Kämpar med att komma igång, denna den första dagen efter semestern. Det går, men det går trögt. Trögare än vanligt, vilket får mig att fundera kring människoblivande och kunskapsproduktion. Att vetenskap handlar allt för mycket om människan, att det är en verksamhet som utgår från människans önskningar snarare än hennes behov på lång sikt. Detta kämpar jag med här vid skrivbordet, i väntan på inspiration och kraft att arbeta med det jag ska arbeta, egentligen.
Lätt att bli hemmablind. Lätt att sätta sig själv i centrum, när det i själva verket är precis tvärt om. Jag är i världen, världen är i mig och gränsen mellan det ena och andra är ett tankefel. Människan tror sig generellt om lite för mycket, alldeles för ofta. Det är ett problem för oss alla. Vi ser resultatet av det på världens börser idag. Få saker belyser så pass tydligt hur lite vi människor vet om oss själva och varandra. Vi placerar alla våra pengar, hela vår framtid, på något så pass osäkert som börsen. Och vi gör det, dels för att vi tror att vi är smartare än alla andra, dels för att vi tror att det går att hitta mönster och förutsäga vad som skall ske. Det gör inte det. Framtiden finns inte, den blir och därför går den heller inte att förutsäga. Framtiden på börsen är resultatet av handlingar, inte av inneboende lagar.
Samma med vetenskap. Resultatet av handlingar. Utövare av vetenskap följer tanketraditioner, har att förhålla sig till vad andra har tänkt och måste inpassa sig i den hierarkiska strukturen. Svårt att bryta ny makt där, även om det är vad man måste göra för att förstå detta med kultur, som är mitt intresseområde och det jag fokuserar på och försöker komma igång med nu.
Kultur har inget eller mycket lite med människor att göra. Kultur är liksom börsen resultatet av handlingar, medvetna såväl som omedvetna. Tror man sig om att förstå dess lagar är man fel ute. Och använder man vetenskapens renommé och förtroendet som är knutet till en akademisk titel för att övertyga någon om motsatsen, då är man ute på tunn is.
Detta fokus på människan. Alla förutfattade meningar om vad det innebär och hur man ska förstå henne. Det är ett stort hinder för kulturforskningen. Kultur består av en hel massa icke-mänskliga aspekter, också. Och jag vill hävda att dessa aspekter är otroligt mycket viktigare än människorna, om man vill förstå processen på allvar. Inte för att göra förutsägelser, utan för att kunna planera för det oväntat oväntade. För att upprätthålla en handlingsberedskap och för att skaffa sig marginaler.
Breda marginaler och kollektiv handlingsberedskap, det är vad som krävs för att bygga ett långsiktigt hållbart samhälle. För att nå dit krävs att man gör upp med myten om människans förträfflighet och unika status och karaktär. Människan är bara en, bland oändligt många andra komponenter i världens ständiga tillblivelse.
Kultur är en aspekt av denna tillblivelse. Den aspekt jag skriver om här, och den aspekt som intresserar mig mest. Det är inte den enda aspekten. Det finns andra. Och alla kunskaper som kan användas för att öka förståelsen om världens blivande, som kan hjälpa mänskligheten att leva lyckliga på ett hållbart sätt, är viktiga kunskaper.
Det är vad mitt kommande år kommer att handla om. Kultur, kunskap, kommunikation, humaniora utan humanism och vetenskap som verksamhet. Det går trögt att komma igång, men det går. Måste gå.
Åter till mailhögen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar