Kultur som process, som resultatet av interaktion mellan aktörer (i bemärkelsen alla upptänkliga komponenter som på något sätt gör skillnad), som ett slags icke-linjärt flöde utan bestämt mål. Det är den förståelse jag laborerar med just nu. Det är emellertid inte den definition jag utarbetat och lanserar, den definition jag strider för.
Det strids alldeles för mycket inom akademin idag. Det talas mer än det lyssnas. Det handlar mer om att få rätt, än om att ha rätt. Med andra ord, akademin är lika mycket en plats för maktutövning som det är ett ställe där man söker kunskap.
Makt är en central aspekt för att förstå kulturell förändring. Makt är således en helt avgörande komponent i den förståelse av kultur som jag arbetar med, och som jag här i en serie bloggposter skissar på.
Förståelsen av makt utgår från Foucalts tankar. Det är en makt som uppstår som en konsekvens av sammanhang, som ett resultat av interaktion mellan aktörer. Makten är tilldelad, den innehas inte. Ingen har makt, men det går att få. Just eftersom samhället ser ut som det gör, och just eftersom det är resultatet av interaktion mellan de aktörer (mänskliga, icke-mänskliga, materiella, icke-materiella, tekniska och så vidare) som för tillfället är delaktiga i processen, så är det män och manlighet som (just nu och i denna konstellation) tilldelats fördelar inom de flesta kulturella sammanhang.
Män och manlighet har makt eftersom det är egenskaper/attribut som tilldelas företräde när inflytande fördelas. Det innebär inte att alla män är överordnade alla kvinnor. Makten verkar på ett generellt plan, den är strukturellt övergripande. Och den finns och verkar som sagt i sammanhang, aldrig hos eller i enskilda subjekt. Detta innebär att om sammanhanget, relationerna mellan aktörerna och rådande försanthållanden, ändras, då ändras samtidigt maktförhållandena.
Jag tycker att liknelsen med basketspelaren fungerar som pedagogiskt exempel för att förklara hur makt kan ligga mer i sammanhangen än inom subjekt. Tänk på en basketspelare. Blunda. Jag är säker på att du nu ser en lång man för din inre blick. Det är så basketspelare brukar se ut. Eftersom basketplanen och det regelverk man har att följa för att bli framgångsrik inom sporten är utformat som det är kommer långa och smidiga spelare att ha fördelar, på basketplanen. I det sammanhanget är lång och smidig egenskaper som ger innehavaren makt. Men poängen är att den makten bara är gångbar på basketplanen, och där bara så länge som reglerna ser ut som de gör. Ändras förutsättningarna spelar det ingen roll hur framgångsrik man varit inom föregående sammanhang, ändras reglerna kommer andra egenskaper att premieras. Och då kommer den typiske basketspelaren att se annorlunda ut.
Tänk på stumfilmsstjärnor som över en natt förlorade sin stjärnstatus, när ljudfilmen kom. Det finns hur många exempel som helt, och det är på inget sätt svårt att förstå att det är på detta sätt. Svårare är att förstå hur man ändrar kulturella regler eller förutsättningar på sådant sätt att sammanhanget, det nya, främjar jämställdhet och mångfald (eller vad man nu anser vara eftersträvansvärt).
Kultur är som sagt en komplext icke-linjär process, och den inbegriper ett otroligt stort antal olika komponenter. Alla med sina behov och önskemål. Kultur går med andra ord inte att styra mot ett mål.
För att förstå kultur måste man leva i och följa flödet. Det går inte att låsa fast kultur i en definition. Däremot kan man, med hjälp av tankeverktyg, försöka förstå premisserna och de mer eller mindre uttalade regler som reglerar skeendet. Och genom att kollektivt samtala om de sammanhang man finns och verkar inom kommer en fördjupad förståelse förhoppningsvis att växa fram, i interaktionen mellan dem det berör.
Kulturvetaren får alltså inte se sig som, eller uppfattas som, expert. Då blir hans eller hennes tankar mer värda än andras, och det vore att tilldela särintressen makt över en process som för att ge så många som möjligt, så bra förutsättningar som möjligt, måste hållas öppen. Kultur angår alla. Det är utgångspunkten.
Fortsättning följer!
2 kommentarer:
"Det strids alldeles för mycket inom akademin idag. Det talas mer än det lyssnas. Det handlar mer om att få rätt, än om att ha rätt. Med andra ord, akademin är lika mycket en plats för maktutövning som det är ett ställe där man söker kunskap."
Jag instämmer, det krävs inte någon djup analys för att notera detta. Det är intressant hur prestige och maktutövning verkar vara så viktigt för en del att de inte bryr sig om hur det påverkar andra inom organisationen.
/Bent
Det är ett problem som det talas alldeles för lite om Bent, det rör ju inte bara kunskap. Det är en arbetsmiljöfråga, i högsta grad. Man glömmer lätt det. Tack!
Skicka en kommentar