Om skillnaden mellan att arbeta i flow och under press

Idag lever alla under tyngden av ett ständigt ökande krav på prestation. Samhället har gått i baklås eller har fastnat i en destruktiv cirkel av ständiga nedskärningar och en evig jakt på effektivisering. Ingen kan och får slå sig till ro, alla måste prestera mer hela tiden; inte för att få det bättre utan för att inte få det sämre. Det är ingen ond makt eller mäktig gruppering som tvingar oss till detta, vi gör det med eller mot varandra och tvingar oss själva upp på tå, ständigt på jakt efter tidstjuvar och möjlighet att effektivisera.

Pressen vi alla lever under, vare sig man har ett jobb, lever på bidrag eller tigger för att få mat för dagen, kommer inifrån, inte utifrån. Pressen leder till stress som leder till sjukskrivningar som leder till att de som klarar av pressen tvingas tänja å gränserna för att klara uppdraget som organisationen man arbetar för har lovat sina kunder eller uppdragsgivare.

Konkurrens, sägs det, driver kvalitet. Det mantrat är utvecklingens motor. Alla konkurrerar därför med varandra, både på individ-, organisations- och nationell nivå, vilket är förödande. Den "sanningen" måste vi göra upp med, för det stämmer inte. Konkurrens KAN leda till bättre kvalitet, men inte per se och aldrig självklart. Konkurrens är nämligen inte en sak eller aspekt av tillvaron och mellanmänskligt samspel, det handlar om flera. Det vi sysslar med idag, konkurrensen vi alla är inbegripna i, ökar pressen. Och det driver inte kvalitet. Pengar och vinst, möjligen, men bara på kort sikt. Konkurrensen har blivit vardag och är därför osynlig för många. "Hur skulle man annars göra?", är frågan man får om man kritiserar och ifrågasätter.

Konkurrens leder till press, och den som är pressad att prestera mer och bättre på kortare tid får inte förutsättningarna som krävs för att arbetet ska leda till KVALITET. Resultatet blir möjligen billigare och vinsten kanske blir högre, men eftersom det som utför arbetet inte får del av effektivitetsökningarna leder konkurrensen bara till ökad press, mer stress och sämre (folk)hälsa.

Jag tror olyckligtvis att man blandar samman press med flow, som är något HELT annat. Flow ger samma resultat och är nog vad man strävar efter egentligen, men det är ett mentalt tillstånd av total närvaro som aldrig går att TVINGA fram. På Wikipedia finner jag följande definition:

Flow är ett begrepp inom psykologin. Det är ett medvetandetillstånd som inträffar när en individ blir helt uppslukad av en aktivitet och går bortom sin reflekterande självmedvetenhet samtidigt som den får en djup känsla av kontroll. Flow blev till ett allmänt känt begrepp efter att Csikszentmihalyi beskrev det i sin bok ”Beyond Boredom and Anxiety” utgiven 1975. Konceptet har sen dess studerats och använts brett. I forskningen finns det en generell överenskommelse om dess betydelse men mätmetoder för flow diskuteras fortfarande.

Varför måste man mäta? Är inte det ett sätt att försöka kontrollera? Flow är liksom slumpen och kulturell förändring ett dynamiskt tillstånd som troligen bara kan uppstå i AVSAKNAD av kontroll och styrning. Något som kräver tid, marginaler och mental förberedelse samt harmoni och balans. Konkurrens kan man tvinga fram. Flow måste man arrangera för och vara ödmjuk inför.

Flow är en positiv erfarenhet och associeras med njutning. Det är också ett mycket funktionellt tillstånd som korrelerar med framgång i kreativa aktiviteter, studier och sport och på det sättet leder till kompetens- och personlighetsutveckling. Flow leder till engagemang i utmanande aktiviteter eftersom individen måste sätta allt högre standarder för sig själv för att behålla flow. Därför ses flow som en nyckel till ett rikt och produktivt liv samt till den kulturella evolutionen.

Alla försök att kontrollera och styra flow är dömda att misslyckas och får motsatt effekt. Flow kommer nämligen inifrån och uppstår mellan, där och när förhållandena är de rätta. Skillnaden mellan flow och konkurrens är liten på ytan men den är AVGÖRANDE. Tänk om man i arbetslivet och samhället förstod detta och strävade efter att skapa förutsättningar för flow; då skulle vi troligen få den kvalitet vi talar oss så varma för. Fast då krävs förståelse för och tålamod med följande nyckfulla komponenter:

Aktivitet och medvetandet smälts samman. Man ser inte på sig själv som separerad från det man gör. 

Uppmärksamheten ökar och centreras kring en begränsad mängd stimuli, det känns som att resten av världen försvinner. 

Självmedvetenheten upphör, tankar om sig själv blir irrelevanta för individen. Det kan beskrivas som att man tappar bort sitt ego, går bortom personligheten eller blir ett med världen. 

Man upplever en känsla av inre styrka och kontroll över det man gör och över kraven från miljön och omgivningen. 

Mål och strategier för att uppnå dem hänger logiskt samman, reaktion övergår till handling automatiskt, utan reflektion och tvekan. Feedback och krav man får är klara och icke tvetydliga. 

Externa mål och belöningar behövs inte, aktiviteten i sig är en anledning till att fortsätta med den (d.v.s. flow har en autotelisk natur). Csikszentmihalyi menade att flow-konceptet hjälper oss att förstå motivationen hos människan eftersom vi ofta gör saker utan att få någon belöning utifrån. 

Tidsupplevelsen blir förvrängt vilket ofta betyder att tiden går fortare än vanligtvis.

Vi har alla allt att vinna på att sträva efter flow, vilket är en positiv feed-back-loop som leder till både hälsa och välbefinnande samt kvalitet, men för att kunna nå dit krävs att den onda cirkel vi låst fast oss i idag måste brytas.