Vad är rimligt att kräva av studenter och lärare?

Skolans och den högre utbildningens mål är kunskap, det är alla överens om. Hela poängen med att investera skattemedel i utbildningssystemet är att kunskapsnivån i samhället ska öka. Om kunskapen inte ökar är det slöseri med pengar. Eftersom samhällets investeringar i utbildning är stora är det angeläget att diskutera frågan om vad som är rimligt att kräva av elever, studenter och lärare.

Kunskap är inte KUNSKAP förrän den förkroppsligats; den går alltså inte att producera enligt principer hämtade från näringslivet. Eftersom lärande inte handlar om överföring av information eller fakta går det heller inte att effektivisera utbildning. Utan förståelse och respekt för dessa elementära egenskaper rörande lärande och kunskap kan inget skolsystem i världen leda till mer och bättre kunskap i samhället som investerar i utbildning.

När vi nu vet hur det är, vad är rimligt att kräva av studenter som erbjuds gratis utbildning? Det borde vara självklart att ansvaret för lärandet och uppvisandet av kunskapen ligger på den som så att säga äger problemet, alltså studenterna. Eftersom utbildning är gratis tycker jag inte det är orimligt att studenterna får ansvara en del av administrationen som idag läggs på lärarna. Därigenom frigörs tid för lärarna att utveckla både mer och bättre kunskaper samt kompetens att undervisa. Fostras generationer av unga till att slippa ta ansvar, om skolan och den högre utbildningen ger sken av att lärande och kunskap är något man får, går det ut över både kvaliteten i verksamheten och kunskapen i samhället.

Av lärarna är det rimligt att kräva att de håller sig ajour med kunskapsutvecklingen, inte bara i ämnet de undervisar utan även i angränsande områden. Lärare ska leva och vara i kunskapen så mycket det bara går. All lärartid som inte läggs på undervisning och kompetensutveckling är slöseri med resurser. Därför är det så viktigt att så mycket som möjligt av administrationen lyfts från lärarnas axlar. Studenterna kan med fördel ansvara för en hel del, vilket också blir en påminnelse om att utbildning på heltid kräver ens fulla uppmärksamhet, det är inget man kan göra lite när det passar.

Andelen administratörer på högskolorna har ökat stadigt under alla mina är i högskolan, vilket paradoxalt nog (eller egentligen är det inte alls förvånande givet vad vi vet) har lett till att LÄRARNAS administrativa börda har ökat dramatiskt. Administratörerna behöver uppgifter och dokumentation för att kunna utföra sitt arbete, och dessa uppgifter måste lärarna förse administrationen med. Kunskapen blir dock inte bättre av fler utvärderingar, tätare uppföljningar och mer elaborerade rutiner och system.

Kunskap fungerar som spelet Othello: A minute to learn, but a lifetime to master. Problemet i dagens skola är bristen på frihet, avsaknaden av tillit och alla krav på effektivisering. Här behöver ansvariga politiker gripa in. Skolan kan inte vara en politisk profileringsfråga. Lovar man valfrihet, tidigare betyg, mindre läxor och så vidare försvåras lärarnas arbete och KUNSKAPEN blir lidande.

Lärare och studenter måste både kunna och förväntas ägna sig åt LÄRANDE.