Yttrandefriheten kräver respekt och förståelse för komplexiteten som uppstår i ett demokratiskt samhälle där olika fri- och rättigheter balanseras mot varandra. Att hela tiden tänja på gränserna för vad man kan säga inom lagens ramar, alltså att konsekvent och hänsynslöst utnyttja yttrandefriheten, är cyniskt och hotar demokratin på sikt. Bara för att man kan och får betyder inte att man bör.
Jag vill leva i ett anständigt samhälle där människor respekterar både varandra och det gemensamma. Lagarna, den demokratiska ordningen och öppenheten hotas om ingen lägger band på sig och noga tänker efter innan man utnyttjar rätten att uttrycka sina åsikter. Måste det sägas nu, i detta sammanhang och av mig? Ofta är det viktigare att hålla inne med åsikter. Den typen av kompromisser bygger hållbara samhällen. Provokationer kan vara ett viktigt verktyg för att uppnå förändring, men människor som lever på att provocera och alltid intar motsatt ståndpunkt värnar bara sitt eget varumärke inte det allmännas bästa. Det är skillnad mellan att kämpa för det man verkligen tror på och kan argumentera för är bra, inte bara för en själv utan för samhället, demokratin och den långsiktiga hållbarheten och att alltid vara i opposition för sakens skull. Ska yttrandefriheten fungera måste man också lyssna, inte bara tala.
När USAs president hävdar att han censureras är det ett tecken på bristande kunskaper om mänskliga rättigheter och grundläggande, samhällsbyggande principer. Lika problematiskt är den när inflytelserika debattörer med tusentals följare på sociala nätverksplattformar ylar om att deras rättighet att yttra kontroversiella och nedsättande åsikter är hotad. Yttrandefriheten infördes inte för att skydda makten eller de som är privilegierade, tvärtom! Yttrandefriheten är de underordnades vapen i kampen för mänskliga rättigheter. Och även om lagen garanterar individens rätt att uttrycka sina åsikter handlar den ytterst om att värna demokratin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar