Det är liksom ifråga om moral en smal väg man måste vandra för att utveckla KUNSKAP och värna DEMOKRATIN, medan omoralens, okunskapens och totalitära strävandens vägar är breda och fulla av olika möjligheter att driva igenom sin vilja och försvara sin makt. Den som väljer att bortse från kunskapen och som tar lätt på demokratin och ser mer till sina egna, personliga intressen, behöver varken ta hänsyn till vad man vet eller följa demokratins regler. Hen eller den grupp av människor som agerar på det sättet kommer att få makt, om inte resten av befolkningen står upp för och försvarar demokratin och kunskapen.
Rubriken på bloggposten är: Om skillnaden mellan att tänka i grupp och som grupp. Och det är en stor skillnad. Tänker man i grupp lyssnar man mer på varandras olika tankar än talat själv. Tänkande i grupp handlar om att utveckla KUNSKAP tillsammans. Här det viktigare att granska förslagen som läggs fram kritiskt än att bekräfta varandra. Kunskapen står i centrum för de som tänker i grupp och medlemmarna engagerar sig i arbetet för att lära sig mer och bli bättre på att förstå samt för att utvecklas som människor, inte för att tillskansa sig fördelar. För att ett demokratiskt kunskapssamhälle ska kunna växa fram, och det måste det för att samhället ska bli hållbart, krävs bättre förståelse för kunskap och mer respekt för demokratin. Där är vi inte idag. Av olika anledningar tänks det allt mer sällan i grupp. På högskolan har seminariet bortrationaliserats och allt fler läser allt mer strategiskt. Politikerna som vill ge folk vad folk vill ha, inte vad de behöver, ser utbildning som en kostnad, inte som en investering och därför ligger förändringarna helt i linje med rådande politik, som både missgynnar kunskapsutvecklingen och utsätter demokratin för påfrestningar.
Det som sker just nu i riksdagen, den parlamentariska läget och sättet som ansvariga agerar, visar vilken kris både kunskapen och demokratin befinner sig i. Politik handlar idag mer om maktkamp än om samhällsförvaltning. Både väljare och politiker tänker idag allt mindre i grupp och allt mer som en grupp, som min grupp. Politikerna talar om SINA väljare och agerar bara lojalt med gruppen som röstat på just dem, vilket utsätter demokratin för en press den varken är skapad för eller kan hantera. Dumheten tar allt mer över, för makt kan aldrig nås med stöd i kunskap. Arrogansen ökar när ödmjukheten motas bort i och av jakten på kunskap. Förändringen har gått fort och det är svårt att veta vad den beror på, men det står helt klart, i alla fall för mig, att det behövs mer av tänkande i grupp än grupptänkande.
Igår skrev jag om liberala ledarskribenter som flyttat fram sina positioner rejält på senare år. Och till den gruppen räknar jag även så kallade swishjournalister, båda grupperna jagar makt och inflytande och lever på att säga saker som människor vill höra. Makten och inflytandet som dessa grupper har går att relatera till det faktum att man tänker som grupp och är mer lojal mot likasinnade och följare, än mot kunskapen och demokratin. TYCKER man i nom gruppen att genusvetenskap och postkolonial teoribildning strider mot den ideologi man förfäktar, eller om det går att tjäna pengar på att sprida en felaktig bild av Sverige, väljer man att vara lojal mot gruppen och går till samlat angrepp mot sina motståndare.
Grupptänkandet som praktiseras på GPs och SvDs ledarsidor samt på nätet av så kallade fria opinionsbildare leder till att ett nytt språk utvecklats, där orden är de samma men dess innebörd har förändrats. PK-elit kallas alla som inte tänker som gruppen. Och alla som vågar kritisera gruppens strömlinjeformade tankar om den enda nyliberala vägen, anklagas för att försvara en åsiktskorridor. Så kan bara den tänka som varken bryr sig om demokratin eller kunskapen och som inte bryr sig om att man outar sin dumhet eller bristande ödmjukhet. Gruppens varumärke samt makt och inflytande anses viktigare än kunskapen och demokratin. Därför talas det om fake news, vilket är alla nyheter som inte stämmer överens med den karta som gruppen orienterar sig i världen med hjälp av. Alternativa fakta anses lika giltiga som väl underbyggda fakta eftersom det är viktigare hur det KÄNNS än hur det verkligen är.
Tänker man som grupp ser man fiender där den som tänker i grupp ser en medmänniska som värnar kunskapen som alla behöver lika mycket som hen själv. Tänker man som grupp blir det viktigare vad jag och gruppens likatänkande medlemmar kan få ut av samhället än att värna demokratin som inte gör skillnad på fattig och rik, höger eller vänster. Nationalismen som växer sig allt starkare idag är ett slags uttryck för grupptänkande, vilket underblåses av egoism, arrogans och maktkamp.
Jag vägar tro att någon tänkande människa verkligen vill avskaffa demokratin och låta dumheten segra, vilket är vad som håller på att hända i USA. Jag tror på kunskapen och värnar demokratin eftersom allt annat är ohållbart, inte för att det ger mig några personliga fördelar. Jag läser, forskar och fortsätter utbilda mig eftersom mitt arbete som lektor ger mig möjlighet att tänka i grupp. Jag har insett att bara genom att ge kan man få. Både demokratin och kunskapen växer ju fler som deltar i arbetet med att värna och utveckla dem båda, och ju fler som tänker tillsammans i grupp, desto mer hållbart blir samhället.
Det som sker just nu i riksdagen, den parlamentariska läget och sättet som ansvariga agerar, visar vilken kris både kunskapen och demokratin befinner sig i. Politik handlar idag mer om maktkamp än om samhällsförvaltning. Både väljare och politiker tänker idag allt mindre i grupp och allt mer som en grupp, som min grupp. Politikerna talar om SINA väljare och agerar bara lojalt med gruppen som röstat på just dem, vilket utsätter demokratin för en press den varken är skapad för eller kan hantera. Dumheten tar allt mer över, för makt kan aldrig nås med stöd i kunskap. Arrogansen ökar när ödmjukheten motas bort i och av jakten på kunskap. Förändringen har gått fort och det är svårt att veta vad den beror på, men det står helt klart, i alla fall för mig, att det behövs mer av tänkande i grupp än grupptänkande.
Igår skrev jag om liberala ledarskribenter som flyttat fram sina positioner rejält på senare år. Och till den gruppen räknar jag även så kallade swishjournalister, båda grupperna jagar makt och inflytande och lever på att säga saker som människor vill höra. Makten och inflytandet som dessa grupper har går att relatera till det faktum att man tänker som grupp och är mer lojal mot likasinnade och följare, än mot kunskapen och demokratin. TYCKER man i nom gruppen att genusvetenskap och postkolonial teoribildning strider mot den ideologi man förfäktar, eller om det går att tjäna pengar på att sprida en felaktig bild av Sverige, väljer man att vara lojal mot gruppen och går till samlat angrepp mot sina motståndare.
Grupptänkandet som praktiseras på GPs och SvDs ledarsidor samt på nätet av så kallade fria opinionsbildare leder till att ett nytt språk utvecklats, där orden är de samma men dess innebörd har förändrats. PK-elit kallas alla som inte tänker som gruppen. Och alla som vågar kritisera gruppens strömlinjeformade tankar om den enda nyliberala vägen, anklagas för att försvara en åsiktskorridor. Så kan bara den tänka som varken bryr sig om demokratin eller kunskapen och som inte bryr sig om att man outar sin dumhet eller bristande ödmjukhet. Gruppens varumärke samt makt och inflytande anses viktigare än kunskapen och demokratin. Därför talas det om fake news, vilket är alla nyheter som inte stämmer överens med den karta som gruppen orienterar sig i världen med hjälp av. Alternativa fakta anses lika giltiga som väl underbyggda fakta eftersom det är viktigare hur det KÄNNS än hur det verkligen är.
Tänker man som grupp ser man fiender där den som tänker i grupp ser en medmänniska som värnar kunskapen som alla behöver lika mycket som hen själv. Tänker man som grupp blir det viktigare vad jag och gruppens likatänkande medlemmar kan få ut av samhället än att värna demokratin som inte gör skillnad på fattig och rik, höger eller vänster. Nationalismen som växer sig allt starkare idag är ett slags uttryck för grupptänkande, vilket underblåses av egoism, arrogans och maktkamp.
Jag vägar tro att någon tänkande människa verkligen vill avskaffa demokratin och låta dumheten segra, vilket är vad som håller på att hända i USA. Jag tror på kunskapen och värnar demokratin eftersom allt annat är ohållbart, inte för att det ger mig några personliga fördelar. Jag läser, forskar och fortsätter utbilda mig eftersom mitt arbete som lektor ger mig möjlighet att tänka i grupp. Jag har insett att bara genom att ge kan man få. Både demokratin och kunskapen växer ju fler som deltar i arbetet med att värna och utveckla dem båda, och ju fler som tänker tillsammans i grupp, desto mer hållbart blir samhället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar