Cynismen i att efterfråga billig arbetskraft

Förra veckan såg jag en dokumentär på SVT om handel med barn. Dokumentären ingår i en serie där förekomsten av slaveri diskuteras. Det som grep tag mest var cynismen, egoismen och den totala bristen på humanism.

Indien är en av världens snabbast växande ekonomier. Men priset på barn är lågt. Över hela landet säljs de allra fattigaste som arbetskraft till fabriker och medelklasshem. Hur är det möjligt? Pankaj Johar gör en resa på den mörka sidan av sitt hemland. Varför slaveri? är en internationell kraftsamling med målet att få igång en global diskussion om vår tids slaveri.

Ja, det behövs verkligen en sådan diskussion. Ekonomi är en allt annat än neutral fråga som handlar om väldigt mycket mer än om vilket parti man röstar på. Att tänka på pengar och allt som rör ekonomi i termer av höger och vänster och att reducera frågan till att handla om skatt och reglering kontra frihet och mer pengar i plånboken är en variant av den högerpopulism som Björn Wiman benämner dödskult i DN.

”Hela mänsklighetens självmordssekt”. Det var skribenten Kjell Häglund som nyligen myntade detta välfunna uttryck för att beskriva den våg av aggressiv högerpopulism som sveper över jorden – just vid den tidpunkt i historien då mänskligheten skulle behöva raka motsatsen. När världen skulle behöva en omställning utan historiskt motstycke fylls dess president- och regeringspalats av klimatförnekare som i stället gör precis tvärtom – det senaste exemplet är miljöhuliganen Jair Bolsonaro i Brasilien, som vill ta världens femte största land ur Parisavtalet och köra en kniv rakt in i hela jordklotets lunga, regnskogen Amazonas.

Livet och samhället kan inte på ett hållbart sätt reduceras till (kvartals)ekonomi, inte utan priset av växande cynism. Vi får inte det samhälle vi vill ha, vi får det samhälle vi förtjänar. Det går att rösta fram ledare som lovar en precis det man önskar sig, men någon får förr eller senare betala priset för populismens cynism.

Hur ska man se på parallellerna mellan dagens högerextremism och den som växte fram i Europa på 20- och 30-talen? I New York Review of Books gör den amerikanska förintelsehistorikern Christopher Browning ett försök att besvara den frågan. Browning är författare till ”Ordinary men”, en av de viktigaste böcker som har skrivits om Förintelsen, så när han tar till orda finns det anledning att lyssna – särskilt för dem som avfärdar oron för högerpopulismens utbredning med hånfulla hänvisningar till hysteri och alarmism. 

I ett demokratiskt och humanistiskt samhälle, vilket inte har något med politisk färg att göra, hör inte barnarbetare, slavarbete, prostitution eller andra former av "affärsuppgörleser" som går ut på att någon köper en annans kropp, alternativt att en säljer sin frihet och blir en annans objekt. Lagen om tillgång och efterfrågan kan inte gälla allt, inte om man vill att samhället ska fortsätta vara demokratiskt, humanistiskt och hållbart. Olika partier har olika hjärtefrågor och ömma tår och alla ideologier har sina problem att hantera, men ingen politik kan slå sig för bröstet och hävda att just den är bättre än alla andra. Wimans artikel avslutas på följande tankeväckande sätt:

En särskild roll i den illiberala demokratin har förstås medierna. I dag behöver Donald Trump inte genomföra några hårda tillslag för att tysta de fria medierna. Vad de senaste två åren har visat är att Washington Post, New York Times, CNN och andra amerikanska kvalitetsmedier kan fortsätta att dagligen avslöja Trump som en (möjligen kriminell) serielögnare utan att det får några som helst politiska konsekvenser. Tvärtom blir dessa medier bara ytterligare en användbar ”fiende” som den auktoritäre ledaren kan hetsa sin väljarbas mot, i sina egna lojala kanaler. ”De fria medierna behöver inte kväsas när de kan göras irrelevanta eller till och med utnyttjas för politisk vinning”, skriver Christopher Browning. Ett talande exempel på detta var Trumps sinnessvaga svammel kring IPCC:s klimatrapport, där medierna och vetenskapen användes i just detta syfte, för att ytterligare demonisera hans politiska motståndare.

Demokratin måste värnas av ALLA för att även fortsättningsvis vara DEMOKRATISK. Här har inte bara du och jag och alla andra medborgare ett ansvar, även medierna, företagen och politikerna måste värna demokratin för att den ska fungera. Idag har egoismen utsträckts till att även gälla företag och andra organisationer, som i sin allt mer intensiva och desperata jakt på pengar och uppmärksamhet, agerar som psykopater. I det korta loppet kanske det går att säga hö-hö-hö, men på sikt kommer det som goes around att come around. Man kan och får, som jag brukar säga TYCKA vad man vill, men det finns alltid ett pris att betala för handlingarna som utförs.

Christopher Brownings analys är inget lyckopiller. Men avslutningen är riktigt besk medicin. Efterverkningarna av den nuvarande presidentens tid vid makten, menar han, kommer att sitta i långt efter att Trump själv har lämnat Vita huset – inte minst på grund av den ”ekologiska katastrof” som Trump med sin förvridna syn på den globala uppvärmningen bidrar till att skapa. Browning förutspår att klimatkollapsen kommer att orsaka extremväder och resursbrist som får dagens folkförflyttningar från Syrien och Centralafrika att blekna. ”Ingen mur kommer att vara hög nog för att skydda USA från dessa händelser”, skriver han.

Sedan man läst Browning ser man ännu tydligare än tidigare vad dagens idéstrid handlar om. På den ena sidan står vi som älskar livet. På den andra en irrationell, apokalyptisk högerradikalism som kan vara på väg att driva civilisationen mot dess undergång.

Fattigdom och analfabetism som är grogrunden för den slavhandel som togs upp i dokumentären är inte en ekonomisk resurs, men det är så förekomsten av mänsklig misär används idag. Där och när ekonomin är allt och girighet ses som något positivt kommer cynismen som ett brev på posten (vi måste verkligen finna ett bättre uttryck), det blir oundvikligen så eftersom dumhet och ignorans är enda sättet att förena det oförenliga.

Det DEMOKRATISKA samhällets uppgift är att skapa förutsättningar för alla att leva ett drägligt liv, och för det krävs utjämningssystem och omfördelning av välstånd. Skatt är inte stöld utan en hållbarhetsstrategi. När den som är rik utnyttjar den som är fattig för att det går påverkas båda negativt, men om den som lyckas hjälper den som av olika anledningar inte har det så gott ställt växer båda och på köpet blir samhället mer långsiktigt hållbart vilket gynnar både fattig och rik samt klimatet och livet på jorden.

Jag ser satsningar på utbildning och uppvärdering av kunskap som vägen fram. Det går inte att informera bort dumhet, men i ett samhälle där det kostar på att vara korkad och cynisk eller där man kan utnyttja andras olycka för egen ekonomisk vinnings skull eller med hjälp av pengar kan köpa någon annans kropp kommer den som vill göra det med rätta att få finna sig i att bli bemött med förakt. Inget gott kan komma ur cynism och arrogans!