Drogevolution och behovet av kulturanalys

Läser boken Cannabusiness av Johan Anderberg. Den är intressant på många sätt, det märker jag redan innan jag kommit halvvägs. Det finns med andra ord goda chanser att jag återkommer och kan reflektera mer kring dess innehåll längre fram. Just nu tänker jag på det jag nyss läst om hur cannabisplantan är utvecklats i samspel med människans behov och samhällets lagar och regler.

Denna iakttagelse förtjänar att uppmärksammas, för den rymmer mycket närdom om hur världen fungerar och kulturell utveckling framskrider inom ramen för och som resultat av samproduktion mellan en lång rad aktörer. Och här finns en rad paralleller till det som hände i USA under förbudstiden, då samhället ansåg att alkohol skulle och kunde förbjudas. Det fick som olycklig bieffekt att maffian växte sig stark. Frågan som aldrig går att besvara är hur det hade sett ut om USA gjort som övriga (väst)världen och låtit bli att göra det olagligt att inneha och sälja alkohol.

Anderberg uppmärksammar den amerikanske författaren Michael Pollan (som intresserat sig för och skrivit om mat utifrån olika aspekter, men hela tiden i termer av ett slags möte mellan natur och kultur). Framförallt hans bok, The Botany of Desire, där han studerar fyra växter som alla vuxit fram och förändrats tillsammans med människorna som odlat dem. Tulpaner, potatis, äpplen och cannabis uppvisar liknande historier och alla svarar på specifika mänskliga behov. Cannabis på behovet av berusning. Polland menar att samtliga växter har lyckats engagera människan i sin evolutionära utveckling. Högst intressant tanke, som knyter an till posthumanism, men den aspekten får anstå till en annan gång. Anderberg skriver ...

Växtens utveckling från ett oansenligt, om än berusande, ogräs till en av de mest spridda grödorna i västvärlden är en uppvisning i evolution.

När grödan förbjöds och polisen intensifierade sökandet efter odlingarna, som då fanns utomhus, flyttade människorna dessa inomhus. Och det ställde helt andra krav för att lyckas. Mycket talar för att dessa krav i sin tur drev på odlarnas uppfinningsrikedom, och den i sin tur ledde till att man övergav odlandet i jord och övergick till att odla cannabis i en ren näringslösning. När odlingen flyttade inomhus behövde man dessutom få ner deras längd, vilket gjorde att man korsade olika arter av växten och fick fram en kortare planta. Även ljusförhållandena ändrades. Resultatet? För 20 år sedan innehöll ett genomsnittligt beslag av cannabis i USA under fyra procent THC, som är den aktiva substansen i drogen. Idag innehåller beslagen där runt 10 procent. I Sverige låg halten THC i beslagen under 1990-talet mellan 0,1 och fyra procent, och idag ligger den på uppåt 15 procent.

Köper man denna förklaringsmodell, vilken inte på förhand uttalar sig om vem som gjort vad utan riktar uppmärksamheten uteslutande mot konsekvenserna av skeendet, finner man att förbudet kan sägas vara det som gjort drogen starkare.

Odlarna i Holland, där det går att få licens för att odla cannabis för medicinska ändamål, säger sig ha lyckats med att få upp halten THC i vissa växter till 26 procent. Men det finns inte något behov av en så stark substans inom medicinen eftersom den blir svår att dosera.

Som sagt, det finns säkert anledning att återkomma till boken. Den närmar sig frågan om, och undersöker ämnet, legalisering av cannabis, från en rad olika håll, förutsättningslöst. Vad han kommer fram till eller vill säga ser jag fram emot att få ta del av. Men kommen så här långt i boken finner jag redan en hel massa olika uppslag till kulturvetenskapliga resonemang rörande droger och dess roll i samhället.

Drogerna finns här, det är ett faktum som inte går att blunda för, och de ger upphov till konsekvenser. Vilken åsikt man än har i förbudsfrågan är detta något man måste ta hänsyn och förhålla sig till. Det är en viktig insikt. Vill man hitta en långsiktigt hållbar lösning går det inte att blunda för någon aspekt. Därför är böcker som denna viktiga.

Avslutningsvis vill jag bara kort reflektera över detta att drogande aldrig försiggår i ett vakuum. Det handlar aldrig om en människas relation till och bruk av en substans. Drogbruk försiggår alltid inom ramen för ett sammanhang, och detta består alltid till dels av kultur. En lång rad aktörer är inblandade i skeendet. Berättelser till exempel, om drogupplevelser, är viktiga och långt ifrån så harmlösa som de kan verka. Det är genom drogberättelser man lär sig vad det är för effekter man skall söka och agera i enlighet med. Utan denna kunskap kanske man känner sig sjuk, vilket följande historia är en illustration av. Den har några år på nacken nu, men det finns fler. Historierna är exempel vad som kan hända om man inte vet vad man utsatts för, då känner man igen symptomen som tecken på sjukdom. Men om man lärt sig vilka effekter man kan vänta sig eller som man skall söka efter, då går det uppenbarligen att lära sig att uppskatta det som gör en ovan brukare sjuk.

Kulturens roll, drogernas immateriella aspekter, är sorgligt underbeforskade. Och det i sin tur beror på att det finns andra berättelser i samhället som i och genom kulturella processer laddats med större förklaringskraft än kulturvetarens. Det är berättelser om naturvetenskapens och biologins förträfflighet när det kommer till förklaringar av mänskligt beteende. Den kunskapen behövs också, så klart. Den är viktig. Men lika viktig är kunskaper om kulturens roller i de skeenden som leder till att människor tar droger.

Samproduktion är vad det handlar om. Alltid samproduktion, mellan en lång rad olika aktörer, mänskliga och icke-mänskliga, materiella såväl som immateriella.