Det finns så många lärdomar att dra av den kris som just nu sätter i princip allt på paus, i hela världen. Jag tar mig i alla fall tid att stanna upp och tänka efter. Det avgörande är att vi inte glömmer sen, att vi faktiskt minns hur fort hela det ekonomiska system som vi förlitade oss på föll samman och därmed visade hur ohållbart det var hela tiden. Att återgå till det "normala" vore huvudlöst. Livet och samhället kommer inte att gå under, men vill vi undvika att hamna här igen måste vi stanna upp och tänka efter och utveckla alternativ som kan analyseras och testas.
Kunskapens värde behöver återupprättas, och populismen, tyckonomin och alla experter som uttalar sig med en säkerhet som bara den som talar om framtiden kan uppbåda (eftersom framtiden inte existerar) måste kastas på historiens skräphög. Människor har känslor, men att bygga samhällen på känslor och önsketänkande är huvudlöst. Bara kunskap kan vägleda ett samhälle, det blir uppenbart i dessa prövande tider. Och kunskapen är inte evig, den uppstår alltid mellan. Det som var sant om läget i Sverige igår och vilket strategi som är klokast förändras hela tiden, och vi måste följa med. Så har det alltid varit och det kommer att vara så framöver också. Just nu, i det läge vi befinner oss, är lättare att se och förstå det.
Jag har jobbat länge med min mellanrummets teori (om kunskap och kultur) och nu stärks jag i övertygelsen om att jag är något på spåren. Faktum är att båda böckerna jag skriver på, den andra handlar om kunskapsteori för nyblivna studenter, handlar om ämnen som blivit extra aktuella just nu. Krisen inspirerar och hjälper mig i skrivandet. En av anledningarna till att projektet om mellanrummen dragit ut på tiden är att jag tvivlat, både på min egen förmåga och på tankarnas bärighet. Innerst inne visste jag att det inte var fel på filosofin, men när åren går och allt rullar på som det gjort och utvecklingen dessutom accelererar och "ingen" annan verkar se och förstå det jag sett och tyckt mig förstå är det lätt att misströsta. Nu känns det arbetet dock viktigare än något annat jag sysslat med, någonsin.
Kunskap går inte att googla sig till; ordet är inte en synonym till fakta. Ett kvalitetsmått på kunskap är att det som sägs fungerar. Sanning är ett allt för stort ord för att människor ska kunna hantera det. Sanning banar väg för tvärsäkra experter som, likt prästerna under medeltiden, säger sig ha direkt tillgång till, vilket är en lögn. Kunskap kräver tolkning och ödmjukhet, den måste följa med och förändras tillsammans med sammanhangen där den uppstår och används. Jag vill se kunskapen som ett slags mellanrum. Nu är en föränderlig plats mellan då och sedan, och det gäller kunskapen också. Det viktiga är därför inte VAD vi vet och om det är sant eller ej, utan hur vi ser på och använder kunskapen vi har tillgång till. Livet och lärandet försiggår här och nu, i mellanrummet mellan historien och framtiden. Den tanken utvecklas och förklaras på olika sätt i min bok om mellanrummet.
Här och nu är det ENDA vi människor har tillgång till. Därför är det så viktigt med bildning, eftersom bildning handlar om att med utgångspunkt i här och nu betrakta framtiden i ljuset av historien och det vi vet om livets och verklighetens elementa. Ett samhälle som utgår från den tanken är ett verkligt hållbart samhälle. Bildningssamhället är ett samhälle där man håller sig med marginaler i vardagen för att känna sig trygg, det är vidare ett samhälle där man inte bara tar paus och tillåter sig att stanna upp och tänka efter i kristider. Framtiden är något man bara kan samtala om. Drömmar och visioner är viktiga eftersom framtiden är mer eller mindre öppen och därför påverkas av det som tänks och görs här och nu. Det är tankar som ryms inom och som utvecklas i den mellanrummets filosofi som jag jobbar med och som äntligen blir klar här senare i år, kanske redan innan sommaren.
Tvärsäkerhet är en beroendeframkallande drog och den som säger sig veta något om hur det ska bli är lika farlig som Paulo Macciarini. Framtidsexperterna är lika nakna som kejsaren i H C Andersens saga. Nu är ett gyllene tillfälle att se, förstå och ta till sin den kunskapen. Använder vi krisen och det påtvingade mellanrummet klokt kan vi sedan, så fort pandemin klingar av, omgående och tillsammans påbörja arbetet med att bygga ett hållbart samhälle för en öppen och osäker framtid, där kunskapen har ett egenvärde och tvärsäkerhet betraktas med misstänksamhet. Bildning är ingen lösning utan ett av många verktyg som behövs för att skapa en meningsfull tillvaro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar