I augusti kommer det ut en bok på svenska som fått mycket uppmärksamhet redan. Jag läste ut den igår och kan verkligen rekommendera den. Boken är skriven av David Epstein och den har givit mig hopp eftersom den hjälpt mig förstå, inte bara att (för det visste jag redan) utan även hur min rastlöshet och nyfikenhet på olika kunskapsområden (min oförmåga att fokusera på en enda sak) är en fördel, inte ett problem.
På svenska har boken titeln: Bredd: Därför lyckas generalister i en specialiserad värld och den presenteras på följande sätt på Bokus.
David Epstein tog en närmare titt på världens ledande idrottsprofiler, konstnärer, artister, uppfinnare och forskare. Hans upptäckt? Att generalisten inte specialisterna har de allra bästa förutsättningarna inom alla samhällets områden, särskilt de som är komplexa och oförutsägbara. Generalister finner ofta sin väg i livet senare och provar många olika intressen utan att fastna i fullt fokus på ett enda. De är mer kreativa, flexibla och förmår se kopplingar och sammanhang som specialisten sällan gör.
Jag har alltid känt mig apart och misslyckad, trots att jag både för mig själv och andra har bevisat att jag kan och vet. Mina egenskaper och den jag är har gjort att jag ofta haft svårt att passa in och känna min riktigt hemma. Fast när jag ser på mig själv och min karriär med Epsteins glasögon inser jag att det faktiskt varit en fördel. Jag har ofta bytt miljö och samverkat med olika människor i olika miljöer och finner mig nästan alltid tillrätta och kan tillföra något till sammanhangen jag finns och verkar i. Och ju äldre jag blir och ju mer läser och lär desto bättre blir jag på att hitta och även komma till min rätt. Jag inser att jag är en generalist i en allt mer specialiserad värld och Epstein hjälper mig förstå poängen med det och visar hur det ofta kan vara en fördel.
Provocerande och övertygande argumenterar Bredd för att vi borde kultivera och upphöja ineffektiviteten. Att bli underkänd på ett prov är ett sätt att lära sig. De som prövar och ger upp tillräckligt många gånger uppnår ofta de riktigt framgångsrika karriärerna. De mest framgångsrika innovatörerna är alltid multidisciplinära genier snarare än ensidigt briljanta. När datorer och AI tar över allt mer av det riktigt avancerade tänkandet är det människor som förmår tänka brett som kommer att lyckas bäst.
Jag finner i boken en rad argument för den skola och det utbildningssystem jag så länge efterlyst. Boken stärker mig även i övertygelsen om att kultur, som är ett komplext och oförutsägbart område att studera, bäst förstås genom att närma sig den från olika håll. Jag har bytt både ämnen och lärosäten ett flertal gånger genom åren, och utifrån sett ser det ut som jag bara varit rastlös, men jag inser allt mer att det finns en tydlig röd tråd och att bredden jag skaffat mig inte bara är en fördel utan även en förutsättning för att förstå kultur.
Epstein skriver inte om bildning, men jag läser boken som ett försvarstal för bildningens betydelse i skolan och på universitetet. Vi lever i en allt mer specialiserad värld, men just därför måste vi människor skaffa oss en bred utbildning och aldrig slå oss till ro med det vi har eller fortsätta fördjupa oss på ett enda område. Ingen människa kan konkurrera med en dator och allt fler arbetsuppgifter tas över av algoritmer. Internet svämmar dessutom över av fakta och information som alla når på ett ögonblick. I en sådan värld blir förmågan att se mönster och kompetensen att flytta kunskap från ett område till ett annat viktigare än någonsin. Jag har länge varnat för akademiskt tunnelseende, riskerna med förlorad överblick och faran med det Babels torn som dagens specialiserade, effektiviserade och kvalitetssäkrade akademi håller på att utvecklas till.
Nu har jag äntligen en klok bok som bygger på forskning och erfarenhet som visar att New Public Management är en återvändsgränd och att bredd, bildning, grundforskning, rastlöshet, nyfikenhet och tid att tänka tankar till slut är viktigare än någonsin för mänskligheten. Ska vi kunna möta framtidens utmaningar är det inte fler specialister vi behöver, även om dessa också är viktiga, utan fler generalister och samarbeten över ämnesgränser och mellan människor med olika intressen, kunskaper, kompetenser och erfarenheter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar