningar för långsiktig hållbarhet. Kunskap om hur det är och fungerar. Insikt i och förståelse för logaritmerna som reglerar helheten. Övergripande förståelse för möjligheter och begränsningar. Det är kunskap som behövs för att kunna utnyttja sina demokratiska rättigheter optimalt.

Ett samhälle som saknar kompetens att förstå och kunskap om logiken bakom den process varur samhället framträder. Samhällen där allmänhetens överblick är dålig och det finns bristande insikt om förutsättningarna som ligger inbäddade i det spel som kulturen utgör. Sådana samhällen trevar i blindo, som samhällen betraktade. Och det fungerar, uppenbarligen. Men med ökad generell kunskap skulle allt emellertid kunna vara bättre. Kunskap är ingen garant för hållbarhet, men chanserna att lyckas på lite längre sikt ökar. Samhällen där ignoransen ökar lämnar fältet öppet för världens inneboende strävan efter makt, och vi snackar då om en ren och rå makt. Djungelns lag blir vad som reglerar samhällets blivande. Enda vapnet mot sådana tendenser är kunskap.

Kampen om kunskap, generell kunskap och insikt om rådande förutsättningar, i populationen är en kamp som måste utkämpas kontinuerligt. Det går aldrig att slå sig till ro. Uppnådda resultat måste både underhållas och försvaras, samtidigt. Motståndaren heter lättja och bekvämlighet. Kunskap måste man jobba med för att tillägna sig, behålla och utveckla. Alla måste jobba. Kunskapsprocessen är individuell och kan inte överlåtas på någon annan. Varje medborgare har ett ansvar, och samhället kan underlätta eller försvåra för enskilda att tillägna sig det vetande världen och mänskligheten förfogar över. Det är den största utmaningen vi står inför. Kunskapen har vi, men vill, orkar, kan vi sprida den?

Överblick växer fram underifrån. Förståelse för helheten kommer ur den stora massans samlade kunskaper och insikter. Kunskap om och förståelse för världen, för kultur är kollektiv och angår alla. Även den som är ointresserad, dem som inte förstår eller orkar sätta sig in i frågan påverkar helheten. Lite kan man se det som en massvaccination.Om inte många tar medicinen kommer epidemin inte att kunna bekämpas. Och vilken nytta har jag av att vara frisk och överleva, om ingen annan gör det? Så behöver fler tänka. Framförallt behövs en politik som drar i den riktningen. En kollektiv vilja att sprida kunskaper, för samhällets långsiktiga överlevnads skull. Nobelpris i all ära, men utan kollektiv förståelse för hur insikterna skall kunna användas eller hur de påverkar vardagen står vi oss slätt.

Vad som saknas är ett metaperspektiv på samhället. Överblick och förståelse för bakomliggande faktorer, insikt i vilka regler som styr logiken för allt blivande. Sådan kunskap finns inom kulturvetenskapen. Det är vad kulturvetenskaplig forskning handlar om. Det är Flyktlinjers uppdrag, att sprida den typen av insikt och förståelse. Den enda som krävs för att börja arbetet med att tillägna sig denna kunskap är intresse, tid och tålamod.

Tillsammans står vi, och faller vi. Oavsett. Vad har vi då att förlora på att skaffa oss mer kunskap? Vad vi har att förlora på att inte skaffa oss kunskap, det vet vi. Tillsammans, på gott och på ont. Där står vi idag.