Osynliga ekonomiska mellanrum och dess konsekvenser

Ekonomins osynliga hand som reglerar marknaden så att den alltid fungerar optimalt är en lockande tanke. Tänk att slippa behöva bry sig om konsekvenserna av besluten man tar. Tänk att bara kunna fokusera på sig själv i trygg förvissning om att allt löser sig till det bästa för alla. Hur lockande den tanken är så handlar det om önsketänkande och är individualismens motsvarighet till kollektivismens dröm om femårsplaner som löser relationerna mellan tillgång och efterfrågan på politisk väg. Någonstans mellan total frihet och absolut reglering finns svaret på frågan om vilket samhälle som är bäst, både för medborgarna som lever i det och för mänskligheten som helhet, samt djuren och resten av livet på jorden. Önsketänkande må vara lockande, men utgör ingen hållbar grund att bygga något bestående på.

Ska samhället bli hållbart och kapitalismen bli etiskt försvarbar krävs en annan syn på det som händer mellan tillgång och efterfrågan. Ska samhället både kunna hållas ihop utan att krossas under tyngden av regleringar och kontroller och förhindras att lösas upp i sina individuella atomer och tvinga in alla i ett allas krig mot alla om sin egen överlevnad, krävs att mellanrummen uppmärksammas och reflekteras över. 

Idag värnas företagens hemligheter och mellanrummen betraktas som magiska svarta lådor. Det som händer på vägen mellan tillgång och efterfrågan anses vara ointressant, även om vi vet att människor far illa i de så kallade export processing zoner som finns i fattiga länder och där många prestigefulla märken tillverkar sina produkter till en bråkdel av en just lön i det land där varan säljs och konsumeras. Marknadens osynliga hand är bara osynlig så länge vi människor låter den vara det. Det handlar inte om magi utan är ett resultat av att vi väljer att blunda för det faktum att skillnaden mellan en kyckling för 25 kronor och en för 50 är att djuret levt ett kort men drägligt liv. VW höll drömmen om clean diesel vid liv och tjänade miljarder på lögnen om att de löst problemen. Är det någon som minns hästköttskandalen? Det finns hur många exempel som helst på problematiska konsekvenser av att mellanrummet mellan tillgång och efterfrågan betraktas som en svart låda. Att blunda för andra människors lidande, för förhållandena i den kommersiella djurhållningens och slaktfabrikerna och klimatkonsekvenserna av vårt sätt att leva är ohållbart och vi kommer förr eller senare tvingas hantera problemen.

Jag tror på förebyggande åtgärder. Min utgångspunkt är att grunden för problemen ska undanröjas. Jag tror inte att det finns några revolutionerande lösningar. Jag väljer dock att tro på människan och argumentet jag lutar mig mot är att det alltid är mer som förenar oss människor åt än som skiljer oss. Vi är mer lika än vi vill tro och våra grundläggande behov är i princip de samma oavsett var på jorden vi bor. Ett sätt att tänka och agera för att hantera problemen som beskrivits ovan skulle kunna vara att se på det som händer på marknaden som öppna relationer. Transparens och öppenhet med det som händer mellan efterfrågan tillgång skulle leda till att både producenter och konsumenter tänkte efter före på ett helt annat sätt än i dagens system. Om producenterna tvingades redogöra för alla led i processen och om företagens redovisning reglerades under offentlighetsprincipen, alltså om vi såg på företagshemligheter med samma misstänksamhet som vi ser på unga killar som rör sig på stan i hoodie (vilket man löser med fler övervakningskameror), skulle ett annat ekonomiskt system växa fram organiskt, mellan människor. Problemen med efterfrågan och tillgång skulle lösas mellan människor som måste se varandra i ögonen och konsekvenserna av både tillverkares och konsumenters handlingar skulle hamna i blickfånget på ett helt annat sätt vilket skulle tvinga fram en annan etik än dagens. Och frågan om klimatet och den långsiktiga hållbarheten skulle kunna hanteras på nya och förhoppningsvis bättre sätt.

Om öppenheten ökar i ekonomin och samhället tvingas fler beslut försvaras med argument som faktiskt handlar om konsekvenserna av besluten och inte med hänvisning till regler och rutiner; och dessutom riktas fokus mot det faktum att det är vad som händer mellan människor som agerar med eller mot andra människor i vardagen som påverkar förutsättningarna för livet på jorden och klimatet. Marknaden är bara anonym om vi låter den vara det. Och har man problem med att djur far illa eller att människor inte kan leva drägligt ens på två heltidsarbeten, om man oroar sig för klimatförändringarnas konsekvenser; ja då är det inte fler svarta lådor och hemligheter eller mer magiskt tänkande som behövs. Lösningen är bättre relationer och mer humanism samt öppenhet. Vi behöver lyfta blicken från mobilskärmen och se både varandra och djuren vi lever med (alla djur, inte bara hundarna och katterna) i ögonen. Kan man inte se djuren man har för svikt att äta eller människorna som tillverkar varorna eller utför tjänsterna man konsumerar i ögonen är det detta som är problemet och för att komma till rätta med det krävs öppenhet och nyfikenhet samt bättre förståelse för det som händer mellan.