Företagsekonomins vetenskapliga teori och praktik

Idag och imorgon ska jag tala om vetenskapsteori för A-studenterna i företagsekonomi. Jag ser det som årets viktigaste föreläsningar, för här läggs grunden för det som gör utbildningen högre och akademisk. Utan förståelse för hur kunskap blir kunskap är man dömd att reproducera andras åsikter och resultat. Ska man kunna ta ett verkligt ansvar i ledande position ute i arbetslivet eller som samhällsmedborgare, ska man kunna verka för hållbarhet och kunna värna demokratin, krävs förståelse för vad som är bra och användbar kunskap. Vetenskapsteori är nyckeln till detta, är ett verktyg som behövs i det mödosamma arbetet att på egen hand utveckla förståelsen som krävs. Jag som lärare kan bara visa vägen och bedöma studenternas försök. Jag kan inte och ska inte tala om hur det är.

Utan kritiskt tänkande och analytiskt arbete går det inte att bli forskare. "Fast nu får du väl ändå tagga ner lite", finns det de som säger. "Alla som läser på högskolan ska ju inte bli forskare, det är ett alldeles för högt krav att ställa." Det stämmer att alla inte vill, kan eller ska bli forskare, svarar jag; men det är ett fatalt feltänk att hävda att det är ett för högt krav att ställa på dagens högskolestudenter att de ska avkrävas FÖRSTÅELSE för forskning och hur kunskap blir kunskap. Vad skiljer annars grundskolan och gymnasiet från högskolan? Respekt för forskningen växer ur förståelsen för hur svårt det är, och den kan man bara utveckla genom att gå i clinch med vetenskapsteorin, genom att ta sig fram till gränsen för samhällets kunskaper. För att bli forskare krävs fyra års heltidsstudier på doktorandnivå, så det är uppenbart att vetenskapsteori hör hemma i högskolans grundutbildning och att det inte handlar om att göra studenter till forskare. Mitt mål med dagens och morgondagens föreläsning samt den skriftliga uppgift som ska bedömas är att skapa en första och grundläggande förståelse för vetenskapens teori och praktik. Jag lägger grunden för det som kommer sedan och gläntar på dörren till kommande vetenskapliga övningar.

På FEKIS i Stockholm här för några veckor sedan handlade en av sessionerna om just företagsekonomi och vetenskapsteori, och det påtalades hur styvmoderligt den aspekten av högre utbildning behandlas inom ämnet. Trots att vi vet att det behövs är det tydligen ingen av utbildningarna i landet som har en hel delkurs i vetenskapsteori, och högskolan där jag arbetar ligger väl till även om vi i nuvarande upplägg bara hinner skrapa lite på ytan. Jag läser följande i sessionsbeskrivnigen och fortsätter sedan resonera med tankarna som kom upp i panelsamtalet. 

Det är svårt att tänka, tala och skriva företagsekonomi utan att beröra vetenskapsteoretiska frågor av olika slag. Denna session vill lyfta de generella frågorna om vetenskapsteorins nya villkor utifrån ett praktikperspektiv. I en tid av globalisering med en stark samhällelig kontextualisering och samtidigt en formalisering av högre utbildning, utvecklas förnyade enhetsvetenskapliga ideal som utmanar vårt sätt att se på och undervisa i vetenskapsteori och metod. Det har blivit viktigt – kanske viktigare än på länge – att ställa och diskutera frågor som: Vad är egentligen vetenskap? Vad innebär postsanningssamhället för utmaningar för en vetenskap som strävar efter att positionera sig bortom objektivism och relativism? Vilka är företagsekonomins viktigaste vetenskapsteoretiska utmaningar? Vad innebär mängden av metodologiska nyansatser för vår vetenskapsförståelse? Har vetenskapen över huvud någon framtid? I denna session samtalar en panel om dessa (och andra) frågor relaterade till vetenskapsteori och vetenskaplig metod inom företagsekonomi med utgångspunkt från Studentlitteraturs bokserie ”Greppbar metod”.

Många kloka tankar och reflektioner lyftes i samtalet mellan paneldeltagarna. Bland annat om faran med att boxa in sig som forskare, det vill säga att välja en metod och vara den trogen. Det blir vanligare och vanligare i dagens prestations och nyckeltalsfixerade akademi, men är ett olyckligt och okritiskt sätt att agera som forskare. Är man ens forskare om man bara följer manualer och granskar att andra också gör det? Jag menar att forskare är människor som har kunskap om och förståelse för samt förmåga att ta EGNA beslut, med stöd i goda argument och relevanta referenser och lämplig empiri. Och vad som är goda argument, relevanta referenser och lämplig empiri, är frågor utan GIVNA svar. Forskarens viktigaste kompetens handlar inte om svar, utan om förmågan att ställa frågor och kritiskt granska olika typer av svar.

Vetenskapsteori handlar om att förstå VARFÖR man gör som man gör och vilka för- och nackdelar det finns med olika sätt att arbeta för att skapa så bra och användbara svar som möjligt. Vetenskapsteori handlar om att bygga upp förståelse för frågan: Vad är kunskap? För att som medborgare och ansvarstagande människa och chef eller medarbetare kunna ta informerade beslut som går att motivera krävs fördjupad förståelse för dessa saker. Man läser alltså inte vetenskapsteori på grundnivå för att bli forskare, utan för att förstå kunskaperna man studerar mer på djupet. Andelen vetenskapsteoretiska inslag i högskolans utbildningsprogram avgör höjden i den högre utbildningen och att detta försummas idag är alarmerande för effekterna kommer smygande och när de visar sig ute i samhället är det som med klimatförändringarna kanske redan för sent att göra något åt saken. Forskning är en dynamisk utvecklingsprocess och därför handlar böcker om vetenskapens teori och föreläsningar om ämnet inte om att tala om hur det är, utan om att visa på komplexitet och främja utvecklingen av ett kritiskt tänkande, vilket är svårt att fånga i en uppsättning tydliga lärandemål att examinera studenter mot för att uppnå mätbara resultat.

Bengt Kristensson Uggla, som ledde diskussionen i panelen menar att vetenskapen har en historia som drivits framåt av ett undflyende sannings- och objektivitetsspöke, vilket genom historien gäckat alla. Vetenskap handlar om att SÖKA kunskap och förståelse, inte om att leta fram svar. Det som komplicerar saken och gör ämnet vetenskapsteori så spännande är att alla inte förstår eller accepterar detta, och problemet är att många har ett väldigt anakronistiskt förhållningssätt till vetenskapens historia. Man ser på det som hände i ljuset av det som är, vilket är olyckligt. För att förstå vetenskapens teori och praktik krävs att man inser att vetenskapliga resultat kommuniceras på ett språk som aldrig är neutralt, vilket inte ska ses som ett problem utan som en förutsättning för forskningen och kunskapsutvecklingen. Vetenskapen har alltid en framtid och kommer därför hela tiden att förändras. Vi som forskar idag gör det mellan de som gjorde det förut och de som kommer att göra det sedan. Vi förvaltar ett arv. Vetenskap lär man sig inte genom att läsa en bok eller lära sig en teori: Forskare blir man genom att forska. Och någonstans måste man börja. Därför är talet om att vetenskapsteori inte hör hemma på grundnivå cyniskt och kunskapsföraktande samt på sikt potentiellt förödande för demokratin och den långsiktiga hållbarheten. 

Bokförlag ger ut massor med metodböcker (om intervjuer, observationer, fokusgrupper, statistik) och böcker om hur man skriver vetenskapliga texter, men det saknas bra böcker om vetenskapligt tänkande. Frågan som man inte lyckades komma fram till något bra svar på i panelen var: vad skulle en sådan bok kunna innehålla? Kanske är det inte en bok som behövs? Jag menar att mycket talar för att vetenskapsteori måste finnas med i allt som görs på högskolan, att det ska vara lite som ett öppet sår, som en ständig påminnelse om hur lite vi vet egentligen. Vetenskapsteori är dock idag väldigt styvmoderligt behandlat; varför? Det finns varken tid eller tålamod. Dåligt självförtroende bland många lärare är en annan orsak som lyftes i diskussionen; vem är jag att tala om filosofi och kunskapsteori? Fast det handlar inte om att leverera svar utan om att peka på frågor: Vad är ett kunskapsbidrag, till exempel; det är en fråga som studenterna behöver brottas med och det är i arbetet med frågan som kunskap och förståelse växer.

Hur undervisar man om vetenskapsteori? Det ska genomsyra alla kurser och moment genom hela utbildningen. Varje tema som tas upp bygger på kunskap; hur skapades den kunskapen och hur förhåller den sig till annan kunskap? Lärarna i kollegiet måste läsa böcker och diskutera teorier och vetenskaplighet, annars kommer det aldrig att kunna genomsyra utbildningen. Detta är vad jag menar med kompetensutveckling, men det är inte så man ser på det idag. Kompetensutveckling handlar i dagens NPM-styrda och prestationsfixerade system om att utveckla strategier för publicering och om att skriva ansökningar som står sig i konkurrensen. Det akademiska samtalet måste återupplivas för det är där i det sammanhanget som kunskapen utvecklas genom att vändas och vridas på. Utan litteratur och en läsande högskolekultur går det inte att skapa förståelse för forskning. Det är alltså inte mer eller bättre undervisningsmetoder eller någon pedagogisk lärobok som behövs, utan en helt annat och mer kritiskt värderande läsart. Det viktiga är inte vad man läser utan hur man läser.

Företagsekonomi är ett potentiellt farligt ämne och borde utbilda osäkra och ödmjuka ledare istället för tvärsäkra, lösningsorienterade beslutsfattare. Det är kritiskt tänkande, reflexiva, omtänksamma medmänniskor och demokratiskt sinnade medborgare som all högre utbildning ska fostra. Vetenskapsteori främjar utvecklingen av just detta, och det är viktigt att börja tidigt, redan inledningsvis på grundnivån. Företagsekonomi är en vetenskap och detta måste medvetandegöras i vardagen på avdelningarna och i undervisningen. Kanske ska man inte kalla det vetenskapsteori; om det skrämmer och uppfattas elitistiskt? Det viktiga är aldrig vilka ord man använder, utan hur man bygger upp sina resonemang och med vilka referenser och argument man försvarar sina ståndpunkter och resultat. I grund och botten handlar vetenskap om att sträva efter och om att uppnå transparens samt om att diskutera olika svar på olika frågor kritiskt, och om att ständigt omvärdera svaren man använder sig av i vardagen. Högre utbildning handlar om vetenskap, annars är den inte HÖGRE och det måste vi alla förhålla oss till och vårda.