Reflexivt ledarskap

Företagsekonomerna Mats Alvesson, Martin Blom och Stefan Svenningsson har skrivit en bok som heter Reflexivt ledarskap, vilken presenterades på en av sessionerna på FEKIS i Stockholm. Jag har här ingen ambition att försöka förklara vad de menar med begreppet utan tänker snarare med deras ord än om dem.

Vad reflexivt ledarskap handlar om läser jag på hemsidan som boken (som jag inte läst, men har köpt och tänker läsa) presenteras på. Börjar där och utgår sedan från tankarna som kom upp under presentationen.

Ett reflexivt ledarskap handlar om att överväga vad vi menar med ledarskap, vad det kan göra och inte göra, när det kan fungera och när det inte är bästa alternativet. Författarnas ambition är att uppmuntra chefer och andra att tänka både bredare och djupare om hur man bäst samordnar arbete i moderna organisationer. I detta ingår att även lyfta fram och diskutera alternativen till ledarskap. 

Ledarskap handlar om att samordna arbete, det talade man om på sessionen, och den tanken faller ofta bort i samhällsdebatten som fokuserar på och är närmast fixerad av LEDAREN och de egenskaper som krävs för att LEDA, vilket utgör ett potentiellt hot för både organisationer, samhällen, miljön och livet på jorden. Ska vi klara av att hantera problemen som klimatförändringarna ställer oss alla inför måste vi verkligen tänka bredare och djupare om samordning. Synen på ledarskap måste omvärderas, inte minst i ljuset av #MeToo.

Boken vänder sig till universitetsstudenter inom ämnen som företagsekonomi, organisationsteori och ledarskap, samt till deltagare i kvalificerade vidareutbildningar inom ledarskap. Fast mest vänder den sig till dig som är genuint intresserad av ledarskap och som gillar att få invanda föreställningar utmanade. 

You got me by "gillar att få invanda föreställningar utmanade".

Är ledarskap ett magiskt elixir mot alla möjliga organisationsproblem? Självklart inte, menar författarna och slår ett slag för ett mer reflexivt förhållningssätt till fenomenet ledarskap.

Ledarskap är INTE lösningen på alla problem, även om det finns en utbredd föreställning om att det är så och trots att det finns en stor efterfrågan på ledare och bättre ledarskap. Författarnas forskning av ledares upplevelser av sitt arbete blottlägger skillnaden mellan föreställningen och ledarnas vardag på ett nyttigt och bra sätt. Detta är saker vi måste tala mycket med. Det borde skrivas en hel uppsättning böcker där ordet reflexivt sätts framför befintliga ämnen. Om det är något som saknas och behövs i dagens samhälle är det reflektion och tid att tänka tankar till slut. Övertron på ledaren har tagit sig närmast religiösa former i vårt samhälle och den som antas kunna leda andra mot mål och effektivisera verksamheter utan några betänkligheter är idag själva sinnebilden för en hjälte. Det är inte hållbart och vi behöver en annan syn på ledarskap, en mer reflexiv syn där fokus läggs på frågan om hur man bäst SAMORDNAR arbete.

Alla vill att det ska fungera. Kanske just därför finns det ett begär efter lösningar och även efter någon som är beredd att lova saker och ta på sig ansvaret för genomförandet. Följaktligen står vi därför vidöppna för ledarskapskonsulternas budskap som okritiskt tas upp av både ledare och ledda. Ledarskap är ett magiskt ord som behöver avmystifieras och fyllas med meningsfullt innehåll, menar författarna och jag kan bara hålla med. Författarnas definition av begreppet ledarskap handlar om att bjuda motstånd mot alla tendenser till att begreppet utvecklas till att bli ett ord som täcker in allt. Tänker man så kring ledarskap blir det ett hegemoniskt begrepp som ger den som lyckas appropriera det och bli accepterad som ledare enormt mycket makt. För att det ska bli meningsfullt att tala vetenskapligt om ledare och ledarskap krävs att det är ett avgränsat och preciserat begrepp, istället för som nu ett buzzword och en karaktärsbeskrivning.

Ledarskapet måste stödja handlingar och leda förändring, inte bara låta bra. Det handlar som sagt om att samordna arbete. Reflexivt ledarskap ser jag som ett sätt att bryta med och komma bort från alla krigsmetaforer och synen på ledaren som en frälsare. Det är ledarskapet som ska vara reflexivt och det är ledaren TILLSAMMANS med medarbetarna som ska reflektera över uppdraget och samordningen av arbetet.

Författarna talar om sex Organiseringsprinciper, av vilka jag tyvärr bara lyckades fånga upp fyra (eller hur det nu blev, jag känner mig osäker). Det gick väldigt snabbt och innan jag hann skriva bytte man Power Point, men det viktiga är inte antalet punkter eller dess exakta ordalydelse, utan just att man reflekterar samt att man uppmärksammar skillnaden ledarskapets olika dimensioner:

1. Vertikala samtalsformer: Chefskap (management), Maktutövning (instrumentellt, tvingande), Ledarskap (frivillighet, ömsesidighet). Ledarskap innehåller alla dessa aspekter men kan inte reduceras till någon av dem; det beror på sammanhanget och uppdragets karaktär och förändras dessutom över tid och beroende på personlighet. Mot dessa uppifrån kommande och mer eller mindre tvingande former av ledning ställs följande former, som måste balanseras mot varandra för att ledarskapet ska bli reflexivt.

2. Horisontella samordningsformer: Kollegiala inflytelseprocesser -- nätverk, Team och grupparbete, Autonomi -- självständighet.

Reflexivt ledarskap kan handla om att utveckla organisationen för att göra den mindre ledarskapsberoende, menar man. Och den tanken gillar jag verkligen. Dagens syn på LEDAREN och hens unika, frälsande egenskaper är potentiellt livsfarlig och har som jag ser det banat väg för Donald Trump och andra auktoritära ledare med totalitära anspråk. Ett reflexivt ledarskap, eller kanske man ska tala om reflekterande ledning, handlar om att ständigt befinna sig i rörelse och aldrig slå sig till ro. Revidering och omvärdering är nyckelorden.

Det talades även om fem P, men jag uppfattade inte vad P stod för, fast det spelar heller inte så stor roll; i alla fall inte här där jag bringar reda i mina tankar och försöker visa att författarna är något viktigt på spåren. De fem P som uppmärksammades handlade om att reflektera över följande fråga: Hur åstadkommer man inflytande; vilka tekniker finns för att leda? Svaret var att det finns två, nämligen piska eller morot. Båda teknikerna kan bygga på att man använder makt och auktoritet för at driva igenom beslut, eller mer av medbestämmande och olika typer av incitament som motiverar.

Som ledare måste man jobba med följande saker, vilket gäller oavsett ledarskapsstil:
Förtydliga syftet med verksamheten
Priortiteringar
Förväntningar
Arbetsmoral och entusiasm

Det reflexiva ledarskapet lägger vikt vid helt andra saker och aspekter än den idag dominerande synen på ledarskap, vilken inte finner stöd i författarnas gedigna och mångåriga forskning. Reflexivt ledarskap är inte en ny modell, det är resultatet av forskning om vad som INTE fungerar. Reflexivt ledarskap handlar om att flytta fokus, från individ och mål till det som händer mellan och på vägen fram. Den trogne läsaren av Flyktlinjer förstår varför jag finner det intressant och viktigt.

Följande fem punkter eller aspekter beskriver de fem P som presenteras i boken. Det handlar om olika roller och personlighetstyper som alla på olika sätt kan förknippas med ledarskap.

Ledaren som:
Profet: Retorik, symboliska handlingar, (okonventionella individer med stark dragningskraft). En sådan ledare ses som ett föredöme och har karisma  och kan beskriva sina visioner och profetior på målande och entusiasmerande sätt. Det handlar om någon som kan inspirera och motivera.

Pastor: Predika värderingar. Moral; verksamhetens riktighet. Vad är rätt?

Psykoterapeut: Fokus på människors emotionella status, prat och samtal, uppmuntra och engagera. Här handlar det om att få människor att må bra, om att främja personalens självkänsla och självrespekt. Ledarens närvaro och tillgänglighet. Kanske är det dessa aspekter av ledarskap som brukar talas om i termer av kvinnligt ledarskap?

Patyvärd: Social identitet. En som ser till att alla är med på båten och som arbetar med tillhörighet. Verktygslådan är fylld av olika sociala aktiviteter och sätt att arbeta med teambuildning. Ledaren som kompis; arbeta med uppmärksamhet. Bemärkelsedagar.

Pedagog: Klargöra meningen med arbetet och sätta verksamheten i ett större sammanhang. Utbildning, främja kritisk reflektion över vad man gör och vart man är på väg. Ett slags Sokratiskt ledarskap som med hjälp av frågor får medarbetarna att inse vad som behövs och är bäst att göra.

Sammanfattningsvis handlar det reflexiva ledarskapet om att värja sig från och undgå en naiv övertro på ledarskapets undergörande funktion och mota alla tendenser till dyrkan av LEDAREN i grind. Det handlar om att mobilisera alla i organisationen, om att undvika att arbetet utvecklas till ett slags one man show. Genom att arbeta med ovanstående sex O och fem P kan ett reflexivt ledarskap utvecklas, men det är inte ett recept på framgång eller någon ny och revolutionerande metod att effektivt leda verksamheter mot mål.

Är den reflekterande chefen och organisationen en utopi? Inte om man fokuserar både på ledaren och på medarbetarna och det som händer mellan. Reflexivt chefskap kräver tid, det går inte att effektivisera. Ledare och ledarskap kan och får inte ersätta resten av organisationen. Ledare kan och bör skydda sina anställda genom att utgöra en buffert mellan ledningen och resten av organisationen.
Reflexivt ledarskap är en investering som tar tid. Förstår man inte det kan inte ledarskapet utvecklas och bli bättre. Det handlar om att ta sig tid för att i förlängningen vinna tid.

Ledare/ledarskap kanske kan ses mer som en funktion, som något som uppstår och verkar mellan människor i en organisation. Vad händer om man slutar se ledaren som en individ och mer som ett fenomen eller en princip för att hantera förändring. En kollektiv funktion som alla ansvarar för. Jag tror det skulle kunna leda till att andra kompetenser utvecklas i samhället och kanske är det just detta som behövs för att klara klimatutmaningarna vi står inför.

Det är smickrande att utses till ledare, och många lockas av att tillskrivas unika och värdefulla personliga egenskaper. Fast det finns en allvarlig risk med det sättet att se på ledarskap, för det syns inte på utsidan vad man kan och vet och människor förförs väldigt enkelt. Låt Donald Trump vara ett varnande exempel och strävan efter att utveckla ett reflexivt ledarskap visa vägen fram; så tänker jag efter att ha lyssnat på denna högintressanta presentation av en bok jag nu känner att jag måste läsa.