Att kräva klara besked av forskare i ett läge som det vi befinner oss i nu, eller uppfattningen att det är ett problem och att Tegnell har fel för att det finns andra experter som drar andra slutsatser, är en farlig och kunskapsfrämmande inställning. Vi befinner oss just nu i en helt ny situation som INGEN vet något om. Viljan att veta säkert, som är stark i vanliga fall, ökar med kvadraten på osäkerheten. Framtiden är dock alltid öppen, inte bara nu. Samtidigt finns det massor med kunskap, men den är inte ordnad i bokar och det finns inget överskådligt system. Även om olika experter har tillgång till samma fakta drar de olika slutsatser, just eftersom framtiden är öppen. Varken före eller efter kan någon säga att de vet! Det är inte forskarna det är fel på, utan människors FÖRVÄNTNINGAR på forskarna.
Fakta kan man inte diskutera, men kunskap kräver alltid tolkning. Och för att tolkningarna av befintliga uppgifter ska bli så bra och hållbara som möjligt krävs bildning och vishet. Tålamod och förståelse för graden av osäkerhet är nödvändigt. Oavsett vilket beslut som ansvariga tar i detta läge kommer det att finnas minst en meriterad och trovärdig expert som anmäler avvikande åsikt och som därmed FRAMSTÅR som mer tillitsfull, trots att INGEN vet vad som kommer att hända och ingen heller kommer att kunna säga "vad var det jag" sa, sen med facit i hand.
Alla raljanta kommentarer och försök att avfärda uppmaningen att lyssna på forskarna, bygger på okunskap eller kunskapsignorans. Krisen vi nu måste ta oss igenom tillsammans är oerhört komplex och den handlar bara delvis om viruset som sprider sig som en gräsbrand över världen. Vi har utarmat vårdapparaten och gjort oss beroende av ett ekonomiskt system som bygger på att allt rullar på som vanligt. Eftersom mänskligheten inte utsatts för någon riktig kris på väldigt länge har allmänheten invaggats i tron att marginaler inte behövs och att det alltid finns någon annan som löser problemen åt en. Skolan har försummat kunskapen och fokuserat mer på betyg, valfrihet och kortsiktig ekonomisk vinst. Vi har rest och konsumerat upp överskottet, eller investerat pengarna på börsen där de nu försvinner i snabb takt eftersom ekonomi är psykologi. Vi har röstat på populister som säger vad vi vill höra och skrattat åt raljanta och insinuanta utspel från politiska influencers som Hanif Bali. Nu är vi där vi är och får laga efter läge och göra vad vi kan med kunskaperna, kompetenserna och resurserna vi har tillgång till.
Ända sedan starten på mitt bloggäventyr har jag uttryckt oro över kunskapsförflackningen och försökt värna bildningen. Jag har skrivit otaliga poster om vikten av marginaler och kritik mot försöken att styra och planera komplexa verksamheter. Jag har tvivlat många gånger, men aldrig tvekat en sekund på kunskapens värde. Det som oroar mig nu är att så många visar så lite tålamod med och förståelse för forskningens förutsättningar.
Det FINNS inga genvägar till kunskap, och det handlar aldrig om hur säker den som säger sig veta är. Förtroende för forskare och tillit handlar inte om VEM som uttalar sig, utan om VAD som sägs. Forskare är och har aldrig varit experter som vet säkert; forskare UNDERSÖKER världen och verkligheten. Forskning ger oss förståelse och verktyg, inte säkra svar. Kritiken mot Anders Tegnell bottnar i samma okunskap som gjorde Jimmie Åkesson till ledare för vårt lands populäraste parti, trots att han inget vet och omger sig med tvivelaktiga medarbetare som bara har en enda lösning på alla problem: Avskaffa "massinvandringen". Förhoppningsvis kommer samhället under krisen, som inte är över än på länge, att vaccineras mot populism och kunskapsignorans. Donald Trump visar genom sitt sätt att agera vägen mot undergången och jag har oerhört svårt att se hur han ska kunna överleva som president med tanke på vad han väljer att göra i skarpt läge.
I väntan på att jag antingen blir sjuk eller att allt blåser över ägnar jag mig åt mitt arbete, handleder och examinerar studenter, undervisar om vetenskaps- och kunskapsteori samt skriver på mina två böcker om samma ämnen. I fredags skrev jag kontrakt på nästa lärobok: Nybörjarens guide till vetenskapligt tänkande, som är en fortsättning på Hur blir högre studier högre? Jag fokuserar på kunskapen och det skänker mening åt arbetet och tiden av väntan. Kunskap är liksom skola och utbildning en långsiktig investering. Jag hoppas innerligt att fler kan försmås att förstå det, om inte just nu så åtminstone på sikt. I det läge vi befinner oss nu spelar det ingen som helt roll hur MÅNGA artiklar som skrivits, det ENDA som betyder något är innehållet och kunskapsbidraget. Och om det inte var uppenbart innan så borde det bli det nu, att antalet citeringar är en värdelös indikator på kunskapskvalitet. Det är så man producerar experter som människor som vinner debatter och som kan stå i TV och se säkra ut. Kunskap är något annat och det är därför samhället satsar på forskning. Men för att forskningen ska kunna komma samhället till gagn måste allmänheten förstår hur forskning fungerar och hur kunskap blir kunskap. Därför är det så viktigt att skolan fungerar och att vi bekämpar betygsinflationen och avskaffar det huvudlösa experiment med uttag av vinst från samhällsbärande verksamheter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar