Här kommer så den sista, konkluderande passagen frän artikeln om näringslivet och mångfalden.
Motivet för analysen av näringslivets mångfaldsretorik hämtas från min utgångspunkt, att det inbyggt i näringslivets retorik om mångfald finns ett antal mer eller mindre utbredda logiker, vilka har sina speciella konsekvenser förknippade till sig. Det är dessa som jag velat visa fram och ställa mot varandra.
Min tolkning av näringslivets mångfaldsretorik, så som den kommer till uttryck i de två reklambroschyrerna från dagspressen utgår från och har tagit fasta på att det tillstånd av mångfald som utgör målet för retoriken ännu inte har uppnåtts. I mycket hög grad handlar det om att tala om vilken typ av mångfaldsarbete det egna företaget utför samt vilka intentioner man har med detta arbete. I vissa fall handlar det även om att man vill anställa människor tillhörande olika kategorier. Det kan också handla om att man vill erbjuda för mångfaldsarbetet nyttiga tjänster. Slutsatsen blir därmed att när/om mångfald blir en självklar del av det svenska samhället då kommer denna aspekt av företagande mycket väl (och förmodligen) att ha förlorat sitt marknadsvärde. Så länge som det behövs diversity managers samt mångfaldskonsulter och så länge som näringslivet lägger pengar på att tala om hur viktigt det är med mångfald, så länge, menar jag, kan man anta att det finns brister gällande mångfalden i det svenska samhället.
Näringslivets syn på arbetet för mångfald inbegriper eller bygger på en legitimering och uppvärdering av tron på behovet av ledarskap och hierarkier i samhället. Faran finns därmed att ett okritiskt anammande av näringslivets mångfaldsretorik, tillsammans med samhällets tolkning av manlighet, omedvetet sätter käppar i hjulet för det pågående arbetet för jämställdhet. En annan viktig aspekt som jag anser uppmärksammas alt för lite i debatten om mångfald i arbetslivet är det faktum att näringslivets toppar inte består av en diversifierad grupp människor. Om mångfald är bra, varför gäller detta i så fall bara längre ner i organisationen?
Även motivet för näringslivets tal om mångfald, det vill säga att den för med sig tillväxt/lönsamhet, bör diskuteras mer ingående. Om en sådan tanke görs till det främsta motivet för ökad mångfald i samhället finns uppenbara risker att reformarbetet avstannar om den förväntade tillväxten, av olika skäl, uteblir.
Med utgångspunkt i inledningsresonemanget om vikten av att ständigt fundera kring frågan, vad blir norm nu, vill jag påpeka följande. Idag råder i världen en närmast total koncensus kring det kapitalistiska samhällets förträfflighet, säkert i hög grad beroende på att det inte finns något konkret och fungerande alternativ. Men vad händer om krav reses på att mångfaldsbegreppet även ska innebära rätten att tänka annorlunda? Den definition av mångfald som min artikel är situerad i och som utgör motivet för granskningen av näringslivets mångfaldsretorik kan sägas representera ett förslag på just ett sådant annorlunda tänkande. Sådan mångfald går emellertid inte att skapa på beställning, inte ens med aldrig så tydliga instruktioner eller ledning. Om den är lönsam eller inte har jag ingen som helst aning om och dess primära syfte är heller inte att vara lönsam. Det handlar om alla människors lika värde och rätt till respekt.
Jag vill avsluta resonemanget med att peka på att det inom näringslivet alltid finns en överordnad princip, vilken formulerades så här, av Volvos mångfaldssamordnare på konferensen om mångfald som nämndes inledningsvis: ”The business of business is business”.
Det behöver naturligtvis inte finnas någon motsättning mellan mångfald och ekonomisk lönsamhet, men det är olyckligt att blanda samman dessa båda strävanden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar