Kultur var det, som process. Ständig tillblivelse. Förändring. Det är lätt att få för sig att talet om icke-linearitet, slump och rörlighet skulle implicera att vad som helst kan hända, att förändringen uteslutande har med människors önskningar att göra. Inget kunde vara mer felaktigt!
Just eftersom processen är resultatet av en ofantlig mängd interagerande aktörer av skilda slag och karaktär så finns det en inneboende tröghet i systemet. Vad som helst kan aldrig hända. Lika fullt går det inte att räkna på utfallet. Ändå finns det hela tiden ett moment av förutsägbarhet. Kultur är med andra ord lite som vädret. Med vetskap om dagens förhållanden går det att bilda sig en uppfattning om hur morgondagen ska te sig, i stora drag.
Det är emellertid av avgörande betydelse att ingen tar på sig rollen som uttolkare eller prognosmakare. Den som använder kunskapen om kultur på det sättet han eller hon bör man akta sig för. Framtiden är per definition en öppen fråga, och det måste den förbli! Den som vill förstå kultur måste vara beredd på att det oväntat oväntade alltid kan hända.
Människan är oförutsägbar. Det är en egenskap som ligger djupt inbäddad i det mänskliga genomet, att man kan göra det ingen väntade sig. Rätt som det är går någon från ord och tanke till handling. Norge är ett annat land idag än det var innan sommaren. Till exempel. Och för snart tio år sedan rasade två av världens mest symbolladdade byggnader, och världen tog en vändning som ingen kunnat förutse.
"Vad var det jag sa", eller "Det visste jag", hör man ibland. Men det är bara med resultatet i hand, när man sitter med facit som det går att säga det. Och man glömmer alla tillfällen då man hade fel. Bara för att man har rätt en eller några gånger betyder inte att någon skulle kunna förutsäga vad som ska hända.
Det är helt centralt att man närmar sig kultur med dessa insikter i bakhuvudet. Men gör man bara det. Om man har med i beräkningen att det oväntat oväntade kan hända så kan och bör man studera sammanhangen med fokus på aktörernas interaktion. Vilka aktörer påverkar? Vilka är förutsättningarna för morgondagen?
Utfallet av processen, det som händer imorgon, är avhängigt dagens förhållanden. Det finns med andra ord, i normalfallet vill jag påpeka, en stor tröghet inbyggd i processen. Men den kan som sagt, rätt som det är, när man minst anar det, förflyktigas.
Detta måste alla som vill förstå kultur ta med i beräkningen. Därför har de studier av kultur som jag finner mest intressanta fokus på vilka förutsättningar för förändring som finns. Hur ser möjligheterna för en önskad riktning på tillblivelsen ut? Det är ett bra syfte för kulturvetenskapen. Vilka hänsyn bör man ta? Men så fort man börjar skåda in i framtiden, när kulturvetaren får frågan om vad som kommer att hända bör man tydligt påpeka att det är en fråga fel ställd.
Kulturvetaren bör använda sin auktoritet till att peka på det, istället för att, smickrad av uppmärksamheten, börja spekulera om framtiden. Det är ett exempel på kulturprocessens komplexitet. Forskare är varken mer eller mindre än människor, med allt vad det innebär. Akademin är som alla andra miljöer fylld av sammansatta individer. Och det är lätt att få hybris om någon tillskriver en fina egenskaper och auktoritet. Därför är det så viktigt att man skriver fram sina resultat så ärligt som det bara går, och att forskningen tas emot med kritiskt granskande ögon.
Vad jag vill säga är att alla är delaktiga i den process som resulterar i morgondagen. Kultur är trögrörlig, samtidigt som den är dynamiskt föränderlig. Kultur är både trög och flyktig, samtidigt. Den går inte att definiera med större precision än fler än en, men färre än många.
Om den förståelsen kunde spridas och genomsyra allt som människor gör, då ökar chansen till vi får ett långsiktigt hållbart samhälle (utan att precisera det närmare). Detta är ett sätt som kulturvetenskaplig kompetens kan användas. Till att öka förståelsen för vilka logiker som styr kulturens processer och för att lära sig urskilja tongivande aktörer som kan tänkas påverka tillblivelsens riktning. Vaken mer, eller mindre. Och det är stort och viktigt nog!
Aktörer, det bör påpekas, kan se olika ut. Det går aldrig på förhand att definiera eller bestämma vad som kan komma att vara en aktör i en given situation. Allt som kan göra skillnad, och jag menar verkligen allt, precis allt, kan betraktas som en aktör. Människor, så klart. Men även materialitet, i olika former, storlek och kombinationer, och sådant som är immateriellt.
Återkommer i frågan, med nya infallsvinklar, inom kort. Nu hotellfrukost och en dag av konfererande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar