Förkunskaper

Kunskap är något som idag allt mer tas för givet, men det är då inte KUNSKAP man tänker på, talar om och hanterar; utan fakta eller information. Kunskap är något annat än tydliga svar på konkreta frågor. Kunskap handlar inte om vad vi VET och det mest utmärkande draget bland forskare, som förenar forskningen, är att man INTE är överens. Forskare är inte en homogen samling experter som tillsammans, inom respektive område, bestämmer vad vi vet och hur man ska göra. Det är en villfarelse och tyvärr blir den allt mer spridd, vilket är djupt olyckligt eftersom mänskligheten står inför enorma utmaningar rörande hälsa, migration, klimat. Demokratin är liksom kunskapen satt under en press som bottnar i orimliga förväntningar. Allt och alla hänger ihop i en komplex väv av mer eller mindre kausala samband. Samhället och livet på jorden är alla vi tillsammans och om inte vi tar hand om varandra kommer ingen annan att göra det.

Kunskap är ingen lyx eller något man kan äga och kontrollera. Lärande är en öppen, dynamisk process som handlar om så mycket mer än bara innehållet i läroplaner och kurslitteratur. Kunskap är en komplex helhet som kräver respekt för dess inneboende egenskaper för att fungera. Det räcker inte att veta; kan man inte HANTERA kunskapen, ensam och tillsammans är den meningslös. Idag anser vi oss inte ha råd att sträva mot bildning och vishet i skolan. Vi fokuserar på kostnaderna och jagar istället specifika mål; ju snabbare desto bättre. Bildning och vishet är något annat än fakta och information, och kunskapen som finns däremellan påverkas av i vilken riktning kulturen och samhället utvecklas. Jag ser dagligen och snart sagt överallt allt tydligare tecken på hur vi rör oss allt snabbare i helt fel riktning.

Ett av tecknen är att förkunskaperna minskar. Jag inser så klart att mina referenser och exempel är daterade och att jag inte kan kräva att unga av idag ska ha med sig och ha upplevt och ha koll på det jag har koll på. Så har det varit i alla tider, men idag är det inte längre ett generationsproblem och det handlar heller inte om att dagens unga förflackats. Bristande förkunskaper är ett samhällsproblem. När jag växte upp hade jag och mina generationskamrater egna kunskaper som den äldre generationen inte accepterade som kunskap. Idag tycker jag mig se att både unga och äldre bryr sig allt mindre om kunskap och allt mer om förströelse för stunden. Tid för samtal, utbyte och utveckling är en bristvara. Man vill ha snabba och konkreta svar på specifika frågor, där och då, när behovet uppstår, för att så fort som möjligt kunna återgå till det man höll på med.

Allt fler skäms allt mindre över allt de INTE kan, ute på arbetsplatser, på nätet, i medierna och politiken. Och i utbildningssystemet läggs allt mer och allt tydligare ansvaret för att förklara och förstå okunskap och bristande intresse på LÄRAREN. Jag ser en kunskapsföraktande kultur växa fram och ställer mig frågan: Vad kan och bör man kräva ifråga om förkunskaper; i klassrummet, på högskolan, i medierna och samhället samt i vardagen och bland vänner? Vad är rimligt att kunna och vad är överkurs? Jag efterlyser samtala om detta. Det är inte hållbart att fokusera på LÄGSTA godtagbara standard eftersom det över tid obönhörligen leder till att kunskapen (som är en föränderlig, komplex kropp som lever sitt eget liv) pressas neråt i vetandets hierarki och riskerar att förväxlas med fakta och information.

Om vi ska kunna bygga ett demokratiskt kunskapssamhälle, vilket vi måste om vi ska kunna hantera utmaningarna vi och livet på jorden står inför, måste vi börja med KUNSKAPEN och bygga från grunden. Det är inte fakta eller information vi behöver, det finns i överflöd; vilket delvis är problemet eftersom man inte ser skogen för alla träd. Kunskap kräver något annat än effektiva sökmotorer och källkritisk analys. Kunskap bygger alltid på det man redan vet och kräver förståelse. Vi står alla på jättars axlar. Därför är FÖRKUNSKAPER så viktigt. Idag fokuserar vi på BETYG, inte på förkunskaper när vi antar elever och studenter till kurser och utbildningar. Vi tar för givet att ett visst betyg motsvarar vissa kunskaper, vilket uppenbarligen inte är fallet.

Om skolans uppdrag inte är att främja lärande för livet är det ingen SKOLA. Och om studier på högskolan inte förutsätter djupa och breda förkunskaper är universitetet inte längre ett UNIVERSITET. Samma med nyhetsredaktionerna; om de tvingas förklara de mest grundläggande saker varje dag, i varje reportage (eftersom det fins tittare som kanske inte vet och hänger med) sker över tid en gradvis fördumning av samhället. Och försöker man lösa det problemet med mer information, tydligare fakta och enklare, bättre sökmotorer, skyndas processen på. På samma sätt som vi alla har ett ansvar att göra det obekväm att vara rasist har vi alla ett ansvar för kunskapens värde, liksom dess djup och bredd; det måste vara pinsamt att blotta sin okunskap och ignorans får inte vara acceptabelt. Idag föraktas kunskap till och med av världens mäktigaste ledare, vilket försvårar arbetet med att värna och utveckla kunskap. På sikt hotas demokratin, folkhälsan, klimatet och även livet på jorden.

Bildningen behöver tas till heder igen. Skolans uppgift borde vara att lägga grunden, dels för högre studier, dels för resten av livet och framtida samhällsförvaltning. Demokratin kan bara fungera och utvecklas av kunniga, intresserade och inför kunskapen ödmjuka medborgare som arbetar tillsammans. Bildning är ett KOLLEKTIVT projekt vars värde växer fram mellan människor som tar ansvar för sitt eget lärande. För att kunna stå rustade för utmaningarna behöver ett samhälle där man är stolt över sina kunskaper och beundrar kloka och kunniga människor, växa fram. Idag lever vi allt tydligare i ett samhälle där man beundrar framgångsrika människor som lyckas skaffa sig så många följare som möjligt, egalt hur och med utgångspunkt i vilka kunskaper eller till och med bristande kunskaper. Det finns ett bildningsförakt idag som banar väg för okunskap, ignorans och dumhet.

Det finns ingen enkel lösning på dessa problem, samtidigt är det egentligen inte svårt. Vi får den kunskap vi förtjänar och om inte du och jag och alla andra som bryr sig agerar i vardagen och försvarar kunskapen och värnar grundläggande förkunskaper där och när vi lever och interagerar i vardagen tillsammans med varandra kommer kunskapen att förflackas och dumheten att sprida sig.