Kulturvetare brukar jag kalla mig, när jag inte använder ordet etnolog. Ibland är jag inne och fuskar på filosofi. Jag är intresserad av idéhistoria. Som student läste jag ekonomisk historia, religions(historia, psykologi) och världsreligionerna. Sociologi, vetenskapsteori och feministisk teori samt lite konstvetenskap. Men vad är jag? Vilket ord ska jag använda för att beskriva den verksamhet jag bedriver?
Detta är frågor jag ställer mig ibland. Det är viktigt att fundera i de banorna ibland. Men vilken benämning som används i slutändan är meningslös. Alldeles för mycken möda och energi i den akademiska världen läggs på att definiera verksamheten och strida om gränser gentemot andra, konkurrerande vetenskaper.
Vad jag vill säga med detta hänger i högsta grad ihop med vad jag gör, den verksamhet jag bedriver. Det jag studerar och ständigt kämpar med att förstå, det är det som gör det möjligt att överhuvudtaget ställa frågorna ovan och att undersöka världen omkring oss. Kulturvetenskap är det minst problematiska begreppet. Därför brukar jag välja det när jag ska tala om vad jag gör. Betänk bara att ordet i sig är meningslöst.
Hur är samhället möjligt, och hur ska det förstås? Vad bör beaktas för att nå fördjupad förståelse för det som hålls samman och som gör det möjligt för oss människor att leva det liv vi tar för givet? Det är vad som upptar min vardag, den typen av frågor och arbetet med att söka svar på dem.
Det är viktiga frågor, det visar inte minst händelserna i världen just nu. Händelserna i London, på världens börser och i Afrika/Mellanöstern, visar att mänskligheten fortfarande på många sätt famlar i blindo vad gäller utgångspunkterna för den egna tillvaron. Filosofen Spinoza har tillskrivits frågan: Var går gränsen för vad en människa är kapabel att göra? Och jag tror inte jag är ensam om att fundera kring vad mänskligheten kan åstadkomma?
Det går inte att svara på någon av dessa frågor, på förhand. Det går bara att leva i nuet, kämpa på och så får vi se vad som händer. Jag är varken etnolog eller kulturvetare. Och ingen annan heller är vad de eventuellt säger att det är. Ingen är. Alla blir däremot. Ständigt. Samma med Världen, Universum och allt. Ständig tillblivelse, överallt. Rörelse. Det är utgångspunkten för den verksamhet jag bedriver.
Just nu läser jag den tyske filosofen Edmund Husserl. Jag gör det för att jag tycker att han verkar vara intressant, men bortglömd. Jag tror mig kunna hitta ingångar till en fördjupad förståelse för samhället. vilket jag närmar mig från det perspektiv som min utbildning har riktat in mig mot. Den dimension som brukar benämnas kultur.
Kultur är ett begrepp som man brukar omtalas i termer av det svåraste begreppet. Men det blir bara svårt om man försöker använda det som analytiskt verktyg. Jag ser det snarare som mitt studieobjekt. Som en dimension möjlig att utforska, i jakten på förståelse för samhället. Hjälp i arbetet med att avgränsa mitt studiefält får jag från Husserl. Han öppnade upp fältet eller var i alla fall en av dem som visade på den vita fläck på mänsklighetens karta som kulturen utgjorde och i viss mån fortfarande utgör.
Kultur handlar om något slags relation. Om mellanrummet som uppstår mellan entiteter i rummet, såväl materiella som immateriella entiteter. En förutsättning för kultur är medvetande, och det är ytterst vad som intresserar kulturvetaren, medvetande, upplevelser och vad som får saker och ting att hända.
Jag ska skriva mycket mer om detta ämne här på bloggen framöver. Men jag behöver leva också, uppleva och skaffa mig intryck av världen och samhället. Och just nu är det musikfestival i Göteborg: Way Out West. Jag är lycklig innehavare av ett armband som ger mig tillträde till festivalområdet. Tänker utnyttja det, idag och imorgon. Sedan återkommer jag till Husserl, kulturen och till frågan om vad jag ska kalla mig och den verksamhet jag bedriver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar