Samlar ihop lite tankar innan dagens arbete. Coronaviruset kommer att hålla oss och våra bräckliga samhällen upptagna länge. Eftersom ingen är immun kommer alla att påverkas, förr eller senare. Det faktum att vi än så länge bara är i början av epidemin har uppenbarligen inte sjunkit in hos många än. Efter talet igår av Stefan Löfven är det uppenbart att vi har en prövande tid framför oss och att väldigt mycket av sådant vi vant oss vid att ta för givet nu visar sig nu vara villkorat och i vissa fall orimligt. När vi kommer ut på andra sidan kommer väldigt mycket att vara annorlunda.
Den gränslösa och globaliserade värld som vi levt i sedan murens fall är just nu mer stängd än under kalla kriget, och det är inte givet att gränserna kommer att öppnas igen. Kanske har EU spelat ut sin roll, och vi får se hur USA tar sig igenom krisen. Det verkar uppenbart att näringslivets just-in-time-filosofi kommer att förändras i grunden. Om inte läget var så allvarligt skulle jag säga att det är en spännande tid vi går igenom, men det är cyniskt att se det så. Vi befinner oss inte i krig, men det är den allvarligaste krisen sedan andra världskriget. Drar vi inte lärdom av det som händer kommer vi att tvingas genomlida långt värre kriser än denna framöver.
Jag ser på sociala nätverk att trollen agerar som de alltid gjort. Krismedvetenheten är noll och tonläget om möjligt ännu högre än innan. Det är dumheten som talar. Jag hoppas att det nu går upp för alla att sverigevännerna aldrig ville Sverige väl, de utnyttjade allmänhetens rädsla för det okända och ointresset för politik för sina egna syften. Ingen vid sunda vätskor kan på allvar mena att Jimmie Åkesson skulle klara att leda oss genom krisen bättre än Löfven. I en rättvis värld borde det rimligen även spilla över på partierna som sagt sig vilja regera med SD. Jag hoppas att det går upp för alla att deras politik aldrig var lösningen, och mycket talar för att deras ideologi har spelat ut sin roll i det samhälle vi går ut i sedan. SD är reaktiva och har ingen egen idé om någonting, de lever på missnöje och kanaliserar frustration. De agerar som skolgårdmobbare och ger sig på de svagaste och mest utsatta. Coronakrisen är dock global och det finns inga invandrare att skylla på. Och sedan kommer vi alla att tvingas agera tillsammans. Även om inte alla inser det riktigt än kommer insikten att sjunka in och när den väl gör det har jag oerhört svårt att se att någon kan komma till slutsatsen att SD sitter inne med lösningen.
Det finns så många lärdomar att dra av det som sker. Det är mitt sätt att hantera oron och ta mig igenom detta. Jag ser på och skakar på huvudet åt uttrycken för begär efter tydliga besked i detta läge, vilket visar hur lite vi människor förstår om hur verkligheten fungerar. När vi kommer ut på andra sidan hoppas jag att förståelsen för komplexitet och kulturens oöverblickbarhet är större, vilket krävs om vi ska kunna hantera problemen vi vi står inför, här och nu och på sikt. Jag hoppas att någonannanismen är död och att alla inser att demokratin aldrig blir starkare än vårt samlade engagemang för och i den. Även nyliberalismens tro på att ensam är stark utmanas i dessa prövande tider, och den enda rimliga slutsatsen man kan dra av det som händer är att ingen människa klarar sig på egen hand. Skattesänkarförespråkarna kommer att få svårt att hävda att det är lösningen efter att marknaden klappat ihop fullkomligt och företag går omkull efter bara några dagar av vikande eller upphört kundunderlag. Bara en stark stat kan ge det stöd som kommer att krävas för att mildra krisen, staten blir aldrig starkare än vi alla tillåter den att bli genom skattsedeln. Det är och var aldrig känslan som räknades.
Läget vi befinner oss i är ett slags mellanrum. En tid för eftertanke. Vare sig vi vill det eller ej kommer vi alla att behöva reflektera över vad som betyder något, egentligen, på riktigt. Det är på allvar nu och aldrig tidigare har kunskapen och förmågan att tänka klart och kritiskt varit viktigare. Det finns ingen evidens eller gamla studier att hänvisa till och debatten är bara destruktiv och söndrar. För att ta oss igenom krisen behöver vi mötas över alla möjliga typer av gränser för att samtala, det vill säga lyssna på varandra. Bara om vi håller ihop och agerar tillsammans kommer vi att kunna komma ut på andra sidan. Väl där vet ingen hur det blir eller vad som kommer att krävas av oss. Det är nu vi har tid och möjlighet att tänka efter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar