Frihet. På vems villkor, och med vilka konsekvenser?

Läste en ledare i Svenska Dagbladet, en reaktion på helgens Brännpunktsinlägg om bilen. Den handlar om en hotad frihet. Det är sällan man ser en sådan enögd partsinlaga idag. Det brukar vara mer inlindat, mer underbyggt med argument och ofta innehålla hänvisningar till vetenskapliga studier. Här är det bara självklarheter som staplas på varandra. En ryggmärgsreaktion från en som utan att tänka igenom sin sak, kastar ur sig åsikter i affekt. Ledaren är intressant på olika sätt.

För det första är det alldeles uppenbart att skribenten anser sig tala för en mycket bred allmänhet. Finns ingen tvekan om att Johan Ingerö ser sig som företrädare för folket. På vilket sätt han finner det "sagolikt intressant" att forskarna uppmanar regeringen att köra över "folkopinionen" framgår inte, bara att han ser sig som talesperson för en stor grupp människor. Han bryr sig inte ens om att bemöta forskarnas argument.

Ledaren för fram individens frihet som om den vore en mänsklig rättighet. Att äga och köra bil anses vara helt upp till individen. Ingerö skriver:

Vi äger inte bilar för deras egen skull, utan för att de underlättar det fria liv många av oss vill leva. Av samma skäl väljer många att bo i villa, trots att lägenheter oftast är mer miljövänliga.

Att planera bort bilarna, eller villorna, är att planera bort vår frihet – inklusive friheten att slippa bo i storstadsmiljö.

Har inga som helst problem att förstå att man kan tänka så, om man är privilegierad nog att ha råd att äga en bil. Det är inte brist på förståelse för känslan som driver mig att skriva detta. Ingerö, den grupp han företräder och de åsikter och önskningar han ger röst åt, är lätt att förstå. Självklart vill den som äger bil utnyttja den, och siffrorna talar sitt tydliga språk, de är många. Men lika självklart och uppenbart är att det får konsekvenser.

Vad händer när när många går samman och utnyttjar den samlade makt man besitter, som grupp, som mängd? Det får konsekvenser. Vilka konsekvenser? Om det vill jag skriva, för det handlar då inte längre om bilägarnas frihet, det handlar om jordens långsiktiga överlevnad. Och det handlar om vems, och vilka friheter som är värda att värna.

Detta får inte ses som ett påhopp. Jag är inte intresserad av någon debatt här. Jag vill bara peka på konsekvenser av ett tänkande som jag finner allt för egoistiskt, kortsiktigt och på tok för dåligt underbyggt. Talet om individens frihet är vackert, på pappret. Det är lätt att mobilisera anhängare och förföra med hjälp av sådana argument. Men vad får tänkandet för konsekvenser?

Alla tankar och handlingar ger upphov till konsekvenser, och det är dessa som är intressanta och som bör diskuteras. Här ser jag ett typexempel på ett resonemang som utgår från den naiva drömmen om kakan som man både kan ha kvar och äta upp, samtidigt.

Byt ut ordet bil ovan med slav, och man inser omgående att individens frihet är en utopi som aldrig kan realiseras fullt ut. Min frihet måste alltid och oundvikligen jämkas samman med din frihet. Rummet där friheterna ska utövas är begränsat. Vi människor kan bara leva här på jorden. Bara här, och det är ett faktum som aldrig går att förhandla bort. Oavsett hur många man är som hyser samma åsikt finns det gränser som aldrig kan överskridas.

Om samhällsdebatten förs utan hänsyn tagen till sådana facts of life, oavsett om det är av informerad ignorans eller okunskap, är vi som samhälle betraktat ute på ett sluttande plan. Om okunskapen får fäste kan det lätt sprida sig en tro på att man inte behöver kunskap, att individuell frihet är det enda som krävs. Och att politikernas uppgift är att ge människor detta. Tendensen oroar mig.

Vad som behövs är mer kunskap, kritisk medvetenhet och förmåga att se komplexa samband. Det är vidare av yttersta vikt att den kompetensen inte får överlåtas till några få. Oavsett hur kostnadseffektivt det kan framstå att låta experter ta hand om den kritiska granskningen i det korta perspektivet så vore det förödande på sikt. Ju mer avancerat och komplicerat ett samhälle är, desto större och djupare kunskaper måste allmänheten ha. Annars hotas samhällets långsiktiga hållbarhet.

Vad jag saknar är en bred kritisk medvetenhet och analytisk förmåga hos allmänheten. Den behövs för att se igenom debattörernas och experternas argument. Tänk till exempel på LCHF-dieterna som inte sällan visat sig vara sponsrade av köttindustrin. Med en utbredd förmåga till kritiskt tänkande hade den typen av samband kunnat avslöjas lättare, utan hjälp från experter. Det finns hur många andra liknande exempel som helst på detta.

Den efterfrågade kompetensen finns, utvecklas och förvaltas inom mitt ämne kulturvetenskap. Det är ständigt hotat. Det omtalas i termer av hobbykurser, och det finns starka krafter som tar varje chans de får att misskreditera kunskaperna och kompetenserna som kulturforskningen besitter. Kanske för att det är en kompetens, som, om den vore spridd i samhället, skulle försvåra för dem som vill manipulera allmänheten att tro att individuell frihet, total frihet är möjlig att uppnå? Jag har ingen aning om det är så, men konsekvensen av minskade ekonomiska anslag till ämnet kulturvetenskap skulle bli förödande.

Tänk alltid ett steg till. Tänk konsekvenser. Se samband. Var kritisk. Bara så kan ett långsiktigt hållbart samhälle skapas. Bara så kan jordens förmåga att hysa mänskligt liv garanteras.