Få saker skrämmer mig som tvärsäkerhet. Den som anser sig veta bäst och ha rätt är stängd för allt och alla andra än sig själv. Och när man intagit den positionen finns en uppenbar risk att man ser fiender överallt. Är det bara en som tänker och agerar så är det kanske inget problem, men idag är det allt fler som blir allt säkrare på sin egen förträfflighet. Särskilt på nätet och tidningarnas ledarsidor. Det som skrämmer mig är att polariseringen och oresonligheten ökar. Allt handlar idag också om för eller mot, antingen eller. Nyanseringar uppfattas som relativism och världen delas in i lojala vänner och hotfulla fiender. Det en är en fördummande inställning. Kunskap fungerar inte på det sättet, bara människors hjärnor.
Tron på förnuft och rationalitet ställer verkligen till det och leder till ett polariserat samhälle där allt fler förstår allt mindre, men där alla är säkra på sin sak. Och vi som forskar om kultur, som är vagt till sin natur, avfärdas som ovetenskapliga. Som kulturvetare kommer jag sällan fram till något och har ofta inga otvetydiga resultat att presentera. Så är det av en enda anledning: kulturen fungerar på det sättet. Jag må uppfattas som obstinat när jag försvarar ambivalens och ödmjukhet inför tillvarons komplexitet och framtidens öppenhet, men det är en konsekvens av tillvarons karaktär.
När det nu är som det är och ser ut som det gör tvingas alla ha en tydlig uppfattning om allt. Jag vägar vara kategorisk eftersom jag tror på samtalet och skyr debatten. I frågan om vem som mördade Palme lutar jag åt Skandiamannen, men ser svagheterna i den teorin också. Jag tror inte munskydd är det som kommer att frälsa oss från ondo, men antar att det inte skadar. Och jag försvarar FHM eftersom myndigheten har det övergripande ansvaret, samt för att det alltid är enklare att kritisera än att faktiskt axla ansvar för komplexa problem. Höger/vänster-fixeringen i politiken finner jag fördärvlig och väljer att inte vara lojal mot något parti. Livet är inte levande utan ambivalens och osäkerhet, och samhället riskerar att röra sig snabbt i en totalitär riktning om det betraktas det som ett tecken på svaghet att lyssna på människor som tänker annorlunda än en själv, eller, gud förbjude, om man byter åsikt om man möter ett mer hållbart än argument än det man tidigare förfäktat.
Nyfikenhet, ömjukhet och beredvillighet att ändra åsikt i ljuset av ny kunskap är samhällsbyggande egenskaper. Man kan tycka som man vill, men INGEN äger kunskapen och därför har vi alla ett ansvar att lyssna på varandra och försöka förstå även våra fiender. Antingen eller är enkelt men förödande, och därför är det så viktigt att lära sig hantera både-och.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar