Läste i veckan en intressant text på nätet om hur man presenterade Mattias Gardell och Johan Norberg inför ett program på radions P1. Norberg titulerades tydligen idéhistoriker, författare och liberal debattör, och Gardell som professor i religionsvetenskap. Poängen i texten var att Gardell väl inte bara är en professor, nog är han lika mycket debattör som Norberg. Det håller jag med om.
Men det var inte det jag tänkte ta upp här och nu. Jag har som bekant skrivit en hel del om detta med akademiska titlar, hur de används och om den makt som är förknippad med titeln. Jag har även skrivit om det faktum att det är ett mycket vanligt fenomen att man tenderar att lyssna mer på vem som talar, än vad som sägs. Det skulle kunna vara en förklaring till att de båda debattörerna presenteras olika.
Professor är den högsta akademiska titeln man kan ha. Det är en hedervärd titel som bara den får som forskat riktigt mycket. Det är i alla fall så det ska vara, så det är tänkt. Och i de flesta fall är det så klart så det ser ut. (Men inom parentes sagt så finns det en hel massa exempel inom akdemin på professorer som slutat läsa och bry sig om vad som händer inom deras ämne. De behöver heller inte göra det, just eftersom de är professorer, vilket gör det svårt att ifrågasätta deras ord. I enlighet med logiken att man lyssnar mer på vem som talar,än vadsom sägs). Professor, själva ordet, har ett nästan magiskt skimmer kring sig.
Detta att det finns så mycket respekt inför titeln professor får ibland olyckliga konsekvenser. Och det vill jag här kort uppmärksamma. Hur ser det ut när profesorerna presenteras? Låt oss titta på det. Här, här och här finns några exempel på hur det kan se ut när det brister i rapporteringen. Oftast, det vill jag påpeka, får man reda på i vilket ämne personen ifråga är professor, men långt ifrån alltid.
Men det borde vara ett absolut krav att varje gång något får tillgång till det offentliga rummet, varje gång någons uttalande sprids, borde det även meddelas, tydligt, vilket som är just denna persons expertområde. Det är dock ingen garanti för att det som sägt är sant, riktigt och värt att tas på allvar. Men just därför är det så oerhört viktigt att man inte slarvar med den informationen.
Professorstiteln (eller docenttiteln för den delen. Ingen akademisk titel) varken kan eller får stå som ensam garnt för det som sägs. Det minsta man kan begära är att få reda på vad man är professor i, var man har sin expertkompetens.
Det är alldeles för lätt att man annars uppfattar allt som kommer ur en professors mun eller dator som lika kompetent, vilket det så klart inte är. Läs till exempel bloggposten om Annica Dahlström, som genom att förtrolla publiken med sina kunskaper i neurologi, försökte övertyga dem att hon visste lika mycket om kulturella aspekter av kön.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar