söndag 21 juni 2020

Dagens bild: Med informerat ointresse, mot klimatet

Om vi söker tecken på att klimatet inte förändras och letar bevis för att vårt sätt att leva inte påverkar livet på jorden agerar vi som familjen på bilden. Vi väljer att inte se det oundvikliga och väntar tills vattnet når oss upp till näsan innan vi ger upp vår övertygelse om att det går att äta kakan samtidigt som man har den kvar. Vissa, företrädesvis medelålders män, hånar Greta Thunberg när hon vädjar till oss att lyssna på forskarna. Trots att stödet för tanken om att vi går mot en annalkande katastrof är massivt fortsätter det stora flertalet som om ingenting har hänt.

Bild: Ajan

Det som händer med en när man väljer förnekelsens väg är att man fördummar både sig själv och samhället man lever i. Det syns inte på utsidan vilka tankar och förmågor som döljs på insidan, men med ledning av vad man gör och säger kan man bilda sig en uppfattning om en människas kunskaper och förmågor. Påfallande många går runt i samhället och gör sin röst hörd på sätt som visar att de väljer att leva med skygglappar för att slippa se konsekvenserna av sitt eget handlande.

Det går inte, är ett vanligt ord, uttryck och inställning till allt som är svårt eller inbegriper radikal förändring av det invanda, men det är inget legitimt skäl att inte försöka göra det som borde gjorts för länge sedan för att förhindra att jordens klimat når de tipping points som forskarna är överens om kan förändra ALLT på kort tid. Det är ett högt spel som företrädare för populistiska partier spelar med allas våra liv när de lockar väljare på en politik som bygger på förnekelse av klimatet och kritik mot forskningen. Den som säger att det inte går, säger egentligen att hen inte vill eller orkar. Och den som kritiserar politiska parter som lovar att göra det som livet på jorden behöver och istället lägger sin röst på partier som lovar det man vill höra, tänker kortsiktigt och riskerar att skjuta nödvändiga kostnader på framtiden. 

Vi har alla ett GEMENSAMT ansvar för det som alla delar och är ömsesidigt beroende av. Det går inte att tvinga någon att öppna ögonen och ta till sig kunskap eller rösta på det ena eller andra partiet. Det är så demokrati fungerar och behandlar vi inte demokratin med tillbörlig respekt kommer den att utarmas och försvinna, och då är det försent att säga: vänta lite, jag har ångrat mig. Det är nu framtiden avgörs! Om inte du och jag orkar eller vill ta ansvar genom att ta till oss kunskap och gör vad vi kan kommer någon annan att agera, men det finns inga garantier för att hen gör det med allas vårt gemensamma bästa i åtanke. 

Vad har vi att förlora på att försöka? Det värsta som kan hända är att vi bygger ett bättre och mer hållbart samhälle i "onödan".

Inga kommentarer: