Vilka vetenskapliga rön vinner i mediebruset?

Hittade en atikel via Facebook som jag vill dela med mig av, som knyter an till föregående bloggpost. Från ett oväntat håll. Artikeln som finns här, visar inifrån, hur det går till i vetenskapens värld. Sällan finner man en sådan öppenhjärtlig, ödmjuk inställning till det egna resultaten.

Artikeln är skriven av forskaren som ligger bakom upptäckten av den diamantplanet som fick en enorm uppmärksamhet här för leden. Han ställer den uppmärksamheten i relation till fynd från klimatforskningen, och menar att det han och hans forskarlag hittat är av ringa betydelse, till skillnad från resultaten av klimatforskningen som ofta möts med tystnad eller ifrågasättande.

Läs, och begrunda följande ord om vetenskaplig metod, skrivet av en astronom, men relevant för oss alla.

It may come as a big surprise to many, but there is actually no difference between how science works in astronomy and climate change – or any other scientific discipline for that matter. We make observations, run simulations, test and propose hypotheses, and undergo peer review of our findings.

We get together (usually in nice locations around the world) and discuss and debate our own pet theories, become friends and form a worldwide community. If you are a solid state physicist, an astronomer, or doing laser optics, the world is happy to celebrate your discoveries, use them in new products such as WiFi, and wonder about the growth in knowledge and technology.

Of course we all make mistakes. But eventually the prevailing wisdom of the community triumphs and the field advances. It’s wonderful to be a part of that process. But on occasion those from the fringe of the scientific community will push a position that is simply not credible against the weight of evidence. This occurs within any discipline. But it seems it’s only in the field of climate science that such people are given airtime and column inches to espouse their views. Those who want to ignore what’s happening to Earth feel they need to be able to quote “alternative studies”, regardless of the scientific merit of those studies.

In all fields of science, papers are challenged and statistics are debated. If there is any basis to these challenges they stand, but if not they fall by the wayside and the field continues to advance. When big theories fall, it isn’t because of business or political pressures – it’s because of the scientific process. Sadly, the same media commentators who celebrate diamond planets without question are all too quick to dismiss the latest peer-reviewed evidence that suggests man-made activities are responsible for changes in concentrations of CO2 in our atmosphere.

The scientific method is universal. If we selectively ignore it in certain disciplines, we do so at our peril.

Vad jag finner här är en viktig och användbar syn på och definition av vad vetenskap är och ur den fungerar, i samspel med det omgivande samhället. Artikeln hjälper mig att förstå att kunskap alltid är ett resultat av samproduktion. Världen skapar människan och människan skapar världen i en ömsesidig, oavslutbar process av öppna tillblivelser.

Tankarna som förs fram av vetenskapsmännen bakom fyndet plockar så att säga ner vetenskapsmannen från elfelbenstornet. Framförallt visar man på vikten av en ökad medvetenhet om att enskilda forskarsubjekt bara utgör en aspekt av kunskapsproduktionen, men också om att sammanhanget som vetenskapen bedrivs inom inte bara består av mänskliga, utan i lika hög grad av icke-mänskliga aktörer (som teknologier och materialitet).

Vetenskapen måste i högre grad än idag inse och göra sig aktivt medveten om hur beroende all kunskapsutveckling är av öppenhet, kommunikation och kritiskt förhållningssätt. Annars är risken stor att man skapar ett nytt medeltida ”prästerskap” som oantastligt och utan insyn tillåts tolka verkligheten efter för vanligt folk outgrundliga principer och metoder, vilket i onödan sätter gränser för mänskligheten.