En studie om alkohol som fortfarande väntar på att genomföras

Alkohol är, i Sverige idag, en accepterad drog vilken utgör ett självklart inslag i många sociala sammanhang. Oftast och för de flesta människor förknippas troligen alkohol med positiva upplevelser. Ett glas rödvin om dagen har till och med visat sig förebygga sjukdomar (för vissa, och under speciella förutsättningar). Samtidigt finns det en baksida, ett pris att betala för detta, både för enskilda individer som för samhället. Det är till exempel allmänt bekant att en viss procent av brukarna förlorar kontrollen över sitt alkoholintag och fastnar i ett missbruk som kan leda till lidande och kostnader. Men även mer ”normalt” bruk av alkohol kan på längre sikt ge upphov till skador på kroppen och ökade sjukvårdkostnader. Både på en samhällelig och en individuell nivå kan således bruket av alkohol förknippas med ambivalens, och diskussionen om droger och droganvändning rymmer inte sällan paradoxer. Detta utgör motivet för studien, som alltså ännu inte har genomförts.

Studien kommer kanske aldrig att bli genomförd, men jag tänker fortfarande, att någon gång. Då ska det bli av. I väntan på det tänkte jag att tankarna kanske kunde spridas. Någon annan kanske känner sig hågad. Det är i så fall fritt fram. Bättre att studien genomför, än att just jag gör det. Betänk bara att texten skrevs runt 2003, och att mycket har hänt sedan dess. Fast jag tycker nog att grundtanken och projektets motiv håller än.

Efter Sveriges inträde i EU talas det från allt fler håll om att luckra upp vårt lands, fram till idag, relativt restriktiva alkoholpolitik. Systembolagets monopolstatus och den autonoma svenska alkoholpolitiken, finns det de som hävdar, både här och i Bryssel, utgör ett handelshinder som bör raseras. Ett tecken på hur den ”svenska” inställningen aktivt kan utmanas är den alkoholreklam som på senaste tiden, i strid mot gällande lagstiftning, börjat dyka upp som helsidesannonser Svensk dagspress (se t ex AFTONBLADET 2003-11-30). Alkohol har på detta och liknande sätt allt tydligare kommit att bli en vara som införlivats i det (globala) ekonomiska systemet. En viktig fråga i detta projekt blir att granska hur myndigheternas strategier för att möta utmaningarna ser ut. Hur gick det till när man övergav den ”missbrukarsolidariska” politiken, och vilka intressen prioriteras i dagens alkoholpolitik? Hur ser såväl berörda myndigheters som allmänhetens diskussion ut? Vem ska hållas ansvarig för skadorna, både de individuella (i form av leverskador och misshandelsrelaterade brott) och de samhälleliga i form av ökade sjukhuskostnader?

Vården av missbrukare har sedan länge bedrivits med hjälp av ideellt arbete inom olika kyrkliga organisationer och av självhjälpsgrupperna Länken och AA, vilka särskilt kommer att uppmärksammas i studien. Lite beroende på hur man räknar utgör både AA och Länken två könssegregerade och mansdominerade organisationer (Helmersson Bergmark1995:85f, Nehls 1994). En central fråga blir att analysera dels hur detta könsförhållande reproduceras samt hur det eventuellt skulle kunna förändras i framtiden. Utifrån ett köns/maskulinitetsperspektiv finner jag det även viktigt att uppmärksamma, dokumentera och analysera det faktum att metoderna inom AA och Länken bygger på att alkoholisten (vilka till stor del är män) ställer sig upp inför andra (manliga) alkoholister och erkänner personliga svagheter och berättar om misslyckanden. Den terapeutiska metoden går alltså på tvärs mot sådana manliga ideal där muskelstyrka och tålighet gentemot alkohol premieras (jfr Lalander 1998:129f, Kuosmanen 2001:204).

Under arbetet med något som skulle kunna betecknas som en förstudie (Nehls 1994) fann jag, kanske just därför, att vissa av de manliga nyktra alkoholisterna betraktade sig som ett slags hjältar. Man talade om sig själv i termer av någon som utsatts för prövningar men som gått stärkt ur processen. Sådana tendenser har jag funnit också inom forskningen om alkoholister (jfr Cary 1999). Detta fenomen kommer att granskas kritiskt för att undvika otillbörlig uppvärdering av manlighet. Jag ser också denna aspekt som en viktig könspolitisk poäng med studien.

Undersökningen tar sin utgångspunkt i dessa nyktra alkoholisters ”marginalposition”. Det är utifrån deras perspektiv som samhällets syn på alkohol granskas. Jag vill – med inspiration från Sven-Erik Liedmans (1999) resonemang om solidaritet, där han bland annat konstaterar att ”äkta” solidaritet endast kan finnas där ett ömsesidigt beroende existerar – diskutera den svenska alkoholpolitiken och förhållandet mellan (minoriteten) missbrukare och (majoriteten) brukare. Jag ämnar också försöka använda samma ”solidaritetsperspektiv” på förhållandet mellan kvinnor och män. Detta eftersom det visat sig att samhällets normer vad gäller kön och könsroller starkt reglerar mäns och kvinnors såväl dryckesvanor som missbruk olika. Synen på hur ett acceptabelt bruk av alkohol och droger ser ut skiljer sig för män och kvinnor (jfr Trulsson 2002:86ff, Jansson 2002:126).

Liksom i många andra sammanhang har mannen inom missbrukarvården kommit att utgöra norm (Hilte 2002:166), vilket kan innebära problem för missbrukande kvinnor (jfr Andersson 1999:34). Under arbetet med förstudien fann jag även tecken på att kvinnor i högre grad än män döljer sitt missbruk, vilket kan leda till att de kommer under behandling i ett senare skede, med större skador samt längre rehabilitering som följd. Det visade sig också att kvinnorna oftare än männen berättade om svåra skuldkänslor när eventuella barn misskötts eller lämnats till sociala myndigheter. Länkrörelsens och AAs självhjälpsarbete kan således betraktas som ett konkret exempel på vad som lurar bakom alkoholreklamens glättiga fasad. Studien av organisationerna blir därmed ett sätt att uppmärksamma priset för den ökade tillgängligheten på alkohol i samhället. Ett annat motiv för detta perspektiv är att jag ser det som viktigt att fokusera den svagare (i form av ekonomiska resurser) parten i målet.

Inte bara kön, utan även drogbrukarens klasstillhörighet påverkar såväl individens dryckesvanor som hans eller hennes väg in i missbruk, behandling och rehabilitering (Andersson 1999, Kristiansen 2002, Norell & Törnqvist 1995). Förstudien gav också indikationer på att främst medelklassen kände sig hemma i AA, medan alkoholister med arbetarbakgrund huvudsakligen sökte sig till Länken. Denna aspekt kommer att diskuteras ingående. Men jag har också ambitionen att uppmärksamma maktaspekter av etnicitet, som i missbrukarsammanhang kanske oftast drabbat invandare från Finland (Kuosmanen 1999). Hur ser relationen (ifråga om makt) ut, mellan alkohol/missbruk och de kulturella variablerna kön, klass och etnicitet (ålder, m.m.)?

En studie med ovanstående frågeställningar kanske framförallt kan motiveras med att det saknas bred kulturellt kvalitativ och kritisk kunskap om hur alkohol påverkar samhället och dess individer. Föreliggande forskningsskiss är ett förslag på hur en etnologisk studie av olika aspekter, (framförallt kön och klass, men även etnicitet och ålder) på fenomenen alkohol och missbruk kan undersökas. Studiens övergripande teoretiska utgångspunkt utgörs av ett könsteoretiskt konstruktivistiskt och postkolonialt perspektiv.

Studiens syfte är att, med fokus på genus, klass, etnicitet och ålder samt med utgångspunkt från den marginalposition som rehabiliterade drogmissbrukare inom Länken och AA lever i, studera konsekvenserna av såväl olika förhållningssätt till alkohol som dess symboliska innebörder, samt diskutera förutsättningar för alkoholpolitiska åtgärder.

Söker jag pengar för studien i framtiden kommer en del av texten att skrivas om och andra teorier kommer att användas för att analysera materialet. Men den är brännande aktuell, fortfarande och det är skrämmande att se hur lite som hänt på området som kan betecknas som positivt.