torsdag 18 juni 2020

Karl Popper och den sociala ingenjörskonstens omöjlighet

Filosofen Karl Popper är högerns älsklingsfilosof, men kanske har man inte läst honom tillräckligt noga? Det vore i så fall inte första gången en hänvisning till ett känt namn används för att motivera en övertygelse. Jag här tänker närmast på oppositionens kritik mot regeringens coronastrategi, som faktiskt är kompatibel med Poppers tänkande. Man kan inte både hänvisa till Popper för att motivera sin egen politik och samtidigt kritisera regeringen för att den utgår från samma filosofi när den utarbetar sin strategi. Ändå är det just så som oppositionen, som vill avreglera snart sagt allt, agerar när man kräver att Sverige ska byta till en mer strikt reglerad strategi.

Popper skakades liksom många andra av fascismens framväxt och skrev boken Det öppna samhället och dess fiender som ett försök att hindra att det händer igen. Fascismen bygger på enhet och kontroll, och Popper förespråkar följaktligen frihet och öppenhet. Han gör det dock inte som ett självändamål, inte för att han tror på eller menar att frihet i sig löser alla problem, vilket många (dåligt pålästa) högerdebattörer verkar tro. Ingen tvingade människor i Tyskland att rösta på nazisterna och politiska partier valde att samarbeta med dem för att hindra vänstern att få makt och inflytande. Popper var alltså antifacist, vilket är ett rött skynke för många av dagens högerpopulister.

Oppositionsindignationen som luftas i TV och debattartiklar samt på sociala nätverk bygger på att regeringen borde göra mer, alltså precis vad högern INTE vill när man faktiskt talar om sin egen politik. Regeringens strategi finner stöd hos Popper, medan högerns indignation och samarbete med SD är precis vad Popper varnar för. 

När jag letade efter något annat hittade jag detta citat, i boken Historicismens elände (Popper 2002, 90) som får illustrera tanken och som visar att Sveriges coronastrategi faktiskt finner stöd hos den filosof som tydligast kritiserat den sociala ingenjörskonsten och politikers försök att styra samhällsutvecklingen i en viss riktning.
För den teknolog eller ingenjör som går stegvis tillväga så innebär de här synpunkterna att om han vill införa vetenskapliga metoder i studiet av samhället och politiken så är intagandet av en kritisk hållning, liksom insikten att inte bara försök utan också misstag är nödvändiga, det som allra mest behövs. Och han måste lära sig att inte bara förvänta sig misstag utan medvetet söka efter dem.
Detta är exakt vad Regeringen och FHM gjort, det är just detta som strategin bygger på. Försök och misstag, utvärdering och omvärdering. Och detta kritiserar högern som vanligen hänvisar till Popper för att ge trovärdighet för sin egen politik. 
Vi har alla en ovetenskaplig svaghet för att alltid ha rätt och denna svaghet tycks vara särskilt vanlig bland politiker såväl professionella som amatörer. Men enda sättet att tillämpa något som liknar vetenskaplig metod inom politiken är att utgå från antagandet att det inte finns någon politisk åtgärd som inte har några nackdelar, inte har några oönskade konsekvenser.
Dagens kunskapsförnekande politiker har gjort denna mänskliga svaghet till en dygd och försöker vinna väljare på den genom att agera både mot bättre vetande och mot sina egna principer för att nå makt, vilket är ett sätt att tänka och agera som Popper varnar för eftersom det banar väg för totalitära samhällen. 
Att hålla utkik efter dessa misstag, att finna dem, att bringa dem i öppen dag, att analysera dem och att ta lärdom av dem, det är vad en vetenskapligt sinnad politiker lika väl som en politiskt sinnad vetenskapsman måste göra.
Exakt så agerar regeringen, och just så borde alla politiker agera om man vill värna det öppna samhället. Att dagens höger i Sverige väljer att INTE agera så utan istället kräva mer av social ingenjörskonst genom att kräva hårdare straff, stängda gränser och mer pengar till företagen borde få varningsklockorna att ringa hos alla konsekvenstänkande människor.
Vetenskaplig metod inom politiken innebär att den stora konsten att övertyga oss själva om att vi inte begått några misstag, att ignorera dem, att dölja dem och att ge andra skulden för dem, ersätts med den större konsten att erkänna ansvaret för dem, att försöka dar lärdom av dem och att tillämpa denna kunskap så att vi kan undvika dem i framtiden. 
Sveriges coronastrategi har från början byggt på vetenskaplig kunskap och aktuell information, och den har förändrats och anpassats efter utfallet. Det har begåtts misstag, men det är oundvikligt och man har LÄRT av dessa. Att högern kritiserar regeringen för detta samtidigt som man håller fast vid favoritfilosofen Popper visar hur man ser på kunskap och studier; som strategi för att övertyga snarare än som verktyg för att bygga ett öppet och demokratiskt samhälle. 

Inga kommentarer: