Hemma igen. Efter en vecka i Side, på Turkiets Medelhavskust. En charterresa. Den första för min del på över 30 år. Senast det begav sig var det till Italien, till Rimini. Hade ingen aning då om att det var Eurodiskons högborg. Jag var 10 år och åkte med föräldrarna. Gillade Italien, och vill gärna återvända dit. Fast det har så klart förändrats.
Charterresandet har dock förändrats förvånansvärt lite på dessa år. Nya resmål har tillkommit, men annars är det sig ganska likt. Det applåderas fortfarande när planet landar, och fokuseringen på alkohol är fortfarande stor. Finns mycket att säga. Lätt att bli elitistisk. Vill inte det. Jag visste vad jag åkte på för resa, och har haft en underbar vecka. Ljusår från upplevelserna i New York tidigare i sommar, men det var avslappnande och bjöd på fina upplevelser. För en kulturvetare finns alltid saker att upptäcka.
Turkiet visste jag inte så mycket om, slog det mig när jag väl kom dit. Ett fascinerande land. Vänliga människor. Varmt klimat och en dramatisk topografi, med höga berg som tornade upp sig bakom kustlinjen. Varmt klimat. Solsäkert och fina bad. Men också historia. Side var en gammal romersk hamnstad, och ruiner fanns det gott om. Turkarna vi mötte var vänliga, avslappnade och vi kände oss omhändertagna.
Som svensk känner man sig rik när våra pengar är värdefulla och priserna där är låga. Samma som i USA. Men till skillnad från Köpenhamn. Där kände vi oss fattiga. Fick höra att priserna i Istanbul (som jag såg från ovan, från flygplansfönstret, upplyst) är helt annorlunda. Men på sydkustens badorter kände vi oss rika. En middag för två, med dryck och allt gick på ca 400 kronor. Fast det fanns å andra sidan inte så himla mycket att köpa. Mest kopior på märkesvaror. Klockor, kläder och väskor. Och parfymer?!
Vi var där för att vila, sola, bada och ha det bara bra. Och det hade vi det, bra. Dagarna tillbringades vid poolen eller vid havet. I solen. Läsandes. Skönlitteratur. Har inte läst så mycket skönlitteratur som jag gjort denna sommar på mången god dag. Ett led i operation Nytt liv. Att våga bryta helt med jobbet! Känns bra. Men ovant.
Nästa vecka börjar arbetet igen. Då är mina sju veckors ledighet förbrukade. Gick in i ledigheten med en bedövande trötthet. Och det tog ett tag, men sedan släppte det. Nu är jag utvilad på riktigt, och jag är glad och tacksam för att jag har ett jobb som pockar på uppmärksamhet. Ännu behöver jag inte svara på mail, men det finns en hel del spännande saker att ta tag i hör under hösten, och jag längtar faktiskt efter att få börja med det. Men, som sagt, än finns det några dagar kvar att njuta av ledighet.
Känner att jag har kommit hem på en hel massa sätt denna sommar. Jag har landat, i mig själv och i tillvaron. Tycker om att vara på väg, oavsett i vilken riktning det bär. Hemma är lika bra som borta. Därför reser jag bara till, aldrig från.
Bilder från Side kommer vad det lider. Nu sätter jag mig med en kopp kaffe på balkongen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar