ADHD-dagboken: Självmedicinering som livshållning

Jag är intresserad av hur saker och ting fungerar, och det gäller även mig själv och min kropp. Sedan ett år tillbaka har jag levt i ett slags realtidsexperiment. Jag kom till något slags gräns efter förra sommaren. Hälsan hade gradvis och på ett diffust sätt försämrats under ett antal år. På somrarna kändes det bättre, men i samband med att kylan kom förra året var det som om psyket slog bakut, jag orkade helt enkelt inte längre och behovet av förändring var akut. Försämringen av hälsan var allmän; jag brottades med ständiga förkylningar och magen krånglade. Jag mådde aldrig riktigt bra, men var heller inte sjuk på riktigt. Jag gick och kände efter; letade efter minsta tecken på förändring och upparbetade en finstämd känsla för minsta nyans. Konsekvensen av detta blev att jag stressade upp mig även över andra saker. Minsta skiftning i relationen med andra; ett höjt ögonbryn eller ett mail från någon på jobbet reagerade jag på. Jag satt verkligen fast i en ond cirkel där det ena ledde till det andra och där jag stirrade upp mig för allt och inget, vilket gjorde att kroppen signalerade kris.

I ett slag förändrades allt. Jag skrev om det i höstas och har återkommit till det i ytterligare (minst) en bloggpost till under året. Skrivandet är mitt sätt att bearbeta och jag föreställer mig att det finns ett visst mått av allmänintresse för hälsa och neuropsykiatriska diagnoser; därför denna post, som handlar om självmedicineringens olika konsekvenser.

Förändringen inleddes med att jag omgående, inom bara några dagar, märkte att ett intag av resistent stärkelse ledde till att den oroliga magen och tarmsystemet stabiliserades. Äntligen något av allt som jag testat som faktiskt resulterade i en positiv förändring. Det peppade mig enormt. Sedan tidigare hade jag dragit ner på köttkonsumtionen, framförallt av etiska skäl, men nu växte det fram ett beslut att avstå helt. Jag äter ägg och ost, men i princip inget annat kött. Under en resa hem från Stockholm sträckläste jag ut en bok om tarmflora och bakteriers samspel med kroppen. Och den boken förändrade mitt liv eftersom den öppnade upp ett helt nytt universum.

När jag läser in mig på ett nytt område går jag sällan systematiskt tillväga. Jag låter det ena ge det andra och läser OLIKA typer av böcker. Jag söker inte fakta utan förståelse, och först efter ett tag när jag börjar se mönster i helheten och när olika tolkningar ställts mor varandra börjar jag ta till mig rönen. Lika viktigt som det är att lyssna på forskare och skribenter som läst och analyserat forskningsresultat på detta relativt nya område är det att lyssna på kritiker. Jag har alltid varit misstänksam mot gurus och experter, och det gäller i högsta grad även i denna fråga. Under året som gått har jag lärt mig enormt mycket på mitt eget sätt; genom självmedicinering och experimenterande parallellt med inläsning av böckerna som här presenteras i urval:

Kimchi och Kombucha
Skydda din hjärna
Förbättra din tarmflora
Charmen med tarmen
Hjärnstark
Magstarkt
Hotet mot din hjärna
Socker: Din värsta fiende
Matrevolutionen
Låt bönor förändra ditt liv
Happy food
Jag och mina mikrober

Att experimentera med mat kanske inte kan sägas handla om (själv)medicinering, men eftersom jag gjort det förr min egen hälsas skull och lyhört lyssnat på minsta signal i ena eller andra riktningen är det så jag upplevt det, och det är så jag alltid levt mitt liv. Jag har experimenterat med antiinflammatoriska läkemedel av olika slag, och det vill jag varna för. Delvis är det därför jag hamnade i den onda cirkeln. Jag experimenterade även med allergimedicin, vilket jag tror bidrog till att tarmfloran utarmades och förvärrade förfallet. Fast jag var verkligen desperat och jag tyckte att det gav positivt resultat. Det jag glömde eller tappade fokus på var att för varje litet framsteg jag tog försämrades den övergripande hälsan stadigt; ända tills för ett år sedan.

Då det till dels handlar om psykiska förändringar, alltså om upplevd hälsa, är det svårt att säga något säkert om någonting. Och detta är viktigt att framhålla. Jag har ökat min förståelse för kroppens komplexa samspel, inte blivit frälst eller anslutit mig till någon skola. Jag har förändrat mitt sätt att se på mat och äter annorlunda idag jämfört med för ett år sedan. Förändringarna är dock inte revolutionerande och jag är ingen fanatiker på något sätt. Vad jag gjort är att jag skaffat mig några principer som jag försöker följa så gott det går. Principerna ser ut som följer:

Jag äter (i princip) inte kött.
Jag undviker kolhydrater (äter inte bröd, pasta, ris eller varm potatis).
Jag undviker så gott det går gluten.
Jag äter inget socker alls.

Med utgångspunkt i dessa principer och med ledning av tips som kommer i min väg experimenterar jag friskt med mat av olika slag. Jag strävar efter variation och största möjliga mångfald. Jag har alltid lagat mat så det var enkelt att undvika processad mat. Jag försöker äta mycket gröna bladgrönsaker, är generös med olivolja och innan varje mål mat dricker jag äppelcidervinäger blandat med vatten och lite potatismjöl och frön/fibrer. Mycket bönor, lök, avokado och andra grönsaker blir det. Och experimenterandet ger mig ro, vilket även självmedicineringen och inläsningen av böcker gör.

Tappade tråden lite; det var psykologin jag tänkte på; detta att omställningen påverkat min KÄNSLA av bättre hälsa. Kanske är det en placeboeffekt; jag är öppen för det. Fast det spelar naturligtvis ingen roll, för jag har inte lurats in i något och jag äter billigare idag än tidigare. Jag kan inte se något negativt med min förändrade livsstil. Och följande kroppsliga faktum går att kontrollera empiriskt: 1. Jag har gått ner nästan 10 kilo i vikt under året. 2. Jag har slutat använda antiinflammatoriska läkemedel. 3. Jag använder i princip ingen astmamedicin idag; varken förebyggande eller akut. 4. Problemen med blödande tandkött har upphört, vilket bekräftades av att jag möttes av HELT andra kommentarer när jag besökte min tandläkare för några veckor sedan. 5. Jag blir inte förkyld i lika stor utsträckning alls längre. 6. Jag sover mycket bättre.

Då jag alltid sysslat med olika former av självmedicinering och ständigt håller mig uppdaterad på forskningsrön inom många olika områden är förändringarna jag beskrivit ovan inte revolutionerande, men jag har aldrig fått ett så pass positivt och tydligt gensvar från kroppen. Därför stärks jag i uppfattningen om att jag är inne på rätt spår och kommer att fortsätta följa principerna även om jag inte gör det slaviskt. Jag är också öppen för att ändra dem i ljuset av ny forskning. Det är detta jag menar med självmedicinering som livshållning, och det handlar inte bara om vad jag stoppar i mig utan lika mycket om vad och hur jag läser samt om lyhördheten gentemot omgivningen. Jag har tidigare liknat mig vid ett arabiskt fullblod, för det är jag känner mig. Minsta lilla förändring uppmärksammas och reagerar jag på. Det är både bra och dåligt. När jag inte mådde bra hade jag svårt att vara närvarande och jag trodde hela tiden jag var dödssjuk, vilket gick ut över sömnen. Idag finner jag ro och kan vara närvarande, vilket leder till att jag utvecklas i tanken och får tid att läsa mer om fler områden.

Självmedicineringen som jag praktiserar handlar om en livshållning och det är lite så jag angripit mins studier och forskningen också; det är så jag ser på bloggandet och interaktionen på sociala nätverk. Jag är en orolig själ, på ont och på gott, men ju mer jag lär mig om hur jag fungerar desto lättare har jag att justera medicineringen och desto snabbare finner jag balans i tillvaron.

Den viktigaste lärdomen jag skaffat mig under året är att mina ADHD-symptom hänger intimt samman med graden av inflammation i kroppen. Och den erfarenheten ville jag dela med mig av.