En gammal text, med inte helt oaktuellt idéinnehåll

Kämpar som sagt med att komma igång med arbetsåret, och det första stora att ta tag i är min docentföreläsning nästa vecka. Den ser jag fram emot då det ger mig möjlighet att dels blicka tillbaka, dels blicka framåt, mot vad jag vill göra framöver i namn av vetenskap. Som docent har jag ju ett lite större mandat, och även ett ansvar för det ämne jag verkar inom. Jag tror på kulturvetenskapen, på allvar. Och jag vill vara med och utveckla ämnet.

Behöver lägga mig snart, men först vill jag bara (även om det är med lätt rodnad på kinderna) förmedla en text som jag hittade i datorn. Det är en tenta jag skrev i Idéhistoria, på 1990-talet. Önskar att jag vågade lika mycket nu som jag gjorde då. Uppgiften vi fick handlade om att skriva ett tal, Sofistens försvar för det fria ordet. Jag slås idag av att jag redan då var inne och nosade på kritik av det platonska vetenskapsidealet. Då skrev studenten Eddy, följande (som jag delvis kan stå för ännu).

Sofisten försvarstal för det fria ordet, skrivet till en orolig medborgare i Athen.

Jag är ingen Lysias eller Gorgias. Bara en vanlig medborgare med intresse för det talade ordet och dess inneboende kraft. Jag känner mig hedrad över din önskan att jag ska vara den som skriver ditt tal inför folkförsamlingen. Jag ska med uppbådande av all min kraft och kunskap försöka leva upp till ditt förtroende. Din sak ligger även mig varmt om hjärtat och jag ska göra ett undantag för dig och ge dig detta tal som en gåva då det ändå talar i min sak. Även jag känner mig hotad av den där Sokrates lärjunge: Platon. Vem kunde tro att den gamle token Sokrates skulle plantera tankefrön som lever än. Jag ser det som vår plikt att göra gemensam sak för att en gång för alla utrota dessa ideer som i grunden hotar vår kära stat och dess förträffliga styresform. Det finns ingen mening att spilla dyrbar tid på inledningar och förklaringar. Här är mitt tal till dig och må du ha Zeues och Athena med dig.

Athenare! Först och främst ber jag alla gudar och gudinnor att jag i detta tal för det fria ordet, må möta samma välvilja från er som jag själv visat staten och er alla och att ni därmed må vara ödmjuka och tålmodiga när ni lyssnar på mig och det jag har att säga och att ni inte fäller något omdöme om det jag sagt innan ni hört också vad Platon har att säga i saken. Det föreskrivs i lagen och i den ed som vi alla svurit att förutom alla andra rättvisa krav som ställs så ska åhörarna lyssna på vad alla har att yttra i frågan innan en dom kan fällas. Detta är nu ingen rättegång och ingen ska dömas, men jag har begärt ordet för jag känner en allvarlig och berättigad oro för att vårt sätt att leva är hotat. Athen som tronar på en stolt historia och som genom alla tider har visat sig stark och överlägsen har på senare tid allt mer börjat lösas upp. Det är inte längre självklart att vårt hävdvunna styrelsesätt är oantastligt. Förändringens vindar blåser över staden. Än är det inte för sent och än finns det hopp, men det kräver att vi går till motangrepp mot dem som inte hyllar och ärar det fria ordet och som vill styra staten på annat sätt än nu. Dessa individer är motståndare till att vi slussar alla viktiga beslut genom en offentlig debatt som syftar till att vägleda och råda athenarnas fria vilja mot de rätta och rättvisa besluten. Jag vill värna om detta utlämnar mig följaktligen med ro i sinnet åt er och ert beslut. Det är ni, kära athenare och endast ni, som ingår i denna stolta församling som kan fälla ett avgörande. Det är i era händer som vår ärorika stads öde ligger och den som inte vill ha det så må ställa sig upp och tala här, som jag.

Jag ska idag redogöra för er vad jag läst hos Platon, i hans bok Faidros. Den boken är ett hot mot den stat vi lever i genom att Platon vill överyga läsaren om att debatten mellan fria och myndiga män skulle kunna leda till något annat än det bästa tänkbara. Jag anser att Platon, likt Pentheus i Euripides tragedi Backanterna, härmed har fått hybris och vill genom detta tal varna honom för gudarnas hämd. Framförallt vill jag varna er kära medborgare, för denne mans förledande och förädiska sätt att skriva och uttrycka sig. Den som inte är på sin vakt kan lätt dras med i de eleganta och logiska resonemangen och därigenom förledas tro att det är den rätta vägen och den enda vägen som beskrivs. Inget kan väl vara mer felaktigt. Varför vägrar isåfall Platon att föra fram ideerna här där alla andra gör det. Platon är ett hot mot Athens frihet. Platon vill att ni ska ge upp era rättigheter som fria män. Det värsta av allt är ändå att han i sin dialog, låter en dödsdömd brottsling föra fram tankarna, nämligen Sokrates. Den man som hade mage att här på denna plats inför er föreslå att hans straff, för att han förledde ungdomen, skulle vara en plats på Prytaneion. Vad mer behövs väl sägas.

I sann athensk anda ska jag ändå ge honom en chans och jag ska för er redogöra för hur jag har läst Platons dialog och sedan kan ni höra hans försvar och slutligen får ni avgöra vem som mest talar i Athens sak. Skulle ni anse att jag har fel accepterar jag det straff ni anser mig förtjänt av, ty jag står här idag för att jag bryr mig om er och allas vår stolta stad. Jag vill bevara och ära det system som gett oss den position i världen som vi nu har.

Platon hävdar att den som ska tala först måste veta det rätta. Det är en befängd tanke som jag ser det. Om någon redan vet det bästa då behövs ju ingen debatt. Hur vet vi vem som vet det bästa? Hur kan vi veta att den som säger sig veta det bästa talar sanning? Att följa Platon är farligt, det innebär att vi överlåter våra liv och vårt välstånd till ett fåtal experter, av rika familjer, som över våra huvuden bestämmer vad som för oss är bäst. Hur ser ni på det! Jag för min del anser att vi, om vi accepterar den modellen har kämpat mot barbarerna förgäves. Våra tappra förfäder har dött en meningslös död om vi nu skulle acceptera Platons ord och överlåta oss till ett fåtal experter som säger sig veta det bästa. Hur kan vi veta att inte dom förleder oss i sin inbördes kamp om makten.

Jag är född i en stat som hyllar det fria ordet och den fria debatten och den har visat sig vara den bästa formen för att styra en stat. Om det skulle visa sig att en mästare i talekonsten har fel då kommer hans argument att smulas sönder av hans motståndare. Genom att vi låter de mest dugliga i retorik utbilda andra i talekonsten. Genom att ge alla en god chans att försvara sin sak i ädel tävlan med likar, inför folkförsamlingen då kommer också de bästa tankarna och åsikterna att vinna. Mitt liv är inte värt att leva om jag skulle tvingas överlåta det till några få experters gottfinnande. Den som när en avikande uppfattning och som är beredd att lämna ut sig och sin familj till några sådana, han kan resa sig upp och tala, men hans argument måste vara sådana som aldrig tidigare skådats, ty det är allt för många goda argument som nu talar mot honom.

Platon hävdar att det är fel att någon tar betalt för sådana tjänster, som kunskap och utformande av det talade ordet. Jag måste faktiskt tillstå att Platon faktiskt här har en poäng och att det bästa vore att de liksom alla vi andra såg det som ett hedersuppdrag att bidraga till den bästa av alla staters fortsatta välstånd. Men det är inte alla förunnat att komma från en välbärgad släkt och pengar är ändå det som håller vårt system igång. Dessa män som vi har så mycket att tacka, kan inte klandras för att dom använder sig av sina färdigheter för att skaffa sig och sitt hushåll en fördelaktigare ekonomisk status. I slutändan är det ändå dessa män som upprätthåller det system som vi alla litar på och älskar. Även idrottsmännen som kämpat väl för Athen på olympiaderna äras både symboliskt och ekonomiskt och jag kan inte se någon skilnad mellan att kämpa på idrottsarenan eller på Agoran och den som liksom jag anser det berättigat att hylla idrottsmännen måste även hålla med om att de goda talare, som upprätthåller hela vår kultur, bör hyllas och inte klandras för att dom vill ha betalt.

Det värsta med Platons skrift är inte att han när en avvikande uppfattning om vad som är bäst för Athen som stat, det står var och en fritt att här på torget föra fram sin åsikt för att därigenom se om han får någon med sig. På det sättet har vi arbetat i långliga tider. Det värsta är att han skymfat oss alla och vår heder. På mer än ett ställe kallar han vår stolta folkförsamling för "den stora hopen". Platon ser sig för mer än oss andra och vårat system är inte gott nog åt honom. Bör han inte då flytta och predika sina tankar inför den som vill lyssna på honom? Klarar vi oss inte bättre utan honom? Platon säger också att vi inte kan skilja på sanningen och sannolikheten. Men vem kan det förutom gudarna? Så länge som vi inte anser oss tillhöra den gudomliga skaran, är vi nog utlämnade till det som är näst bäst, nämligen sannolikheten. Det är det enda rättesnöret som vi kan förlita oss på så länge som vi inte är allmäktiga och allvetande. Den som säger sig veta alla sanningar han har hybris och kommer att straffas av gudarna.

Ärade athenare! Jag är inte den rätte att döma Platon för något men jag har talat idag av oro för och omsorg om det system som vi alla värnar om och som är själva det fundamen som vi har allt annat att tacka för. Jag har försökt föra fram bevis på att Platon är ett hot mot vår fria stat. Platon vill inte att vi ska fortsätta styra vår stat efter den princip som vi alla hyllar och ärar - Den offentliga debatten. För denna styrelseform har våra förfäder kämpat och dött en ärofylld död. Detta sätt att leva har gett oss stora och beundransvärda män som Isokrates, Perikles, Gorgias, Tesias, Lysias, Trasymakos och andra, som alla kämpat med orden för vår skull och i vårt intresse. Ska vi verkligen slå allt detta i spillror genom att lyssna på en man som säger sig sitta inne med den sanna sanningen och själva planen för världen? Ska vi överlämna våra liv i denne mans händer och gottfinnande? Denne man som gör det till en dygd att ära och hålla en mans minne vid liv som vi för inte allt för länge sedan dömt till döden! Hur kan vi veta att han kommer att göra allt för oss, när han hånar oss genom att likna oss vid en skock ociviliserade barbarer.

Var och en må tala för sin uppfattning. Jag har nu givit min syn på saken och överlåter härmed till er att bedöma vem som har rätt. Jag vågar lita på den offentliga viljans rättvisa och överlämnar nu mitt ärende till ert beslut.